Monumentalt och självutlämnande när Lena Cronqvist ställer ut
Bild: TT
När Lena Cronqvist fick frågan om en retrospektiv svarade hon snabbt: »Ja, väldigt gärna, men helst så fort som möjligt.« Hon är 82 år och har till stor del tappat synen. Därför blir det här, enligt henne själv, den sista där hon själv är delaktig. Med över 200 verk, på Valdemarsuddes två översta våningar, är det den största retrospektiven över Lena Cronqvist hittills, med ambitionen att täcka in hela hennes karriär. Här finns målningar, grafik, teckningar, akvareller, skulpturer och textila verk. Här finns de klassiska flickmotiven, men också några av hennes Kostermålningar, som för tankarna till förebilden Inge Schiöler, som hon ibland målade ihop med som ung.
Intressant är inte bara att få gå in i hennes ibland mycket självutlämnande motivvärldar, som i bilderna av hennes havandeskapspsykos efter att sonen Linus (Tunström, regissör) fötts. Lika intressant är att följa hur hon jobbar med material och tekniker. I utställningen framgår tydligt vilken medveten kolorist Lena Cronqvist är och hur hon använder färg för att visa olika sinnesstämningar.
Ett antal äldre akvareller har aldrig visats. Liksom de nya skulpturer och målningar, som tydligt skiljer sig från det hon gjort tidigare. Många med svart eller mörkblå bakgrund, en del med motiven utförda i vit akryl. Svanar och änglar är återkommande.
Många tycker att Lena Cronqvists målningar är skrämmande, inte minst de som visar två unga flickor. I en målning hugger de av ben och armar på små versioner av sina föräldrar. I den starka målningen »Domens dag« skildras hennes fars död, blek med dropp i en sjukhussäng. En av två sjuksköterskor har fingret på hans hals. Vid sängen sitter mamman och de två döttrarna. På golvet ligger en vit hare.
Lena Cronqvist talar ogärna om sina målningar, men hon berättade nyligen hur hennes far tog hand om en hare när han låg i lumpen, och räddade den till livet. När pappan många decennier senare gick bort såg Lena Cronqvist en hare utanför sjukhusfönstret.
Utställningens mest magnifika målning är »Modern« från 1975, som tillhör Norrköpings Konstmuseum. Ett av tre monumentala verk från den tiden. De två andra har sålts på auktion. »Madonna« och »Trolovningen«, en parafras på Jan van Eycks »Arnolfinis trolovning« med Lena Cronqvist och maken Göran Tunström som paret, som med sitt pris på nära 12 miljoner kronor är den dyraste målningen av en levande svensk konstnär någonsin.
Hade jag fått önska något ytterligare av en närmast fulländad retrospektiv, är det att få se de tre monumentala målningarna ihop.
På Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm till 27 september.
