Nu kommer hjältarna från 9-11

I filmen »United 93« rekonstruerar Paul Greengrass det fjärde kapade planets sista resa. I höst kommer Oliver Stones »World Trade Center« som handlar om hur några överlevande försöker hitta ut ur rasmassorna. Och fler filmer är på gång.

– Det finns de som frågar mig »är det verkligen rätt tid att göra filmen nu?«. Och jag svarar »varför inte?«. Det är vi som inte blev nära drabbade som vill skjuta det ifrån oss. De efterlevande sade tvärtom »varför har det dröjt så länge?«, säger Paul Greengrass till Fokus.

Brittiske Greengrass har tidigare gjort det skakande dokudramat »Bloody Sunday« och actionfilmen »Bourne Supremacy«. Liksom »Bloody Sunday« handlar »United 93« om en verklig händelse och är gjord med nervig handkamera som kastar oss rakt in i skeendet. Närmare än så här lär vi förhoppningsvis aldrig komma när det gäller att uppleva hur det är att befinna sig ombord på ett kapat flygplan.

Filmbranschen är som bekant inte sen att exploatera aktualiteter. När jag går omkring på filmfestivalen i Cannes ser jag affischer för kommande filmer med namn som »Tsunami«.

Terrorattentaten den elfte september 2001 har tidigare funnits med i bakgrunden i en rad filmer, som till exempel Spike Lees utmärkta elegi »25th Hour« där huvudpersonen bor med utsikt över Ground Zero. Händelserna i sig har också skildrats i ett par tv-filmer, som till exempel den i sommar i Sverige dvd-aktuella »Flight 93«, men filmbranschen har hållit sig borta. Fram till nu. Det är lätt att ana att om de seriösa »United 93« och »World Trade Center« går bra kommer det att utlösa en våg av filmer, många av det mindre seriösa slaget.

– Det borde göras många filmer om det som hände den dagen. Och det kommer säkert rena fictionfilmer. Jag tycker det är hälsosamt, säger Paul Greengrass. Han är en långhårig, ivrigt pratande man, som med tyngd och eftertanke berättar om varför han ville göra »United 93«.

– Jag har alltid varit intresserad av filmer som skildrar politiskt våld, som »Bloody Sunday«. Det här var också en rak och enkel historia.

Innan han gjorde filmen hade han många och långa samtal med de efterlevande till de män och kvinnor som dog när United 93 kraschade på en åker strax utanför Washington efter att passagerarna börjat göra motstånd.

– Om de hade sagt nej hade jag inte gjort filmen.

Jag träffar två av de anhöriga i Cannes. Det känns aningen absurt att sitta i en sal på Hotell Carlton och tala med Sandy Felt och Melodie Homer, två kvinnor vars män omkom i kraschen. De är inte överens om det positiva med att filmen blivit gjord.

– Först tyckte jag inte alls om idén, säger Melodie Homer. Hennes man var piloten LeRoy Homer.

– Skulle jag vara tvungen att återuppleva den värsta dagen i mitt liv? Men sedan kände jag att jag ville hjälpa till. Det var saker på tv som inte kändes bra och jag ville att sanningen skulle berättas. Jag var först rädd för att det skulle handla om exploatering och jag kände att man under de år som gått bara hade fokuserat på vad passagerarna gjorde, inte på besättningen. Sen träffade jag Paul och han övertygade mig.

Sandra Felt, hustru till passageraren Ed Felt, säger:

– Filmen skulle göras och jag kände att jag fick en möjlighet att bidra, att jag fick en röst. Och jag är glad att jag gjorde det. Jag tycker det blev en oerhört bra film. Och att Paul gjort terroristerna till människor och inte till monster är bra. Det gör dem ännu mer skrämmande. Det skulle kunna vara vem som helst av oss.

För Sandra Felts numera nittonåriga dotter har filmen fungerat som katharsis.

– Hon var fjorton när det hände. Att se filmen har hjälpt henne att läka några av såren. Den var nödvändig för henne.

Melodie Homer säger att hon innerst inne känner att det varit bättre om filmen inte blivit gjord.

– Den har inte känts helande för mig. Såren kommer aldrig att läka. När jag såg filmen mådde jag bara dåligt.

»United 93« handlar dels om det som hände i planet, dels om hur man arbetade i det centrala flygledartornet i New York. Där vet vi vad som hände. När det gäller händelserna inne i planet innan kraschen kan ingen vara säker. Kritiker menar att »United 93« visar upp den officiella Pentagonversionen och att passagerarnas hjältemod överdrivits. Ropade verkligen Todd Beamer »Let’s roll!« innan han och de andra passagerarna bröt sig in i cockpit? Somliga anhöriga tycker att terroristerna porträtteras som alltför mänskliga, medan andra upprörs över att inte just deras efterlevande fått en framträdande plats i filmen. Greengrass säger:

– Vi har baserat oss på de många mobilsamtal som passagerarna ringde till sina familjer efter det att planet hade kapats. Vi har också inspelningarna från cockpiten. Det finns mängder med myter kring flight 93. Dessa har vi också tacklat och i flera fall visat att de inte kan vara riktiga.
Filmen är tillägnad alla som dog på planet. Innefattar detta även terroristerna? Greengrass tvekar lite och säger sedan:

– Nej. Hur skulle jag kunna göra det? Jag är inte blind för vad det är som får dessa människor att agera som de gör, men jag hatar deras sätt att agera. De metoder de använder hjälper inte någon.

En sen kväll i Cannes får vi se de första tjugo minuterna ur »World Trade Center«. Oliver Stone, som regisserat, introducerar visningen men ger inga intervjuer. Dessa sparar han till filmens premiär, som eventuellt kommer att äga rum på filmfestivalen i Venedig i september.

Nicolas Cage spelar huvudrollen som en polisman som blir fast i rasmassorna under de två tornen. Filmen börjar med att han åker till jobbet och förbereder sig för dagen. Attacken skildras inte i bild, men vi hör smällen och ser en skugga av ett flygplan som stryker över Manhattan. När plan nummer två åker in i det andra tornet upplevs detta genom skakningar och muller. Den sekvens Stone visar slutar med att tornen har rasat och vi ser Cages ögon stirra ut ur mörkret.

– Det här är en liten historia, säger manusförfattaren Andrea Berloff till tidskriften Time. Vi befinner oss i hålan med de två polismännen nästan hela filmen. Jag tror inte att världen är redo för inferno­versionen av 9–11. Jag vet inte hur man skulle göra en sådan film.

Det är välgjort, men skiljer sig från Greengrass film inte minst genom att en välkänd skådespelare spelar huvudrollen. I »United 93« är alla skådespelare okända och det ger ökad autencitet. Det är lätt hänt att Stones film blir »the new Nicolas Cage movie«.

Svaret kommer i höst.

»United 93« får svensk premiär 18 augusti.