Nästan verkligt

Virtual reality, smarta artikelpaket eller interaktiva dokumentärer – i framtidens journalistik är berättelsen och inte texten det viktigaste.

Medan dagspressens pappersupplagor stadigt går nedåt utvecklas i stället deras digitala plattformar i raketfart. I språnget mellan gammelmedia och digitalisering arbetar redaktionerna febrilt med att ge sina nätläsare relevant innehåll.

Men vilka resurser krävs för att producera framtidens journalistik, och med vilka medel ska den berättas?

Den frågan har den amerikanska jour-nalisten Nonny de la Peña redan ett svar på. Hon är grundaren av det som kallas »immersive journalism«, uppslukande journalistik, där berättelsen förmedlas genom virtual reality, virtuell verklighet. Med hjälp av 3D-teknik och autentiska ljudfiler återskapar Nonny de la Peña verkliga händelser, som åskådare sedan tar del av genom virtual reality-hjälmen Oculus Rift.

– Den som minns när videokameran kom vet vilken revolution den innebar. Nu ser jag samma sak komma med virtual reality. Det förändrar helt vårt sätt att konsumera medier, säger Nonny de la Peña som varit korrespondent för Newsweek, skrivit för tidningar som New York Times och producerat en rad dokumentärfilmer.

Efter att ha haft en gnagande känsla av att inte nå ända fram med det hon rapporterade om, började hon för åtta år sedan att experimentera med nya teknologier.

I »Gone Gitmo« har hon byggt upp fånglägret Guantánamo i det virituella spelet Second Life. I »Hunger in Los Angeles« återskapade hon en matkö för fattiga i Los Angeles, där en man med diabetes svimmar och faller till marken. Och i »Project Syria«, som fick premiär på förra årets ekonomiska toppmöte World Economic Forum, gestaltar hon virituellt en gata i Aleppo där en bomb plötsligt slår ner. Att göra virtual reality-journalistik behöver varken vara komplicerat eller dyrt, menar hon: »Ge mig en halv dag och en 3D-skanningsstudio«.

– När Oculus Rift snart släpps i konsumentversion, får vi en fullkomlig explosion av virtual reality-innehåll. Då hakar också de stora medieaktörerna på, säger Nonny de la Peña.

Att producera kvalitativt innehåll för nätet är tveklöst en av dagspressens stora utmaningar. Men varför göra en omfattande digital omställning själv, när det finns andra aktörer som kan underlätta arbetet? Så resonerar brittiska The Guardian som samarbetat med det statliga kanadensiska filmbolaget National Film Board of Canada i den interaktiva dokumentären »The Seven Digital Deadly Sins«. Lindsay Poulton, interaktiv producent på The Guardian, ser bara fördelar med samarbetet där den gemensamma utgångspunkten var att återskapa de sju dödssynderna i en digital tidsålder.

– Det handlar om att utnyttja varje aktörs styrka. Under produktionen var både vi och National Film Board lika involverade i alla redaktionella, kreativa och tekniska beslut, säger Lindsay Poulton.

I »The Seven Digital Deadly Sins«, som publicerades simultant på The Guardians och National Film Boards respektive sajter, kan användaren med hjälp av filmsekvenser, diverse självtest och längre texter utforska sin egen och andras nätmoral. National Film Board, som i dag lägger en fjärdedel av sin budget på interaktivt innehåll, har även samarbetat med dagstidningar som franska Le Monde och kanadensiska The Globe and Mail. The Guardian har i sin tur prövat berättarformen med produktioner som »The Shirt On Your Back« om klädproduktion i Bangladesh, och en interaktiv dokumentär om första världskriget.

– Både text och film är var för sig kraftfulla medier. Men, det finns saker som textbaserad journalistik inte kan förmedla, och samma gäller rörlig bild. Där erbjuder den interaktiva dokumentären en mycket bredare verktygslåda, där det går att komma åt fler dimensioner av berättelsen, säger Lindsay Poulton.

På Dagens Nyheter har man följt The Guardians liksom New York Times utveckling på nätet, två tidningsjättar som gått i bräschen vad gäller digital grafik och det längre, interaktivt fördjupade reportaget. Under våren lanserades den digitala satsningen DN.prio, med ett paket på runt sju artiklar per morgon, kväll och helg och där ett urval fördjupas med extra bildmaterial, ljudklipp och rörlig bild.

– Journalistik på tidningssajter behöver inte längre innebära enbart text och bild. Det handlar om ett nytt sätt att berätta på, som möjliggjorts av de nya digitala plattformarna, säger Anna Åberg, chef för dn.se.

På The Guardian ligger nästa, än så länge hemliga, samarbete med National Film Board redan på planeringsbordet.

– Med »The Seven Digital Deadly Sins« lyckades vi tillsammans berätta en samtida berättelse på ett innovativt sätt, och vi hoppas förstås på många fler samarbeten av samma slag, säger Lindsay Poulton.