Musik plus fred på jorden

När blev rullväskan synonym med inbundna relationsromaner? Bokklubbarna var tidiga med sin gåvostrategi. Skulle man flyga till Paris över helgen kunde man lika gärna beställa några böcker på köpet. Man behövde den där handbagageväskan och så kunde man säga upp medlemskapet efter tre månader. Det var i början ganska märkligt. Varför skulle man få en rullväska när man bara ville läsa en bra bok? Fast man tog den förstås, den var ju användbar. Och gratis. I dag är på-köpet-konkurrensen självklar.

Gymnasieskolorna slåss om att ge bort flest laptops per elev och flest skolresor till Washington inklusive besök i Vita huset. Utbildningen? Tja, det vanliga: sam eller hum eller natur. Men fri uppkoppling också i duschrummen.

Min favoritklädbutik ordnar trivselkvällar. De lyfter inte fram sina plagg eller sänker priserna. De bjuder in en trubadur och häller upp bubbel och låter en poet läsa en dikt – för att kunderna ska känna sig inkluderade och utvalda.

Det är som att det inte räcker att vara bra på det man är bra på. Det kan ju finnas någon annan som är bra på samma sak. I stället blir man något luddigt, något som en gång var en klädbutik men som blev en happening för hippa med stora glasögon. Men det finns andra uteställen, som luktar godare och har bättre drinkar.

Några som möjligen verkar lyckas med på köpet-idén är festivalen Peace & Love. De är fantastiskt duktiga på att hitta band, lobba dit internationella stjärnor och göra grå stadskärna till härligt häng. Faktiskt så bra att de får flest besökare av alla musikfestivaler i hela landet.

Men – de vill förändra världen också. Den tanken fanns med redan från början och de har ett ambitiöst politiskt debattprogram, som har vuxit i omfång varje år.

Det är en ambition som är svår att ifrågasätta. Alltid drönar någon bakfull besökare in på ett seminarium som ligger långt bortom planen med partyhelgen och då är genast något vunnet. Även om de flesta festivalkids har rest till Borlänge för att se Regina Spektor, Sugarplum Fairy och Billy Idol snarare än för att lyssna till »livet efter Utøya« mellan öltältsbesöken.

Risken är bara att det mini-Almedalen som pågår i skuggan av trumsetens monotona dunkande inte riktigt får den luft det förtjänar. Trots att Annika Östberg talar om utanförskap och trots att Amnesty har varit stödpartner. Det är inte den delen av festivalen som besökarna twittrar bilder ifrån och det är heller inte den verksamheten man betalar 1 760 kronor för att uppleva.

Å andra sidan kan det vara detsamma varför man är där när Regina Spektor drar ett riktigt disharmoniskt pianosolo. Då blir världen – den med utanförskap och krig – en pust i vinden. Och livet bortom lyssnandet och musiken kan mycket väl få vara en rullväska. Rullväskan kanske tar en till Barcelona och sen fortsätter böcker trilla in och man inser att man faktiskt tycker om relationsromaner.

Kanske kan »på köpet« leda till något konstruktivt. Kanske är det just Peace & Love som har lyckats med den saken. Och om de inte lyckas, är jag övertygad om att Regina Spektor är kapabel att förändra världen med sitt solo, helt på egen hand.

Peace & Love pågår 26–30 juni.