Östlund i skuggan av Sandra Bullock
Nog för att filmfolket var vant vid överraskningar. Och man brukade kunna hålla stilen. Som på 70-talet, när »Rocky« knep Oscarsstatyetten före tungviktarna »Taxi driver« och »Alla presidentens män«. Idel leenden. Som på 90-talet, när »Forrest Gump« snuvade favorittippade »Nyckeln till frihet« och »Pulp fiction«. Idel glad förvåning. Men i början av det nya seklet tycktes något ha hänt. Och när Jack Nicholsson år 2006 gjorde entré med vänster hand stadigt vilande i smokingkavajens ficka, och den högra, med det förslutna kuvertet, pendlade lika energiskt som hans steg i strålkastarljuset, kostade han på sig några yviga gester, lyfte kuvertarmen för att visa vad han ruvade på. Han höjde armarna för att få stopp på applåderna. Att han var den största stjärnan av dem alla måste ju inte ta sig överdrivna uttryck. Jack strålade, böjde sig mot mikrofonen och presenterade kort de nominerade.
Sällan hade ett år varit mer späckat av genuin Hollywoodkvalitet. »Good night and good luck«. »Capote«. »Munich«, »Crash«, och den tungt favorittippade »Brokeback Mountain« av Ang Lee. En film som bröt med tabun och redan innan galakvällen hyllats. Jack öppnade kuvertet och läste: »Och Oscarn går till ›Crash‹«.
En Sandra Bullock-film!
Jack Nicholsons min förrådde honom. Chock. Förolämpning. Han lyfte ögonbrynen, formade munnen till ett »ooh« och kastade menande blickar åt några kollegor innan han strålade mot vinnaren. Men för sent. Den korade var förolämpad.
På Guldbaggegalan i måndags snuvades favoriten Ruben Östlunds film »The Square« på det största priset av Tarek Salehs »The Nile river incident«. Dagen efter nominerades »The Square« till bästa icke-engelsk-språkiga film på årets Oscarsgala. »Revansch«, skrek rubrikerna och filmfolk påpekade att Oscar och Guldpalm var finare än Guldbagge.
Koppla av, kära filmfolk, de där leendena passade er bättre.
Läs mer Fokuserat:
