Lars Anders Johansson: Sverige behöver en egen renässansprins
I Norge lever det figurativa måleriet och är starkt, kitschrörelsen utgör rent av mittfåran i landets konstliv. I Sverige är det tvärtom en marginell företeelse, utskälld och brunsmetad, men behöver inte vi en egen renässansprins?
Bild: SVT / Screen Story
Kitsch verkar vara mer än en konstnärlig inriktning, det verkar vara en livsstil. Den mycket unge norske målaren William Heimdal, huvudperson i NRK-dokumentären Renässansprinsen som just nu går att se på SVT Play, utmärker sig inte bara genom sitt måleri utan även genom sin apparition. Linneskjortor med puffärmar av 1500-talssnitt, pälsbrämade västar och en orimligt stor pälsmössa gör att han sticker ut både bland de till synes helt vanliga klasskamraterna i högstadieskolan och på gatorna i Oslo.
Det är lätt att le åt den unge målarens gravallvar när han deklarerar att han ska bli världens främste i sitt skrå, och hans tonårsdryghet mot de vänliga men kämpande föräldrarna som fått ett excentriskt underbarn på halsen. I dokumentären får vi följa Heimdal under flera års tid, under vilken han utvecklas både som konstnär och från barn till ung man. Det vore fel att säga att han blivit ödmjuk när dokumentären slutar, men kanske något mer realistisk. Sitt mål verkar han dock inte ha övergett och vi kommer sannolikt att höra mer av denne unge man framöver.
För en svensk tittare framstår det figurativa måleriets ställning i Norge som förbluffande stark. Medan det i Sverige är i det närmaste helt marginaliserat i den offentliga konstdiskussionen utgör det i Norge om än kanske inte en del av mittfåran så åtminstone någonting som mittfåran är tvungen att förhålla sig till. Detta har Norge en enda man att tacka för: Odd Nerdrum.
I fjol invigdes Odd Nerdrummuseet i Stavern två timmar sydväst om Oslo. Det var inte en dag för sent. Den 80-årige konstnären har genom sin skicklighet, sin egensinnighet och sin outtröttliga ståndaktighet intagit en unik position och förändrat inte bara det norska konstlivet. Som förebild och mentor har inspirerat generationer av nya målare som dragits till det traditionella hantverket, i Norge men också i andra länder. Sedan 1980-talet har han välkomnat procelyter till sitt hem för att förkovra sig i de urgamla teknikerna.
Nerdrum är också initiativtagare till Kitschrörelsen, en internationell strömning av konstnärer som verkar i en förmodernistisk tradition vid sidan av konstlivets mittfåra. Nerdrum började använda begreppet kitsch i positiv bemärkelse i ett tal 1998 och utvecklade senare tankegången i sin bok On kitsch. Även om Nerdrum menar att kitschrörelsen inte ska ses som en kritik av samtidskonsten har den av många uppfattats på det viset.
Även i Sverige finns två skolor som utbildar konstnärer i traditionellt måleri, The Swedish Academy of Realistic Art i Simrishamn och The Florence Academy of Art i Mölndal utanför Göteborg. Trots att de har utbildat en lång rad skickliga målare är det klassiskt figurativa måleriets ställning i Sverige betydligt svagare än vad det är i Norge. Internationellt namnkunniga konstnärer som Nick Alm är okända för den breda allmänheten här hemma.
Frånvaron av en stridbar förgrundsfigur som Nerdrum är sannolikt förklaringen till varför det klassiskt figurativa måleriet ännu inte uppnått samma starka ställning i Sverige, trots ett antal skickliga utövare och intresse från den konstköpande publiken. En annan bidragande orsak kan vara det bemötande som rörelsen vid upprepade tillfällen fått från ett intolerant konstetablissemang och kulturjournalister.
När ett antal norska och svenska figurativa konstnärer ställdes ut på Edsviks konsthall för mer än ett decennium sedan anklagades konstnärerna rentav för att ha ett nazistiskt bildspråk.
