Kulturtips: 5 gamla virusfilmer som fått nytt liv igen
Som barn och mycket ung hade jag svårt för 1800-talsskildringar i film och litteratur. Berättelser som ”Raskens”, ”Utvandrarna” och "Ormens väg på Hälleberget" med buttra, tyngda människor i vadmal som högg ved och hostade. Sedan dog de i tbc, dysenteri, tyfus eller kolera. I värsta fall i smittkoppor. En liten flicka dog i fruktansvärda magplågor efter att ha stillat sin hunger genom att tjuväta alldeles för mycket av något sädesslag, som sedan svällde i magen.
Det var nog den där långsamma hopplösheten, och den uppgivna bristen på bot, som jag ville slippa se.
Vändpunkten kom när jag upptäckte Dostojevskijs romanvärld. Visst har ”alla” tbc även där, och irrar hostande kring i St Petersburgs isande vindar, men till och med de mest sängbundna av dem har en livsgnista, ett envist hopp om att resa sig på nytt, hur än plågsamma deras liv kan te sig. Pendeln slog över. Jag ville veta mer om hur det var att leva som människa i tider av tröstlös pest, krig och missväxt, och lyfte blicken mot den enda sanna erfarenheten vid sidan av empirin, konsten:
Albert Camus visade sig veta en del om människans existensiella våndor inför sjukdom och död, vilket han skildrade färgstarkt i romanen ”Pesten” från 1947, där en pestepidemi drabbar staden Oran i Algeriet.
Stephen King inleder sin stora roman ”Pestens tid” (med den mer träffande originaltiteln ”The Stand”), med en epidemi som sveper undan större delen av jordens befolkning och lämnar endast spillror av städer och länder kvar. Först därefter kan kampen mellan ondska och godhet ta vid.
I Werner Herzogs film ”Nosferatu” från 1979 sprider Greve Dracula pestsmitta i Tyskland, med tusentals råttor i sitt följe och i ”Outbreak” från 1995 kommer en smittad apa med ett dödligt virus till USA för Dustin Hoffman att kämpa mot.
I våra dagar har pestberättelserna fått en ny skördetid. Svininfluensan 2009 skrämde upp de flesta av oss. Sars och Ebola påminde om fasan. Och när Coronaviruset nu härjar i Kina, med smittosatelliter runtom i världen, är vi dessutom skärrade inför ett eventuellt framtida vaccin. Hela erfarenheten krävde ny film, nya böcker och spel att bearbeta skräcken med:
Magnus Västerbro som fick Augustpriset i förfjol för sin roman om ”Svälten” i slutet av 1860-talet, kom 2016 med boken om ”Pestens år. Döden i Stockholm 1710”, där han berättar om paniken, men också om idealismen och hjälpsamheten, den senast gången Sverige drabbades av pest.
I filmen ”Contagion”, som gjordes året efter svininfluensan, blir Gwyneth Paltrows hosta inledningen på en fruktansvärd farsot.
Det stora intresset för Coronaviruset fick i förra veckan spelföretaget Ndemic Creations att gå ut med ett pressmeddelande på sin sajt där de betonar att deras spel ”Plague Inc” från 2012, bara är ett spel, som inte kan sia om hur en verklig epidemi går till. Spelet har klättrar på topplistorna sedan det kinesiska viruset blev känt.
Men mest spännande, just nu, är kanske filmen ”Virus” från i fjol, en indisk sann historia-thriller om kampen mot Nipahvirusets härjningar i indiska Kerala året före.
