Odelberg: En flaska värd en kvarts miljon

Det har gått 70 år sedan några av de bästa viner som någonsin gjorts blev till. 1947 är ett legendariskt vinår i Bordeaux, av många ansett som århundradets främsta. Det gäller särskilt vinerna på »rive droite«, östra sidan av floden Garonne, i distrikten Pomerol och Saint Emilion.

Härifrån kommer högprofilerade varumärken som Chateau Petrus (Pomerol) och Chateau Cheval Blanc (Saint Emilion). Andra stora vinslott i området är La Conseillante (Pomerol), Figeac och Beau Sejour (båda Saint Emilion).

På rive droite dominerar merlot och cabernet franc i de vidsträckta vinodlingarna. Somliga av vinerna görs på lite mer merlot, som ger mjukhet och har smakämnen gemensamma med bland annat svarta vinbär, somliga på lite mer cabernet franc som har lite strävare karaktär och delar smakämne med paprika. I Cheval Blanc är andelen cabernet franc lite större än merlot medan förhållandet
i Petrus är det omvända.

Sommaren 1947 i Bordeaux var extremt varm, torr och solig. Värmen och torkan satte in redan i början av växtsäsongen och stod sig långt in på hösten. Under juli och augusti gick dagstemperaturen flera gånger över 40 grader men nätterna var svala. Då kunde temperaturen sjunka till 10 grader och medeltemperaturen för juli blev behagliga 21 grader. Det gav ideala odlingsförhållanden.

Skörden inleddes i mitten av september i fortsatt soligt, torrt och varmt väder. Väderleken stod sig de följande veckorna. Inte förrän under andra halvan av oktober, då skörden bärgats, druvorna pressats och det bubblade muntert i jäskaren av fermenterande druvsaft, kom en då mycket efterlängtad första köldknäpp. Intill dess hade flera producenter tvingats kyla den i sig värmeproducerande jäsningsprocessen med isblock för att undvika överhettning.

De ideala förhållandena under växtsäsongen, resulterade i både stor skörd och druvor med hög sockerhalt.  Resultatet blev alkoholstarka, viskösa och fylliga viner med sötma och stor utvecklingspotential. I sin ungdom påminde vinet enligt flera avsmakare om torrt portvin. I dag, 70 år senare, verkar årgång 1947 av Pomerols och Saint Emilions toppslott som sirensång på vinnördar och samlare. Smäller högre än sex kan man tro, inför den summa pengar somliga är villiga att spendera på en 47:a från rive droite.

Det dyraste vin som hittills bytt ägare är en flaska 47 Chateau Cheval Blanc. Den gick på auktion hos Christie’s i Genève hösten 2010. Personen som vann budgivningen bjöd 304 375 dollar, cirka 2,1 miljoner kronor enligt dåtida växlingskurs. Priset ter sig möjligen lite rimligare i ljuset av att det handlade om en mycket rar så kallad Imperial, en sexlitersflaska, i storlek motsvarande åtta helflaskor. Per flaska räknat blev priset alltså inte mer än drygt en kvarts miljon.

Kan en flaska vin vara värd så mycket? Ja, uppenbarligen. För den som köpte flaskan i alla fall. Kan köpet till och med vara en bra affär? Tja, det beror på vad köparen har för avsikt. Ser hen flaskan som ett samlarobjekt att smeka och vagga i famnen tills det är dags för eventuell försäljning, kan det bli en riktig vinstaffär.

Har vederbörande i stället för avsikt att förvandla 2,1-miljonersflaskans sex liter vin till motsvarande mängd urin är affären mer tvivelaktig. Det hade varit billigare att köpa samma mängd på mindre flaskor. En vanlig 75:a Cheval Blanc -47 behöver faktiskt inte kosta mer än 40 000–100 000 kronor plus frakt på nätet. Tänk på det till nästa gång