Kulturhuschefen: »Kultursponsring ett problem«

Det privata dryckesföretaget Red Bull har i dagarna en utställning om burkdesign på kommunala Kulturhuset i Stockholm. Så kan det uppfattas av allmänheten som har sett annonserna i alla fall. Men egentligen har bolaget hyrt lokalerna och haft ett marknadsföringsjippo, en designtävling, där.

– Kulturhuset står för kreativitet och vi ville ha en riktig konstscen för trovärdigheten, säger Mattias Josander, marknadschef på Red Bull.

Han är mycket nöjd, det strömmade publik till vernissaget.

Kulturhuset hyr regelmässigt ut sina lokaler till olika arrangemang, de har ett krav på sig att dra in 16 miljoner per år för att klara sin ekonomi. För företagen som hyr är det ovärderligt att förknippas med en sådan institution. Men Kulturhuset måste välja ut kunderna med viss omsorg så att varumärket inte solkas eller urholkas. Och i fallet Red Bull anser ledningen att den gjorde en miss.

– Det här är helt klart ett problem, men det var en ren uthyrning och vi kan inte i detalj kontrollera alla uthyrningar. I det här fallet var det en eventbyrå som vi hade hyreskontrakt med, därför dök inte företagets namn upp. Framöver måste vi titta mer noggrant på kunderna, säger Kulturhusets chef Uwe Bödewadt till Fokus.

Red Bull hamnade i blåsväder häromåret när ett par personer som intagit stora mängder Red Bull dog. Det finns inga belägg för att det var Red Bull som var dödsorsaken, men det har bidragit till att göra energidrycken omstridd.

– Det är en etisk-moralisk fråga när man förknippar en uthyrning med oss, vi är måna om vårt varumärke och vi ska vara oberoende. Vi är inte begeistrade i att förknippas med olika bolag men vi har ett intäktskrav på oss, sådan är verkligheten, säger Bödewadt.
Han menar samtidigt att det är svårt att göra ett urval som alla accepterar. När Kulturhuset hyrde ut till Ikea som hade en utställning om framtidens boende tyckte han att det fanns ett klart allmänintresse. »Jag trodde att alla älskade Ikea, men jag hade fel.«

Kulturetablissemanget gick i taket och kritiken blev hård. Samma sak hände när Moderna museet i Stockholm för ett par år sedan lät Sony ställa ut sina produkter. Det var ett kraftigt brott mot vårt konventionella sätt att se på museernas verksamhet. Men allmänheten måste sannolikt vänja sig vid att näringslivet sponsrar kulturen alltmer framöver.

– Gränserna flyttas mer och mer. Vi har ett politiskt uppdrag att jobba mer med uthyrning och sponsring. I dag är andelen egna intäkter runt 17 procent för oss, på museerna i Danmark och övriga Europa är andelen 50–60 procent och utvecklingen kommer att gå i samma riktning här i Sverige, säger Bödewadt, som själv är dansk.

I spåren av regeringens beslut att ta bort det fria inträdet till museerna kommer debatten om hur kulturinstitutionerna ska finansiera sig framöver. Förväntningar om ökade ekonomiska krav innebär att många museichefer just nu sitter och reviderar sina riktlinjer för sponsring. Samtidigt vaknar debatten om vem som har makten över kulturutbudet.

Farhågorna handlar om att privata företag indirekt genom sina preferenser ska kunna styra utbudet på offentliga institutioner. Ett tecken i tiden är kanske att den kritiskt granskande utställningen »Makten nu«, ett projekt i samarbete mellan bland andra Virserums konsthall och Riksutställningar, rann ut i sanden ganska snabbt på grund av bristande finansiering, medan Virserums återkommande träutställning (senast i somras) där industrin ställer ut produkter drog in 6 miljoner kronor.