Kulturell kuliss i Liverpool

I helgen invigs Europas kulturhuvudstad 2008, Liverpool. Förhoppningen är att prestigetiteln ska lyfta hamnstaden ur år av ekonomisk stagnation och förbättra dess skamfilade rykte. Men bland Liverpools invånare är det många som inte är nöjda med det planerade ansiktslyftet.

– Det enda politikerna skapar här är en illusion av rikedom, fnyser Anna Slater, när kulturhuvudstadsåret kommer på tal.

Tillsammans med maken driver hon en ombonad och välkomnande pub i de gregorianska kulturkvarteren, nära en av Liverpools två karaktäristiska katedraler.

– Det här har inget med kultur att göra över huvud taget, om man inte anser att det är kultur i sig själv att spendera pengar. När jag kom hit på 80-talet var det fattigt, hög arbetslöshet och umbäranden. Men det fanns också mycket kärlek, hjärta och själ; musik och andra typer av konst. Nu har de rivit mycket av det gamla och slitit hjärtat ur staden. Men man kan inte skapa kultur genom att anordna några stora spelningar nere i hamnen, säger Anna Slater.

I de upprustade dockorna längs floden Mersey möter Liverpools historia framtiden, åtminstone i symbolisk bemärkelse. När Albert Docks rymliga tegellokaler byggdes i mitten av 1800-talet hade kuststaden fortfarande en av världens mest framgångsrika hamnar. Här lagrades importerad tobak, silke och andra lyxartiklar. Ett sekel senare hade välståndet, delvis byggt på handeln med slavar, förbytts i arbetslöshet och förfall, och lagren i hamnen bommats igen. Samtidigt förvandlades Liverpool till en av EU:s största bidragstagare, ständigt i strid med Thatchers regering över de hårdföra ekonomiska reformerna.

Men i slutet av 80-talet slog konstmuseet Tate Liverpool upp dörrarna i Albert Docks, som hade genomgått en totalrenovering. Det var ett av de första stegen i en planerad stadsförnyelse, vilken kulminerar med kulturhuvudstadsåret 2008. Förhoppningen är att Liverpool återigen ska bli en stad som attraherar både nya invånare och företag.

Internationellt har både Beatles och fotbollen satt Liverpool på kartan, men i Storbritannien är bilden av staden så hopplös att den blivit ett allvarligt imageproblem. Trots att tillväxten varit bättre här än i riket i genomsnitt de senaste åren, är staden en av de allra fattigaste i den storleken. Till statistiken över den kroniskt höga arbetslösheten har andra siffror lagts, som en toppnotering i andel invånare utan centralvärme. Ett antal skämt om den höga kriminaliteten kompletterar bilden som britterna målat upp av staden som revolutionerade popen och gav namn åt en hel musikstil, Merseybeat.

Den slitna stadsbilden genomgår nu en snabb förvandling. Halva centrum har grävts upp och väldiga lyftkranar omger höga glashus. Nya shoppingcentrum och kontor har kompletterats med lägenheter. Här finns arbetsplatser för de flesta av stadens många studenter, om de bara väljer att stanna och inte flyttar till Manchester eller London.

– Det var fantastiskt när vi fick reda på att vi utsetts till kulturhuvudstad, underbart att vi äntligen skulle få ett erkännande. Liverpool är en stad där alla tagit hand om varandra men vi har ändå haft ett dåligt rykte, säger Anna Slater, som var odelat positiv när Liverpool, i hård konkurrens med elva andra brittiska städer, kammade hem kulturhuvudstadsåret.

Nu var det ett tag sedan Anna Slaters känsla av stolthet först förbyttes i tvivel, sedan i besvikelse. Hon anser att politikerna klåfingrigt lagt beslag på spontana kulturyttringar och förvandlat dem till tråkiga och förutsägbara evenemang utan själ. I stället har de satt affärerna i centrum. Hon utesluter att det kommer att lyfta Liverpool på sikt.

– När kulturhuvudstadsåret utsågs höjdes hyrorna på affärerna från fem hundra pund per vecka till tre tusen, så alla de små alternativa butikerna tvingades stänga.

I stället har vi fått Starbucks.

