Maffiafotografen Letizia Battaglia: »Maffian är farligare i dag«

»Är det okej att intervjua mig så här?« frågar Letizia Battaglia mellan kedjerökarblossen, liggande på mage i sängen på sitt hotell i portugisiska Comporta. Hennes rosafärgade hår står i kontrast mot den vita interiören. Den 84-åriga fotojournalisten och aktivisten har bjudits till lyxorten en timme från Lissabon – där Portugals nobless flockas – för en utställning av hennes fotografier och en visning av dokumentären om hennes liv, »Shooting the mafia«, på näraliggande konstresorten Melides Art.

– Det blir som när John Lennon intervjuades i sängen, säger Melides Arts grundare Miguel Carlvalho, som också är på plats.

– Nej, det blir bättre, säger Letizia Battaglia. Hennes 40 år yngre livspartner, fotografen Roberto Timperi, ler från sitt hörn i rummet.

Efter ett liv genomsyrat av journalistiska, politiska och privata bragder är Letizia Battaglia lika perplex som road över hur den globala kultureliten plötsligt kastar sig över henne, så här i livets slutskede.

– Jag vill inte definieras som fotograf, journalist eller aktivist. Jag vill vara en stark kvinna, jag vill vara allt som jag är. Jag har gjort väldigt många saker. Men jag är medveten om att jag som fotograf har fått ett erkännande. Nu i oktober ska jag få något pris från en konststiftelse i Tyskland. De kommer till Palermo och ska ge mig 25 000 dollar. Varför? Det är sanslöst.

Visserligen har Letizia Battaglia fått utmärkelser i decennier, och hemma på Sicilien har hon varit kändis sedan hon 1974 som nyskild trebarnsmor fick jobb som Italiens första kvinnliga fotojournalist, för vänstertidningen L’Ora. Ett lokalt kändisskap förstärkt av att hon senare i livet, mellan 1985 till 1996, även arbetade som rödgrön politiker hemma i Palermo.

Fram till L’Oras nedläggning 1992 granskade Letizia Battaglia maffians brutalitet med ett furiöst och sällsynt mod. Denna del av Battaglias karriär står i centrum i dokumentären »Shooting the mafia«, med svensk premiär i höst. Filmen är regisserad av den multipelt prisbelönade dokumentärfilmaren Kim Longinotto, som först fick en stängd dörr i ansiktet när hon kom med förslaget till Letizia Battaglia i Palermo. Men snart uppstod en tillit, och Battaglia släppte in Longinotto – med villkoret att hon inte skulle blanda in Battaglias tre vuxna döttrar. Maffian däremot, den diskuterade Battaglia ogenerat – vilket hon även gör när jag träffar henne i Comporta; med ett förakt som inte verkar ha svalnat.

– Maffian är farligare i dag än den var förr. De dödar inte längre på samma sätt, eftersom de har insett att de gamla metoderna leder till för mycket skandaler.

Dessa metoder – ett besinningslöst slaktande av dem som direkt eller indirekt stod i vägen för La cosa nostra (»vår sak«), den sicilianska maffian – fläktes genom Battaglias bilder upp på L’Oras förstasida var och varannan dag under hennes år på tidningen. Sammantaget handlar det om runt 600 000 tagna bilder, som Battaglia kallar för »ett arkiv av blod«. Det var ett Sicilien i skräck, där få vågade bryta mot »omertà« – tystnadskoden, som Battaglia utgjorde den raka motsatsen till. Och detta inte enbart som journalist i den sicilianska maffians huvudstad Palermo, utan dessutom som kvinna i ett av Europas mest patriarkala länder.

Det är fantastiska, fruktansvärda bilder som helt kväver den romantiserade bilden av maffian skapad av filmer som »Gudfadern«-trilogin, och som utan att sensationalisera visar den primitiva verksamhet som det faktiskt rör sig om. Ingen filmisk elegans, inga kalkylerat snygga beställningsmord utan onödigt blod, ingen nåd inför barn, kvinnor, anhöriga eller slumpmässiga vittnen. Bara giftig maskulinitet, girighet, smuts, våld och död.

Hur Letizia Battaglia själv har överlevt är något av en gåta – samtidigt som domare i lokala maffiarättegångar har mördats, och författaren Roberto Saviano har livvakter 13 år efter släppet av hans filmatiserade maffiareportagebok »Gomorra«. Förvisso har det framkommit att Battaglia har fått hantera dödshot och andra angrepp. Men ämnet är något hon inte vill diskutera under interjvun, och som inte heller slutgiltigt förklaras i »Shooting the mafia«, eftersom Battaglias familj inte får säga sin mening. Vad har de fått genomlida?

I vilket fall har den italienska maffian i dag nya metoder, menar Letizia Battaglia.

