Pop-Ekonomi: Ekonomerna är de nya psykologerna

Säg nationalekonomi och de flesta får något sömnigt i blicken. Realräntor och konjunkturprognoser har aldrig varit några folkförförare.

I år har dock en bok ändrat på detta. »Freakonomics« av ekonomen Steven Levitt och journalisten Stephen Dubner var den fjärde mest sålda boken på Amazon förra året och har hittills legat 38 veckor på New York Times bästsäljarlista. En miljon exemplar har sålts. Författarna har en egen blogg där de bland annat erbjuder signerade klisterlappar att fästa på sitt exemplar av »Freakonomics« och det går att beställa tröjor med »Freakonomics«-tryck. Inte riktigt vad man kan förvänta sig av en bok i nationalekonomi.

Så är »Freakonomics« inte heller en vanlig nationalekonomibok. Författarna har tagit fasta på att nationalekonomi ytterst handlar om hur människor reagerar på incitament och tillämpat denna idé på mer kittlande områden än växelkurser och arbetsmarknadsstatistik. Här presenteras studier av hur Ku Klux Klan knäcktes, varför cracklangargäng fungerar som McDonalds, vem som dejtar vem på internet och hur det faktiskt går att räkna ut från resultattablåerna att sumobrottare fuskar. Ett klassiskt kapitel handlar om hur lekprogrammet »The Weakest Link« på amerikansk tv avslöjar hur vi diskriminerar olika minoriteter.

Idén bakom »Freakonomics« föddes när Stephen Levitt, en av USA:s mest lovande yngre ekonomer, skulle intervjuas av den garvade New York Times-reportern Stephen Dubner. Levitt var enligt Dubners artikel den klassiska nidbilden av en nördig nationalekonom; läspande, med rutig button-down-skjorta, som knappt klippte sig mer än tre gånger om året och var så svag i armarna att han bad frun öppna burkarna i hemmet.

Men Levitt var också en unik kombination av original och etablerad auktoritet – professor i prestigefyllda Chicago och vinnare av John Bates Clark-medaljen, som brukar räknas som första steget till ett ekonomipris. Dubners artikel om Levitts alla märkliga studier möttes av en störtflod av läsarbrev. Efter envist tjatande fick Dubner med Levitt på ett bokprojekt. Enligt uppgift gick det till så att Levitt berättade och Dubner skrev.

– Ekonomerna har vidgat sina vyer och blivit mer upptagna av verkligheten, säger Tore Ellingsen, professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan
i Stockholm. Han berättar vidare att trenden mot att bredda ämnet nationalekonomi har pågått ett antal år. Gränserna mot psykologi, statsvetenskap och sociologi har alltmer suddats ut.
Lena Edlund, nationalekonom vid ­Columbia University i New York, tycker att »Freakonomics« är en underlig titel.

– Det var väl inte så konstiga saker. Ekonomer har länge intresserat sig för hur människor beter sig, säger hon.

Själv har hon tidigare forskat om varför kvinnor i hela västvärlden flyttar in till stora städer. Hennes svar är att det är på grund av en bättre äktenskapsmarknad – de rika männen finns i städerna. Data från svenska kommuner visar också att ju hög­re männens inkomster är desto större andel unga kvinnor bor det i kommunen. Edlunds senaste forskningsprojekt handlar om barnmisshandel och incest, onekligen inte det första man associerar med nationalekonomi.

Den mest omdebatterade tesen i »Freakonomics« handlar också om barn. Enligt Levitt beror den kraftigt minskade brottsligheten i USA under 1990-talet främst på den fria aborten som infördes i början av 1970-talet. Kvinnor som gör abort har ofta en bra anledning till det, nämligen att de inte kan ge sina barn en god uppväxt. Föds det färre pojkar med dåliga hemförhållanden kommer det också att bli mindre kriminalitet när dessa aborterade foster skulle ha vuxit upp till unga män.

Men det är också här som »Freakonomics« hamnat i blåsväder. Bokens väldiga succé har gjort att många ekonomer börjat hårdgranska Levitts data och några har nu börjat finna sprickor i just abort­beräkningarna. En tuff sifferdebatt har brutit ut och tidningen The Economist har elakt döpt om boken till »Oopso­nomics«. Dessutom har några av anekdoterna i berättelsen om Ku Klux Klan som de citerat inte ­visat sig stämma helt och hållet.

Men den nya trenden tycks inte avta. ­Levitt och Dubner uppges enligt Newsweek förbereda en ny bok, »Superfreakonomics«, och tidningen utser nationalekonomi till den »sexigaste branschen just nu«. Den nya efterfrågan på pop-­ekonomi har, helt enligt grundläggande ekonomisk teori, lett till att andra pop-ekonomiska böcker skrivits.

Nyligen gavs »The Undercover Economist« av Tim Harford ut. Omslaget pryds av en ekonom avbildad som en klassisk serietidningsdeckare. Den snokande ekonomen är rätt person för att avslöja hur världen egentligen fungerar. Förlaget var först skeptiskt till att ha det träiga ordet ekonom i titeln, men efter »Freakonomics« sensationella framgång ändrade man sig snabbt.

Tim Harford har en spalt i Financial ­Times, »Dear Economist«, där han erbjuder en ekonoms råd om personliga problem. Frågorna handlar inte så mycket om hushållsbudget och pensionssparande, som om dejting och varför garderoben alltid är full av udda strumpor. National­ekonomi kan med fördel tillämpas på allt. Vem vet, i framtiden kanske det är till ekonomen och inte till psykologen vi går med våra personliga problem.