Nina van den Brink: Guldbagge till utforskandet
Levan Akin är en av Sveriges mest spännande regissörer. Efter att bland annat ha regisserat avsnitt i science fiction-tv-serien ”Äkta människor” debuterade han 2012 med en hyllad och rolig utforskning av klassgränser, i den egna filmidén ”Katinkas kalas”.
Han gick vidare med att skriva manus till och regissera ungdomsfilmen ”Cirkeln” (efter den berömda boken), men, berättade han för SVT på Guldbaggegalan, hittade inte tillbaka till den känsla av lust som han haft som ung filmare.
Lösningen blev att filma på känn. Att utgå från en idé, om en georgisk dansare, och låta filmen växa fram längs vägen.
Senare års tv-seriehype har fått amerikanska jättar att slå sig in på en nordisk marknad som de tidigare knappt tittat åt. De svenska framgångarna utomlands drar åt samma håll. Större, mer kommersiella, hyperproducerade filmprojekt, där allt är planerat i detalj. Någonstans på vägen, förr eller senare, stryker konsten med.
Är det vad vi ser i guldbaggegalans lite udda samling av nominerade bidrag till kategorierna Bästa film och Bästa regi?
Levan Akins film ”And then we danced…” hade sällskap i nomineringslistan av den organiska filmens överstepräst: Roy Andersson och hans ”Om det oändliga”. I kategorin fanns också filmen ”Transnistra”, en kärleksfilm om utbrytarrepubliken i Moldavien, som inte bestämt sig för om den är en dokumentär eller en spelfilm. I avdelningen för Bästa regi fanns även filmen ”Aniara”, Harry Martinsons science fiction-epos filmad som en känsla och ett tema i futuristiska shoppingcenter i Stockholm.
I går vann Levan Akins film guldbaggen för Bästa film, medan "Transnistra" blev bästa dokumentär, "Aniara" vann Bästa regi och ett utforskande av terrorrädslans konsekvenser vann pris för Bästa kortfilm, med ”Excess will save us” av Morgane Dziurla-Petit.
Ett slag för en mer organisk film. Nu behöver bara publiken också tröttna på de internationella receptfilmerna, om biosalongerna åter ska fyllas med svensk film.