– Nu läser de på universitet, och verkar mer på ett världspolitiskt plan än på lokal nivå. De finns överallt där det finns pengar och korkade män i maktpositioner. Sådana män finns det i Italien, och även i USA. Där finns det en president som är en idiot. Jag vill inte uttala hans namn. Maffian och korkade män av det slaget har ömsesidigt utbyte. Men även EU gör maffian ekonomiska tjänster. Så kampen mot maffian har blivit mer komplicerad.

Motgiftet, enligt Battaglia, är bland annat folkbildning genom ett rikt kulturliv.

– Maffian är beroende av korkade människor, som röstar på dessa korkade män. Så för mig är bra fotografier en kamp mot maffian. Ger vi utrymme för intelligens i form av uttryck som foto, konst och teater, så slåss vi mot maffian, eftersom dessa uttryck kultiverar medborgare. Det är en kamp som är svår att vinna, och jag är bara en kvinna från Palermo som har dragit mitt strå till stacken. Men om alla, överallt, bidrar med sitt strå, kan vi förändra världen.

Just Letizia Battaglias strå till stacken är nu alltså hetare än någonsin. Den internationella premiären av »Shooting the mafia« skedde på Sundance i USA i januari – där den hyllades. Förra veckan på Filmfestivalen i Venedig visades en annan, ny dokumentär som delvis handlar om Battaglia, »La mafia non è più quella di una volta« (»Maffian är inte längre vad den var«). I Venedig avslutades även i augusti en stor Battaglia-retrospektiv, baserad på konstboken »Letizia Battaglia: Photography as a life choice« som utkom tidigare i år. Lägg där till flera andra spridda kulturorgan som nu breder ut röda mattor för Palermodottern, som där vi befinner oss – Melides art i Portugal. Att Letizia Battaglia både smickras och blir frågande av hajpen är inte svårt att förstå, inte minst då den tycks föreslå att bilderna just upptäckts.

– Det är lustigt. Mina bilder av maffian togs för 20–30 år sedan, fast presenteras som om jag har tagit dem i dag. Men mina bilder åldras inte, antar jag. Det är bara jag som gör det.

Läs också: Törnmalm: Historien om ”Gudfadern” kan göra oss kloka i förväg

Som fotograf är Battaglia fortfarande febrilt aktiv. Under dagen vi tillbringar ihop bland portugisiska konstmecenater susar hon omkring med sin digitala Leica som om hon precis har förälskat sig i fotokonsten. Under intervjun ligger kameran tryggt bredvid henne på sängen, intill cigarettpaketet.

– I dag tar jag inte längre bilder av maffian eller kriminalitet. Jag är för gammal för det. Men mina bilder fortsätter att vara en motståndsreaktion. Kanske kan det verka banalt för vissa, men numera fotograferar jag främst sicilianska kvinnor, utan kläder. De kommer till mig och ber mig, »Snälla, fotografera mig«. Och det utgör en reaktion mot patriarkatet, eftersom kvinnorna själva har kontrollen över hur de presenteras.

Letizia Battaglia fortsätter att verka inom det subversiva. Genom sin partner Roberto Timperi har Battaglia dragits in i ett arbete med dokumentation av Siciliens transsexuella, Timperis stora passion – både som fotograf och privat (enligt Battiglia). Det är tydligt att relationen mellan de två är lika okonventionell som djupt kärleksfull. Skildringen av de två i »Shooting the mafia« ogillas av Letizia Battaglia. »Det känns pinsamt.«

– Filmen är för närgången kring mitt privatliv. Men filmskaparna ville diskutera hela mitt liv, så jag accepterar det. Det är knappast så att jag har haft någon brist på stötestenar att övervinna förr. Och jag är tillfreds med hur jag har levt, och det jag gjort. Med allt som jag är.

***

Kommande maffiaskildringar   

»Shooting the mafia«, dokumentär: Kim Longinottos porträtt av Letizia Battaglia som den fotojournalist som främst har exponerat Siciliens brutala maffia. Väntas ha svensk premiär på Stockholms Filmfestival i november.

»Zerozerozero«, tv-serie: tv-serie­adaptionen av Roberto Savianos bok med samma namn, om kokainets väg till Europa, orkestrerat av Kalabriens maffia. Premiär på HBO Nordic runt årsskiftet.

»The Irishman«, film: Martin Scorsese har med sin nya Netflixfilm skapat en våt dröm för fans av romantiska gangsterskildringar, med De Niro och Pacino som grädde på moset. Premiär i november.

»Tokyo vice«, tv-serie: Först skulle det bli film av den amerikanske journalisten Jake Adelsteins självbiografi om sin granskning av Japans maffia, yakuzan. Nu blir det i stället en HBO-serie. Premiär 2020.