Anna Slater är långt ifrån ensam om att kritisera kulturåret. De som tror att det kommer att leda till en renässans för Liverpool har blivit allt färre. Men kritiken är orättvis menar många bedömare. Dessutom är diskussionsklimatet känt för att vara frankt. I Liverpool vädrar man högljutt sina åsikter, vilket inte nödvändigtvis behöver betyda att klagosången är befogad. Det är först när året drar i gång som olyckskorparna får veta om de fått rätt eller fel.

Men faktum är att det funnits en del frågetecken om hur förberedelserna skötts av kommunen, som styrs av liberaldemokrater. De 14 000 nya jobb som utlovades i början talas det nu tyst om. Och fortfarande saknas enligt Paul Brant, en av ledarna för labouroppositionen, de 20 miljoner pund som ska användas till att förverkliga kultursatsningen. De pengarna försöker kommunen nu få loss genom att sälja byggnader. Men eftersom det är förbjudet att använda sådana inkomster till löpande utgifter krävs först en dispens från regeringen. Om inte det fungerar kommer kostnaderna att drabba kommunens skattebetalare.

Kulturåret har också fått draghjälp av stora institutioner. Liverpools filharmoniska orkester håller flera stora konserter och i sommar invigs en utställning av Gustav Klimt på Tate. Dessutom direktsände BBC sina julspel från Liverpools gator och MTV ska i november sända MTV Awards från Liverpool Echo Arena. Relativt nytillkomna programpunkter är också att stadens egna hjältar kommer att finnas på plats. Helgens invigningsshow gästas av Ringo Starr och Dave Stewart och i sommar spelar Paul McCartney på Anfield Stadium.

– Men ett av de största problemen är att det finns ett stort glapp mellan förväntningarna och verkligheten. Den sittande majoriteten har skapat orealistiska förväntningar och misslyckats med att engagera stora delar av befolkningen. Väldigt många lokala projekt har fått avslag, säger Paul Brant.

I centrum för problemen med det lokala engagemanget står ett »kulturbolag« som satts upp för att ta hand om de kulturella aktiviteterna. Förtroendekrisen kulminerade i höstas när bolaget på grund av dålig planering tvingades ställa in den årliga musikfestivalen Matthew Street Festival. Bara tre veckor innan fick band från hela världen besked om de nya planerna. Festivalen anses vara den största i världen
i sitt slag och årets upplaga betraktades som den stora generalrepetitionen inför kulturhuvudstadsåret.

Att festivalen ställdes in upplevdes av stora delar av befolkningen som djupt genant och nästan kränkande och ledde till att delar av styrelsen för kulturbolaget byttes ut. De senaste ansträngningarna har handlat om att engagera stadens invånare. Men frågan är om det räcker för att ge kulturhuvudstadsåret den folkliga förankring som utlovats och i förlängningen åstadkomma det efterlängtade lyftet för Liverpool?

I förorten Old Swan är intresset för kulturhuvudstadsåret begränsat.

– Jag förstår inte riktigt vad det innebär. Har ingen aning egentligen. Kanske något som är bra för barerna under året som kommer? säger Geraldine Fenlon, som drar sin sonson i en barnvagn.

Längre ner på gatan står syskonen Hennigan. För dem handlar kulturhuvudstadsåret mest om pengar.

– Det är väl ett sätt för affärsmännen att tjäna mer pengar och hålla ett par rejäla fester. Jag tror att det här kanske blir bra för stan, men inte för folket, säger Philip, 21.

Hans syster Anita, 17, efterlyser i stället bättre säkerhet i hemkvarteren.

– Det skulle vara bra för kulturen om de tog tag i knivbrottsligheten.

Inne i stan är tongångarna annorlunda. Kompisarna Lizy Short, Jade Stovell och Craig Lilley, alla 18, är förväntansfulla inför kulturåret. Liverpool har förändrats och går de inte vidare till universitetet i London, blir det universitet i hemstaden.

– Det kommer en hel del bra konserter. Men roligast av allt är att det öppnat så många nya affärer, säger Lizy Short.

Under 2008 bjuder Liverpool på fler än 350 evenemang inom konst, litteratur, musik, performance och arkitektur.