Mer eskapism, mindre monter!

Det var en märklig känsla att sitta där på heltäckningsmattan i en engelsk halvslumrande villaförort och se Jimmie Åkesson skåla i champagne på SvT Play, samtidigt som tv:n i andra änden av rummet visade en högtidsceremoni från Westminster Abbey där ålderstigna stridspiloter hedrades för sina heroiska insatser under andra världskriget. 70 år har gått sedan »Slaget om Storbritannien«, då piloterna – i Churchills berömda tal omnämnda som »The Few« – slog ner tyskarnas försök att invadera öriket. Vilket skulle ha inneburit Hitlers totala dominans av Europa.

Till följd av ett enda slag, som varade i några månader, hade vår historia kommit att ta en ny riktning. Eller i alla fall berättelsen om den. På samma sätt som ett riksdagsval nu har ändrat berättelsen om Sverige. Det toleranta Sverige visade sig också vara någonting annat.

Först under hemresan, när jag befann mig på Heathrows flygplats, med The English Autumn som enda inhandlat magasin i handen, insåg jag vilken mental trötthet sverigedemokraternas intåg i riksdagen hade orsakat. På magasinets omslag syntes ett par vedklabbar, några leriga gummistövlar och en rustik möbel i trä. (Det ska tilläggas att mitt intresse för heminredning och köksträdgårdar befinner sig på ett ständigt sluttande plan.) Eskapism, vilket enligt National­encyklopedin definieras som en »flykt undan påfrestande uppgifter eller socialt ansvar«, kan ta sig märkliga uttryck och har ett oförtjänt dåligt rykte. Jag vill i stället tro att en viss dos verklighetsflykt fungerar som ett slags hjärnans slamsugare, man rensar ut för att orka ta in det som är väsentligt.

Sett i det ljuset skulle den pågående bokmässan i Göteborg, som årligen har 100 000 besök, må bra av att vara lite mer eskapistiskt lagd. De internationella författare som bjuds in är för det mesta högintressanta, seminarierna välkomponerade, och branschfolket samlat. Men i övrigt är det en mässa för kommers: lysrör i taket, trista utställ­ningsmontrar, långbord med prylar (låt vara att det som krängs är böcker).

Som besökare omges man av ett slags rumslig förorening som känns otids­­­enlig. Inte konstigt då att kvällens obligatoriska runda på Park Hotell känns som en skön kosmopolitisk fläkt. När Horace Engdahl för några år sedan fick frågan hur han såg på bokmässan sa han att man måste inta en positiv hållning, och citerade Belinda Olsson: »Det är inte cancer, det är underhållning.«

Det må vara sant, men som sådan skulle den kunna vara både snyggare och roligare.

Bokmässan i Göteborg är öppen för alla fredag, lördag, söndag, 24–26 september.