Med paniken kommer tittarna
Det har hänt en del med den dokumenterade verkligheten sedan den där marsdagen 1895 i Lyon, då bröderna Lumières kinematograf fångade hattbeklädda arbetare som strömmade ut från deras fabrik. Likt anonyma nattvandrare försvann folkhopen bort från kamerans blickfång.
Hösten 2010 utlovas betydligt mer närgångna samtidsskildringar. Dokusåpan har, till mångas förvåning och, vill man tro, besvikelse, stärkt sitt strypgrepp om kanalernas tv-utbud. Det blir idoljakter, kärlekstörstande bönder och plastikkirurgi för nästan hela slanten. Och damer i leopard – TV3:s succé med »Svenska Hollywoodfruar« har gjort att konkurrenterna nu testar attraktionskraften på såväl ladies från Östermalm som skånska frugor.
Kanal 5:s »Kungarna av Tylösand«, som drar i gång nästa vecka, har seglat upp som den mest kontroversiella såpan. Där får man följa en grupp unga killar och tjejer och deras fyra veckor långa partyorgie i sommarorten Tylösand utanför Halmstad. Av förhandsmaterialet att döma blir det mycket supa och mycket sex, explicit sådant. I spalterna pratas det redan i termer av skandal- och sexsåpa. Producenten Calle Schulman bör vara nöjd med den moralpanik som börjat breda ut sig. Med paniken kommer tittarna.
Själv har jag aldrig delat den upprördhet som skandalsåpor som till exempel »Paradise Hotel«, »Big Brother« – och nu »Kungarna av Tylösand« – framkallat. Säkert finns det fall där produktionsbolag och tv-kanaler cyniskt exploaterat unga personers längtan efter snabbt och effektivt kändisskap. Dock känner jag inget akut behov av att misstro deltagarnas förmåga att själva bedöma riskerna med att blotta sitt kön i tv – en kort självslocknande karriär och en prick i vuxenprotokollet.
Inte heller tror jag att skandalsåporna förleder ungdomen. Det är inte en slump att de medverkande i »Kungarna av Tylösand« i en intervju på kanalens sajt får frågan om vad föräldrarna tycker om deras medverkan. Det ligger inbyggt i själva dramaturgin, att man som utomstående kan känna glädje över att inte vara en av dem som tvingas konfrontera sina närmaste med komprometterande material, att inte vara killen som svarar »Mamma har redan sett mig ligga«.
Såpor av det här slaget förväntas höra hemma i televisionens slaskhink. Gott så. Det är svårare att acceptera alla dessa lekprogram för vuxna. Senaste i raden, »Dansfeber« i TV4, får mig att tro att jag helt tappat förståndet.
Morgan Alling, i danstrikåer och svart peruk, som ålar sig fram över golvet till tonerna av Flashdances »What A Feeling«, framför en jury bestående av Sven Melander, Pernilla Wahlgren och Hans Wiklund.
Tack nej, då ser jag hellre Lumières fabrikssorti på repeat.
Kolla in Lumières »La Sortie de l’Usine Lumière à Lyon« . Det andra kan man strunta i.