Kanske kan NRK-dokumentären om William Heimdal bidra till att fler svenskar får upp ögonen för kitschrörelsen och även upptäcker de skickliga figurativa målare som finns i vårt eget land.
***
Kitsch verkar vara mer än en konstnärlig inriktning, det verkar vara en livsstil. Den mycket unge norske målaren William Heimdal, huvudperson i NRK-dokumentären Renässansprinsen som just nu går att se på SVT Play, utmärker sig inte bara genom sitt måleri utan även genom sin apparition. Linneskjortor med puffärmar av 1500-talssnitt, pälsbrämade västar och en orimligt stor pälsmössa gör att han sticker ut både bland de till synes helt vanliga klasskamraterna i högstadieskolan och på gatorna i Oslo.
Det är lätt att le åt den unge målarens gravallvar när han deklarerar att han ska bli världens främste i sitt skrå, och hans tonårsdryghet mot de vänliga men kämpande föräldrarna som fått ett excentriskt underbarn på halsen. I dokumentären får vi följa Heimdal under flera års tid, under vilken han utvecklas både som konstnär och från barn till ung man. Det vore fel att säga att han blivit ödmjuk när dokumentären slutar, men kanske något mer realistisk. Sitt mål verkar han dock inte ha övergett och vi kommer sannolikt att höra mer av denne unge man framöver.
För en svensk tittare framstår det figurativa måleriets ställning i Norge som förbluffande stark. Medan det i Sverige är i det närmaste helt marginaliserat i den offentliga konstdiskussionen utgör det i Norge om än kanske inte en del av mittfåran så åtminstone någonting som mittfåran är tvungen att förhålla sig till. Detta har Norge en enda man att tacka för: Odd Nerdrum.
I fjol invigdes Odd Nerdrummuseet i Stavern två timmar sydväst om Oslo. Det var inte en dag för sent. Den 80-årige konstnären har genom sin skicklighet, sin egensinnighet och sin outtröttliga ståndaktighet intagit en unik position och förändrat inte bara det norska konstlivet. Som förebild och mentor har inspirerat generationer av nya målare som dragits till det traditionella hantverket, i Norge men också i andra länder. Sedan 1980-talet har han välkomnat procelyter till sitt hem för att förkovra sig i de urgamla teknikerna.
Nerdrum är också initiativtagare till Kitschrörelsen, en internationell strömning av konstnärer som verkar i en förmodernistisk tradition vid sidan av konstlivets mittfåra. Nerdrum började använda begreppet kitsch i positiv bemärkelse i ett tal 1998 och utvecklade senare tankegången i sin bok On kitsch. Även om Nerdrum menar att kitschrörelsen inte ska ses som en kritik av samtidskonsten har den av många uppfattats på det viset.
Även i Sverige finns två skolor som utbildar konstnärer i traditionellt måleri, The Swedish Academy of Realistic Art i Simrishamn och The Florence Academy of Art i Mölndal utanför Göteborg. Trots att de har utbildat en lång rad skickliga målare är det klassiskt figurativa måleriets ställning i Sverige betydligt svagare än vad det är i Norge. Internationellt namnkunniga konstnärer som Nick Alm är okända för den breda allmänheten här hemma.
Frånvaron av en stridbar förgrundsfigur som Nerdrum är sannolikt förklaringen till varför det klassiskt figurativa måleriet ännu inte uppnått samma starka ställning i Sverige, trots ett antal skickliga utövare och intresse från den konstköpande publiken. En annan bidragande orsak kan vara det bemötande som rörelsen vid upprepade tillfällen fått från ett intolerant konstetablissemang och kulturjournalister.
När ett antal norska och svenska figurativa konstnärer ställdes ut på Edsviks konsthall för mer än ett decennium sedan anklagades konstnärerna rentav för att ha ett nazistiskt bildspråk.
Kanske kan NRK-dokumentären om William Heimdal bidra till att fler svenskar får upp ögonen för kitschrörelsen och även upptäcker de skickliga figurativa målare som finns i vårt eget land.
***
