Många femtonåringar kan inte läsa dagstidningen  

Världsboksdagen är ett årligt evenemang som organiseras av FN-organisationen UNESCO för att främja läsning och erbjuda varje barn och ung person en möjlighet att få en egen bok. I Storbritannien har dagen fått en allt större betydelse för skolbarn, speciellt för dem som inte haft förmånen att växa upp i hem där böcker och litteratur haft en självklar plats.  

Komikern Ricky Gervais hyllade nyligen dagen med ett inlägg på twitter: 

"Jag hade inga pengar när jag växte upp. Min pappa var arbetare och min mamma gjorde allt för att klara sig. Män arbetade hårt. Kvinnor utförde mirakel. Men utbildning var gratis. Liksom det lokala biblioteket. Jag visste att böcker var mitt pass till ett bättre liv." 

Själv kommer jag att tänka på min mammas moster Maria som lyckades ta sig ut från det kommunistiska Polen 1957. Hon var en stram och allvarlig kvinna som aldrig log och hennes intensiva och genomträngande blick brukade skrämma slag på mig som barn.  

En avgörande orsak till Marias bistra otillgänglighet var hennes traumatiska upplevelser under nazismen och kommunismen. Hon försörjde sig på ströjobb under den nazistiska ockupationen och trakasserades av de nya kommunistiska makthavarna eftersom hon vägrade att ansluta sig till partiet. I Stockholm bodde Maria i en etta på Alströmergatan och jag minns fortfarande hur lägenheten svämmade över med böcker. Boktravar på soffbordet, köksbordet, i bokhyllan; böcker som stod staplade på golvet och under det enda fönstret i vardagsrummet som vette mot gården. Böcker på svenska, tyska, ryska, engelska och polska. Maria älskade litteratur mycket mer än människor. 

Böcker har alltid varit en viktig del av mitt liv. Båda mina föräldrar var bokslukare och jag minns hur jag och pappa åkte till biblioteket på Söder varje lördag för att fylla på förrådet av litteratur inför den kommande veckan. När jag kom hem från skolan gick jag raka vägen till mitt rum, slängde mig på sängen och läste vidare på den bok som jag läst i långt in på natten dagen innan.  

I dag läser jag mer än någonsin tidigare. Det är inspirerande att läsa andras böcker om man själv har ambitionen att skriva. Eller som Stephen King uttryckte det: "Om du vill bli författare är det två saker du måste göra, läsa mycket och skriva mycket." 

Tyvärr är utvecklingen på väg åt fel håll i Sverige. Enligt den senaste PISA-undersökningen klassades nästan var femte 15-åring som funktionell analfabet. Det betyder att man har så dålig läs- och skrivförmåga att man inte ens klarar av att läsa en dagstidning. Enligt Statens Medieråd har läsandet minskat i alla åldrar. Bland tonåringar i åldern 17 till 18 år är det åtta procent som läser varje dag (2021) jämfört med 23 procent 2012.  

Samtidigt anser allt fler unga att de borde läsa mer. I en debattartikel i Expressen skriver skolminister Lotta Edholm att det funnits en okritisk hållning till digitaliseringen i skolan och att en fysisk bok har fördelar som en padda aldrig kan ersätta. Regeringens beslut att satsa 685 miljoner kronor på läromedel 2023 och en halv miljard årligen därefter är därför ett välkommet besked. 

För moster Maria erbjöd litteraturen välkomna avbrott i ett för övrigt plågsamt liv. Hon överlevde krigets fasor och kommunismen men inte freden. Hon tog sitt liv sex år efter ankomsten till Sverige genom att hoppa ut från sitt fönster. Hon hade lämnat en handskriven lapp på köksbordet som avsked: "Jag är en oskyldig människa."  

Världsboksdagen firas den 23 april, årsdagen för William Shakespeares död. 

Den enda boken jag har kvar från Marias digra boksamling råkar vara ett tummat exemplar av William Shakespeares samlade verk på engelska.  

***

Läs även: Det enda som hjälper är att tvinga barnen läsa klassiker

Läs även: Läs Karin Boye i stället för att slösa tid på AI-chatbotar