Länge leve de missanpassade

Har du sett TV4:s intervju med artisten Pelle Hellström, alias Nordpolen, som sändes för snart två år sedan? Såg du den minns du den. När Hellström inte kunde svara på frågor om vilken typ av musik han gjorde, och inte ville svara på frågor om hur själva skapandeprocessen gick till, fick han sig en uppläxning av programledarna. »Du måste vänja dig vid sånt här«, svamlade Anders Kraft. »Ska jag ge dig ett tips bara«, mästrade Jenny Östergren, och klargjorde att man som ny ung artist kan tjäna ganska mycket på att bjuda på sig själv. Det spelade ingen roll att Pelle Hellström försökte förklara att han inte ville beskriva skapandeprocessen för att han inte ville förstöra för sina lyssnare. Sett ur perspektivet här-sitter-vi-tillsammans-programledare-och-intervjupersoner-och-myser-i-perfekt-samförstånd var han totalt körd.

Intervjuklippet kommenteras fortfarande flitigt på Youtube. Några hyllar hans mod och integritet, men de flesta går på linjen att Pelle Hellström är ett fall för det patologiska (»efterbliven«, »retarded«, »autistisk«).

Jag kom att tänka på Nordpolen igen efter förra veckans mediehändelse då Andreas Kleerup bjöds in till TV4:s »Nyhetsmorgon« för att prata om sin musik till operan »Aniara«, och gjorde ett så oanständigt intryck att tittarstorm utbröt.

Spekulationerna kring Kleerups drogvanor tog fart (själv hävdar han att han är helvit) och i bloggosfären överträffade man varandra i att beskriva hur sluskig han såg ut. TV4 gick ut och förklarade att de först under sändningen hade upptäckt att Kleerup »inte var i form«. Aftonbladets Karin Magnusson kallade intervjun ett haveri och la ansvaret på kanalen: de borde ha stoppat honom.

Att TV4 släppte in en person i studion som »inte var i form«, eller att de av välmening, feghet eller dumhet valde att ta bort klippet på sin sajt för att inte bidra med spekulationer kring Kleerups person vilket istället ledde till det motsatta, är inte det som upprör mig i den här historien. Utan det faktum att medieklimatet blivit så homogeniserat att alla de som inte vill – eller förmår sig – spela med i varje liten del i detta välretuscherade skådespel betraktas som sociala missfoster.

Vart ska de ta vägen som inte passar in? Och vem ska stå i kulisserna och bedöma vem som är i form nog eller trevlig nog att vistas i det offentliga rummet?

Missförstå mig inte, jag vill inte ha ett medieklimat där personer med problem cyniskt exploateras. Men det har gått för långt när de som inte kan leva upp till samhällets bild av Kirchsteigerlyckan väljs bort eller mobbas ut.

Det är en mycket läskigare utveckling än lite mänskligt kaos.

Här kan du se klippet med Kleerup och här är klippet med Nordpolen på Nyhetsmorgon.