Ny bok undersöker: Hur smart är egentligen en bläckfisk?

Den australiske filosofen och hobbydykaren Peter Godfrey-Smith slår redan i första kapitlet av »Djupsinne« fast att när han träffat på bläckfiskar under vattnet är det »nog det närmaste vi kan komma ett möte med en intelligent utomjording«.

Under läsningen av denna djupt fascinerande bok om bläckfiskar får man också intrycket av att de kommer från en helt annan värld. De har inte bara ett, utan tre hjärtan. Och dessa hjärtan pumpar inte rött blod, utan blågrönt, eftersom – som Godfrey-Smith förklarar – den syretransporterande molekylen i deras blod inte är järn utan koppar. Till skillnad från vår mänskliga hjärna som styr över kroppen har bläckfiskar både en hjärna och ett nervsystem över hela kroppen som gör det oklart var hjärnan börjar och slutar. Tentaklerna hos 8- eller 10-armade bläckfiskar (som utgör Godfrey-Smiths studieobjekt i boken) kan faktiskt sägas vara individuellt tänkande delar av bläckfiskens kropp.

Det är med andra ord inte så konstigt att bläckfisken använts som förlaga till monster i både litteratur och filmer som »It came from beneath the sea« (där bläckfisken dessutom är radioaktiv: filmen gjordes under kalla kriget och är på detta sätt ett uttryck för kalla krigets atombombsskräck).

Men Peter Godfrey-Smith intresserar sig förstås inte det minsta för B-filmer och skönlitteratur. Han är ute efter att placera bläckfisken på den evolutionära kartan – och visa hur gammalt vårt eget släktskap med dessa havsvarelser är. För hur otroligt det än låter är vi förstås släktingar. Fast vår senaste gemensamma släkting levde inte direkt i går, utan för ungefär 600 miljoner år sedan.

Godfrey-Smith går noggrant igenom evolutionen, från de encelliga organismer som först befolkade haven till dagens enorma variationsrikedom i djurens rike – och till oss männi-skor. Även när han blir som mest teoretisk bjuder han på en riktig bladvändare. Han är kort sagt en oerhört bra berättare. Texten vibrerar av hans egen entusiasm för ämnet, hans stora kärlek till fakta och spekulationer kring dessa fascinerande havsvarelser.

Han bevisar också att bläckfisken är intelligent. Exempelvis den bläckfisk som i fångenskap utvecklar en aversion mot en kvinna i laboratoriepersonalen, och visar det genom att spruta ner henne med en liter vatten varje gång hon passerade bakom akvariet. Andra bläckfiskar i fångenskap har klarat av att fly, skruva av locket på burkar och släcka irriterande lampor i taket (bläckfiskar tycker inte om starkt ljus) genom att skjuta en stråle vatten på dem.

Under vattenytan – på en plats han kallar Octopolis eftersom det alltid finns massor med bläckfiskar just där – följer han deras intrikata sociala samspel, ser hur bläckfiskhannarna dansar för att imponera på honorna, hur de leker med hans utrustning eller hur de ständigt skiftar färg i rena fyrverkeriskådespel. Och så vidare. Peter Godfrey-Smith älskar kort sagt dessa varelser – och det är lätt att smittas av hans känslor.

Så till den milda grad att man bara nickar när han fastslår att de faktiskt inte alls är några främlingar, eftersom vi också har »vårt ursprung i haven på jorden«.  

Mats Almegård

»Djupsinne. Hur bläckfisken började tänka« ges ut på Natur & Kultur.