Mäktig bifigur
När Melissa Leo höll sitt tacktal efter att ha mottagit en Oscar för bästa kvinnliga biroll i det verklighetsbaserade boxardramat »The Fighter«, råkade hon i strålkastarljusets sken kasta ur sig ordet »fucking«. »Eller var blundern ett planlagt pr-trick? Medan moralister ägnade sig åt att fördöma Leos »F-bomb«, gick debatten intill Youtube-klippet ut på att avgöra om hon verkligen var så överväldigad som hon ger sken av.
Borde en så välrutinerad skådespelare inte ha mer självbehärskning än så uppe på scenen, i synnerhet när hon får ett pris för sin skicklighet att simulera känslouttryck? Teorin om att det hela bara var ytterligare ett vittnesmål om Leos »äkthet« och tendens att gå in i ögonblicket – vare sig det sker när hon skådespelar eller framträder i egenskap av sig själv – är impopulär.
Oavsett om det var avsiktligt eller inte är Melissa Leos tacktal en påminnelse om att hon avviker från normen. Den i dag 50-åriga skådespelaren har under sin karriär gång på gång återvänt till de vardagsrealistiska kvinnoskildringar som bidrar så starkt till Hollywoods för tillfället undernärda kvalitetskvot, men som inte väger lika tungt inom filmstjärnesystemet. Trots lovorden och prisregnet för hennes roll som Alice Ward – den auktoritära men kärleksfulla matriarken i »The Fighter« – har Leo de senaste månaderna haft svårt att hamna på omslag för stora amerikanska tidningar.
Till slut fick hon nog av dubbelmoralen och åldersrasismen. I början av februari satte Leo in bildannonser av sig själv i Hollywoods branschtidningar, där hon uppmanade Oscarsakademin att »ta henne i beaktande«. Om dessa bidrog till att Leo faktiskt fick sin Oscar är tveksamt och många har kritiserat kampanjen. Men det är ett annat tecken på hur hon särskiljer sig.
På sistone har Leo setts i bland annat indiefamiljedramat »Welcome to the Rileys« och rättsdramat »Conviction«. Mest uppmärksamhet de senaste åren har hon fått för sina roller som utarmad husvagnsmamma i Courtney Hunts kritikerrosade debutfilm »Frozen River« (som ledde till Leos första Oscarsnominering), samt som människorättsadvokat i »The Wire«-skaparen David Simons tv-serie »Treme«. I mitten av 90-talet fick Leo ett smärre genombrott i rollen som den hårdnackade polisen Kay Howard i tv-serien »Uppdrag: Mord«. Men någon särskild dragning till att gestalta härdade arbetarklasskvinnor har hon inte, snarare är det dessa roller hon blir erbjuden. »Jag är inte rädd för att inte vara snygg eller sexig«, förklarade en – med tanke på detta – förvånansvärt glammig Melissa Leo när vi träffades i Los Angeles i december. Det är människors personligheter som intresserar henne. Och hon väljer alltid att ta sina roller hela vägen. Därav det återkommande snacket om tuffa kvinnoroller, tror hon.
Hela vägen går Leo också i porträttet av Alice Ward, som inte på något sätt är en genomsympatisk person och som definitivt ligger bortom måttstocken för behagfull femininitet. Men hon är en omisskännligt verklig kvinna. Vid vårt möte underströk Leo att det här inte är »hennes« film utan främst Mark Wahlbergs och Christian Bales (som spelar boxarbröderna Micky Ward och Dicky Eklund). Hennes oförställda mänsklighet utgör dock ett oumbärligt fundament till berättelsen. Och i ett Hollywood som lider sådan brist på osminkade, gedigna skildringar av medelålders kvinnor innebär Leos Oscarsstatyett en ljusning. Så låt henne svära lite, snälla USA.
»The Fighter« hade biopremiär den 11 mars.
