Mikrovärmd journalistik

Jag trodde du skulle vinna, sa Bill Clinton.

Trodde du? undrade Mitt Romney.

Ja, tills den där stormen kom …

Man är svag för sånt där. Mäktiga människor. Rådplägande. Detaljerna.

När Jonathan Alters bok om valrörelsen 2012 – »The Center Holds« – kom ut i förra veckan spelade det liksom ingen roll att den fått ljummen kritik, eller att man ovärdigt nog var tvungen att läsa den på en datorskärm. Bara förhoppningen om att vara med när Bill Clinton ringde sina nattliga samtal var värd 85 kronor.

En knapp hundring fattigare kommer man på att de där kritikerna nog hade rätt ändå. Journalistik i bokform blir lätt som nyheter värmda i mikrovågsugn.

Författaren till »The Center Holds« verkar ha haft en tydlig strategi att komma tillrätta med svagheten. Alter klär berättelsen i en samhällsfilosofisk kontext: efter en republikansk Romneyseger skulle hela samhällskontraktet ha skrivits om. Både Roosevelts »New Deal« och grundlagsfädernas tankar om kompromissande politiker var hotade.

Det är delvis samma idé som Thomas Edsall fört fram i »Age of Austerity«: att det här var sista chansen att putta USA i en mer individualistisk riktning och få bort det sociala skyddsnät som vicepresidentkandidaten Paul Ryan kallade en hängmatta för de fattiga.

Som fond för dramatiken under debatterna, kampanjresorna och röstandet blir vägvalet berättarmässigt effektivt. Problemet är tiden. Vi vet ju att Obama vann så övertygande att det aldrig blev riktigt spännande.

Det är som att Alters tema är för stort för att komma nu. Som om man borde lägga boken på hyllan – eller var den nu tar vägen i elektronisk form – och plocka ner den igen om fem år.

Det är ungefär vad SVT har gjort med »Ordförande Persson«, Erik Fichtelius en gång så kritiserade dokumentär om Sveriges statsminister mellan 1996 och 2006. När den släpptes kort efter socialdemokraternas förlust i valet 2006 kallades den »otydlig«, »långtråkig« och »årets antiklimax«. Man undrade varför Fichtelius inte ställde fler motfrågor.

Nu sänder SVT serien igen. Och det sista man vill är att någon ska avbryta Persson. Han är sin egen redigerare, skarprättare, pr-chef, biograf och psykoanalytiker. Men framförallt: sin egen historiker.

»Ordförande Perssons« tid är nu. Om tio år kanske den tagit karaktären av Östen Undéns minnesanteckningar. Men denna sommar säger den så mycket: om det socialdemokratiska partiet, om Sverige och inte minst ger den en bild av vem den där personen var som styrde i tio år – komplett med briljans och brister.

Till och med banaliteter som Helmut Kohls hetsätande blir sublimt. Med allt vi vet om hur valutaunionen utvecklade sig rymmer det där hektot smör – det som Kohl dränkte sin besvikelse i – så mycket mer.

Kommer vi se på samma sätt på scenen i »The Center Holds« då Chris Christie backade ur valet 2012? Mäktiga republikaner såg New Jersey-guvernören som sin enda chans, och gjorde allt för att övertala honom. Till sist förklarade Christie vad motståndet berodde på: han var för tjock, och han ville inte banta.

»Look guys«, sade han, »I really like going to Burger King.«

»Ordförande Persson«  finns på SVT play. »The Center Holds« kom ut i maj.