Med ett ben i varje läger

Det verkar roa henne lite grann att så många tror att en medveten rysk trollkampanj, orkestrerad av president Vladimir Putin, ligger bakom brexit i Storbritannien och valet av Donald Trump i USA. Det är ju bara som det ser ut, hävdar Masha Gessen. Bara för att amerikanerna för första gången valt en president som närmat sig vad ryssarna är vana vid.

– De förenas av sin enväldiga läggning, av att de ljuger på liknande vis, och har samma förakt för den politiska processen och för briljans, säger hon.

Masha Gessen är i Stockholm för att prata om sin nya bok om det totalitära Rysslands återkomst, »Framtiden är historia«. Hon åker alltid till Stockholm, berättar hon, eftersom hon gillar sin förläggare och har många vänner här. Nu är hon på tredje dygnet och jetlagen har satt in. Hon ställer in fotograferingen, skjuter upp den till dagen därpå då hon ska tala om boken på Kulturhuset Stadsteatern, innan hon far vidare till Malmö och London . Sedan bär det hem igen. Hem till USA.

Hon skrattar till och menar att vi överskattar hur strategisk Putin är.

– Visst har Putin försökt att skapa oenighet och att förvärra skillnaderna, men det är ingenting som kan påverka valmönster. Annonserna på Facebook är inte särskilt bra, de är fåniga och mycket mindre effektiva än amerikansk valreklam.

Däremot, betonar hon, har väst underskattat hur expansivt Ryssland är under Putin. Hotet mot demokratierna i väst är »existensiellt«, i synnerhet för de baltiska staterna.

Masha Gessen växte upp i Sovjet­unionen, men när hon var fjorton tog hennes föräldrar med henne till USA där hon gick resten av sin skolgång, och blev »väldigt amerikansk«. Under tiden föll järnridån och Gessen som var en ung journalist kunde inte motstå spänningen att åka tillbaka till Moskva för att uppleva förändringen från diktatur till demokrati på plats.

– Det fanns två grupper som verkligen trodde på att förändringen av Ryssland var möjlig. Det var Moskvaintellektuella och journalister från väst. Jag var både och, så jag var dubbelt troende.

Redan under den första morgonens promenad drabbades hon av känslan av att »det här är hemma«.

– Det är ett annat sätt att vara i världen. Jag känner det fortfarande. Mina axlar hänger friare i Ryssland. Och då är jag ändå väldigt lycklig i New York, jag älskar att bo här. Men hemma är hemma, säger hon.

Det dröjde inte länge så kom tillbakagången. Valet av Putin, den stegvisa nedmonteringen av institutioner, av medier och av den politiska valapparaten. Hon talar om en återsovjetisering av befolkningen. I mars 2013 meddelade president Putin i en tidningsintervju sin syn på homoadoptioner, och klargjorde att han tyckte att barnen borde tas ifrån homosexuella familjer, såsom Masha Gessens, vars äldsta son är adopterad.

– Det var ett tydligt hot, säger hon, och i juni samma år skickade hon sonen i förväg till USA. Ett par veckor senare fick staten rätt att omhänderta barn från samkönade par. Innan året var slut packade Gessen ihop sina saker och flydde, med fru och två kvarvarande barn, efter sonen till New York.

För Putin innebar det en kritiker mind­re i Moskva.

– Jag har aldrig känt en sådan panik som när mitt barn var hotat, säger Masha Gessen.

I boken försöker hon, genom att följa fyra unga personer födda under Sovjetunionens sista decennium, förklara hur utvecklingen mot demokrati, som ett tag såg så lovande ut, helt kom av sig.

Nu bor familjen i ett town house i New York. På undervåningen bor hennes expartner och familjernas två hundar springer i den bakre trädgården. Hon är tagen av att under det senaste året ha insett att inte heller USA är skyddat.

– Amerikanerna har inte vårdat sin demokrati på en väldigt lång tid. 11 september markerade en definitiv vändning bort från USA:s demokratiska strävanden. Sedan dess har landet oupphörligt varit i krig och krig är aldrig bra för demokrati.

Att problemen har växt på vägen, skyller hon både på Bush, som koncentrerade mer makt till Vita huset och lade grunden för Donald Trumps kandidatur till en post som »envåldshärskare«, och på Barack Obama, som misslyckades grovt med att hantera finanskrisen år 2007–08.

– Han fixade ekonomin i ett teknokratiskt perspektiv, men han misslyckades att fixa den psykologiskt sett. Det var en extremt traumatiserande händelse för amerikaner, som insåg att deras hem kunde tas ifrån dem. För amerikaner är hemmet allt, säger Masha Gessen.

– Han kunde ha låtit Wall Street ta konsekvenserna av sina misslyckanden. Men det gjorde han inte.

Ändå är det just Trumps valframgång hon har att tacka för sitt fasta jobb som kolumnist på tidningen New Yorker. Senast skrev hon om metoo-revolten. I namnpubliceringarna, sammanblandningen av allvarliga sexuella övergrepp och vad hon kallar för »dåligt sex« ser hon en gryende sexpanik.

– Metoo-rörelsen är fantastisk på många sätt, men urartade ganska snabbt och blev repressiv. Det infantiliserar kvinnor, som att man säger att kvinnor inte kan ge sitt medgivande till sex därför att det kanske finns en maktobalans. Det skrämmer mig, säger Masha Gessen och påminner om att i tider av politisk kris så brukar folk omförhandla det sexuella utrymmet.

– Det skedde på 1950-talet då homosexuella jämställdes med kommunister, och på 1980-talet då aids och pedofilskräck gav oss fruktansvärda repressiva lagar. Och nu är det som att vi behöver dra en mur mellan vår värld och en erkänd sexist som president Trumps värld. Hos oss kan Kevin Spacey inte ens spela president. Jag tycker alltid sådant är konstigt och läskigt.

Den aktuella boken är hennes nionde. Hon ser inget hopp om att hbtq-rättigheter ska respekteras så länge Putin har makten. Läget försämras hela tiden. Det som pågår i Tjetjenien – där homosexuella torteras, mördas och fördrivs från landet – ser Masha Gessen som en direkt följd av Putins politik.

– Staten har signalerat att det här en grupp som är fri att attackera, där man till och med belönar dig för sådana brott.

Ett problem, enligt Masha Gessen, är att Ryssland inte har kunnat göra upp med den egna historien eftersom det inte finns någon att skylla på. Den självrannsakan som skulle krävas är alltför smärtsam.

– I Sovjet fanns inga åskådare. Det gick inte att skilja offer från förövare. Det folk skulle behöva göra är att säga: Vi gjorde det här mot oss själva.

Dessutom finns inga kvar som kan visa vägen till ett annat ryskt sätt att leva. Det finns inte längre någon som minns ett liv före bolsjevismen.

– Det är en ganska hopplös berättelse. Det är svårt att vara optimistisk, säger Masha Gessen om Rysslands utveckling. Precis det hennes förläggare sagt att hon inte får säga om boken.

– Men det är säkert okej att säga här, det är väl bara i USA som optimismen är en statsreligion.