Nina van den Brink: Är veganism en religion?

Det här var kanske den första julen för många familjer, då de tvingades rulla extra tofuköttbullar och griljera kålrotsskinka. Det har flutit mycket vatten de få år som gått sedan musikfestivalen Way out west chockade med att bli helt vegansk år 2015, efter att ha förbjudit kött och fisk tre år tidigare. För Way out west-arrangörerna var skälen klimatrelaterade, och det torde vara en av de viktigaste faktorerna bakom den starka tillväxten för en vegansk livsstil just nu. Klimatet gynnas av att vi äter mindre kött. Men hoten mot den biologiska mångfalden har också gjort att många har börjat se naturen med varsammare ögon och upptäckt de fruktansvärda lidanden som många djur utsätts för i den industrialiserade livsmedelsproduktionen. Dessutom gynnas en vegansk kost av många hälsorön vad gäller hjärt- och kärlhälsa och risk för stroke, till exempel.

Strax före årsskiftet slog en arbetsdomstol i Storbritannien fast att en etisk veganism är en filosofisk övertygelse som har rätt till samma skydd mot diskriminering på arbetsplatsen som religioner. Det kunde The Guardian berätta den 3 januari i år.

Etiska veganer känns igen för att de inte bara undviker att äta kött, utan dessutom vägrar bära läder eller ens ull. Många vill inte ens äta honung som bin slitit ihop. Och de är förstås emot alla former av djurförsök.

Att vara vegan av hälsoskäl kvalificerar enligt detta synsätt inte som etisk veganism.

Hur det än är med den saken så är veganismen en ”religion” som växer. Ingen vet hur många veganer det finns i världen idag, bara att den bas som funnits i Indien har fyllts på ordentligt under tiotalet, över stora delar av världen. Tillväxten kan mätas indirekt i det ökade intresse som finns för ämnet. The Guardian har en ny vinjett som heter ”veganism” som fylls på med flera artiklar varje dag. På svenska kom i fjol åtskilliga nya kokböcker för veganer med stora eller små budgetar, med fikagott eller traditionell husmanskost, med lättlagat eller flärdfull festmat.

Det är en på många sätt människotillvänd, djurtillvänd och miljövänlig livsstil. När maten lagas på ett ursprungligt vis, som exempelvis i de orientaliska köken, är det dessutom gudomligt gott. Den lider egentligen bara av två stora problem:

• De många märkliga substituten, som, vare sig de är baserade på soja, havre eller konstiga laboratoriesvampar, sällan är särskilt goda, ännu värre i konsistensen och som gud vet vad de egentligen innehåller utöver soja, havre och konstiga laboratoriesvampar.
• Det ’heliga’. Religioner kan vara trygga, härliga och gemensamhetsskapande, men också kväsande och intoleranta. Vi har redan så det räcker. Må gudarna bevara oss för religioner utan gudar, därutöver.

Anser en etisk, sekulärt veganvänlig ickevegan. Som älskar ost (men inte är så förtjust i sojasubstituten, även om de blivit bra mycket godare det senaste året).