Människan vs systemet

Sista kvällen före semestern ställer Sophie till med avskedsfest. Hon har tagit på sig sina rosa fjäder-örhängen. Tillsammans med de asylsökande på förvaret och de andra i personalen grillar hon kött och serverar melon och glass. Och hon ber kollegan Solveig att skicka ett sms om någon av hennes grabbar skulle avresa medan hon är borta. Solveig svarar ironiskt, i en efter-härmning av deras chef:

– Så privata får vi inte vara.

»Förvaret« är en film inifrån en av Migrationsverkets slutna anläggningar för asylsökande. Där kan man exempelvis hamna om ens identitet är oklar eller om myndigheterna misstänker att man inte kommer att få stanna i Sverige eller planerar att gömma sig. Vi möter den äldre kvinnan Aina, som pressas av polisen att uppge sin rätta identitet. Och 20-årige Sami, som pendlar mellan pingisbordet och volleybollplanen i rastlös väntan på frigivning.

Sverige har fått kritik för förvaren. Bland annat anser FN:s tortyrkommitté att asylsökande frihetsberövas alltför lättvindigt. Det borde alltså inte vara svårt att göra en näven-i-bordet-film.

Vilket skulle placera »Förvaret« i facket aktivistisk dokumentär, en genre som frodas i virallogikens och crowdfundingens mylla. Regissörerna Anna Persson och Shaon Chakraborty gör dessutom ingen hemlighet av att filmen har ett politiskt syfte. De vill att systemet med förvar ska avskaffas.

Men som slagträ i debatten är filmen ett misslyckande. Berättelserna om de asylsökandes livsöden är alltför otydliga. Som tittare är det svårt att uppfatta motiven till att de hålls inlåsta.

Desto mer lyckad är »Förvaret« som en lågmäld berättelse om hur man förblir människa i ett system som går stick i stäv med naturliga impulser om omsorg och värdighet. Ena stunden kontrollerar -Sophie och Solveig så fönstren sitter fast så ingen kan rymma. I den andra uppvaktar de med bakelse på någons födelsedag.

Svårast att glömma är Sami, som kämpar för rättvisa där han kan. Han håller koll på de andra asylsökandes hälsa, snaggar deras hår, lyssnar på deras flykthistorier. Protesterar när de, enligt hans version, förvägras mat för att de kommer några minuter för sent till lunchen. Sätter fingret på hur de gränser som normalt sätts kring frihetsberövande inte gäller asylsökande:

– Jag är inte här för att jag är kriminell.

När asylsökande får plats i debatten, legitimeras det annars nästan alltid med att just den person som kommer till tals egentligen har rätt till asyl och därmed borde behandlas bättre. »Förvaret« är ovanlig eftersom den kräver ansvar även för människor som fått beslut om utvisning.

Samma dag som filmen har premiär på Folkets bio lanseras en sajt där filmarna publicerar andra människors berättelser
från förvar ute i landet. Kanske finns där en politisk sprängkraft som når både -längre och djupare än vad en ilsken pamflett skulle förmå.

»Förvaret« har biopremiär den 10 april.