Polisen Hanif Azizi: »Jag häpnade över mina kollegers tålamod«

Hanif Azizi, född 1981, inleder sitt fyrtionde år med memoarboken Förortssnuten, skriven i samarbete med Markus Lutteman. Den återger bland annat hur hans föräldrar skickade honom och hans lillebror ensamma till Sverige medan de själva kämpade mot den religiösa regimen i Iran.

Bröderna hamnade först i en iransk familj i Sverige där de for illa. Därefter placerades de i en svensk fosterfamilj. Som ung var han på god väg att bli rekryterad som soldat till föräldrarnas organisation Folkets Mujahedin. I stället blev han… svensk polis. Sedan 2010 arbetar Hanif Azizi som områdespolis i utsatta områden i Stockholm.

–Hela mitt liv har jag gått omkring och burit på den mörka hemlighet som var min uppväxt. Nu ville jag dela med mig av hur jag tänkt inför de vägval jag gjort.

Din uppväxt var tuffare än mångas. Varför blev du inte gangster i stället?

– Den frågan är rätt så provocerande. Bara för att man haft en svår uppväxt behöver man inte bli kriminell. Till viss del har jag väl, trots allt, haft vissa skyddsfaktorer. Och en vilja att göra något annat.

Varför blir vissa unga kriminella?

–En vanlig förklaring är socioekonomiska faktorer. Men det är nog inte hela sanningen. Det handlar också om sådant som personlighetsdrag, grad av impulsivitet och om man är i en miljö där man exponeras för brottslighet.

Hur kan man komma till rätta med gängkriminaliteten som rekryterar allt yngre personer?

–Svårt att säga. Vi skulle kunna titta på hur våra grannländer hanterat det problemet. Vi måste skruva på påföljdssystemet. Är man ung och begår brott måste det få tydliga konsekvenser. Både samhället och socialtjänsten måste vässas i detta avseende.

Polisen anklagas emellanåt för rasism, hur ser du på det?

–Om du frågar om organisationen är rasistisk är mitt svar nej. Men självklart finns det individer som kan bete sig rasistiskt. Polismyndigheten består av ca 30 000 anställda. När jag skulle börja arbeta hos polisen hade jag en föreställning om hur det skulle vara. Rasistiskt. Det fanns en oro från min sida för att bli utsatt. Men när jag väl var där upptäckte jag att poliser är generellt väldigt professionella, korrekta och toleranta i sina möten med medborgarna. Jag häpnade faktiskt över mina kollegers tålamod med störiga människor.

Anklagelserna om rasprofilering då?

–Det här är en beskrivning som utmålas dels av kriminella som ogillar att bli utsatta för kontroller, dels av aktivister – sedan hakar media av någon oförklarlig anledning på. Jag har förståelse för medias roll, att man ska granska även polisen. Men jag tycker att bilden som ges ofta är onyanserad och svepande. Den stämmer inte med min verklighet. Självklart kan det göras fel, poliser är människor och folk har säkert sina fördomar, men som helhet finns en stor professionalism upplever jag.