”Rädda konsten” – italienska maffian stjäl konstskatter för miljardbelopp
Konstskatter för astronomiska summor stjäls av maffian och konfiskeras sedan i polisrazzior. Nu återlämnas konsten till folket genom utställningen ArtSalvi.
Bild: SalvArti
Utifrån ser det inte mycket ut för världen, Palazzo della Cultura i Reggio Calabria. Men väl inne i kulturpalatsets svalkande skugga bländas besökarna av konstverken som blickar ner mot dem. Tavlor av Salvador Dalí, Andy Warhol och Vincent van Gogh får alla att gå runt trollbundna, i tyst beundran. Det här är konst i en klass som aldrig brukar visas här i Kalabrien, regionen längst nere i södern, Italiens fattigaste och mest eftersatta. Hit kommer inte de stora utställarna. SalvArti är ett undantag – och ett mycket viktigt sådant.
– Konstverk som riskerade att förbli dolda för allmänheten, som cirkulerade bara inom nätverken för den organiserade brottsligheten, de återbördas nu till samhället, säger Maria Rosara Lagana.
Hon är sedan september 2024 chef för myndigheten ANBSC. Det är den nationella byrå som bevarar och administrerar tillgångar som konfiskerats från den organiserade brottsligheten. I Italien innebär det ett lika stort arbete som tungt ansvar. Kampen mot den organiserade brottsligheten pågår oavbrutet och tycks ofta tröstlös.
Likt striden mot det åttahövdade monstret Hydran i den grekiska mytologin: hugger man av ett huvud växer två nya ut. Maffian finns överallt i samhällskroppen, som ett gift i dess blod, från underhuggarna som utför rån, drogsmuggling, människohandel och mord, till ytligt sett välartade men korrupta tjänstemän, politiker, advokater och investerare – och konsthandlare.
– Den här utställningen är viktig för att visa att vår konstanta kamp mot den organiserade brottsligheten har effekt, att vi aldrig får ge upp. Den har ett stort symbolvärde, säger Maria Rosaria Lagana.
Utställningens namn SalvArti betyder ”rädda konsten”. De drygt 80 konstverken representerar modern konst från många italienska kända konstnärer, som Enzo Cucchi och Carlo Carrà, men också internationella tungviktare som Andy Warhol och Salvador Dalí.
Bland de främsta verken finns två av Vincent van Gogh, värderade till 55 miljoner amerikanska dollar vardera. De stals från ett museum i Amsterdam år 2002 och konfiskerades av italiensk antimaffia-polis 2016, i en räd mot en lyxig fastighet utanför Neapel, tillhörande Camorra-bossen Raffaele Imperiale. Totalt ett tjugotal mycket värdefulla konstverk återfanns där. År 2021 greps Raffaele Imperiale i Dubai, misstänkt för att vara en av de ledande narkotikasmugglarna inom Camorran.
Den italienska organiserade brottsligheten består av främst tre stora maffiagrupper: Cosa Nostra från Sicilien, Camorran från Neapel-trakten och ’Ndranghetan från Kalabrien. Den sistnämnda är världens rikaste brottssyndikat. Klanerna har sina rötter i det fattiga södra Italien men finns överallt, från huvudstaden Rom där regeringen sitter, till finansnavet Milano där börsen och storindustrin har sin bas. Maffian finns i alla branscher, inte minst restaurang- och turistnäringen liksom de lukrativa apoteks- och begravningsbranscherna. Men de stora pengarna kommer från smuggling av narkotika och vapen, samt människosmuggling av alltifrån migranter till prostituerade. Enligt en uppskattning från Banca d’Italia, Italiens centralbank, omsätter den samlade organiserade brottsligheten i landet oerhörda 250 miljarder euro – om året. I svarta pengar. Maffian skulle kunna köpa alla Milano-börsens företag tre gånger om, varje år. En siffra som kan hjälpa dem som mest ser maffian som något spännande från Gudfadern-filmerna eller tv-serien Camorra, att förstå dess oerhörda världsomspännande makt.
Att köpa dyrbar stulen konst är både ett sätt att tvätta pengar samt visa status, för de obildade nyrika maffiabossarna och deras vänner.
År 2013 slog italiensk polis till mot ett stort illegalt pengatvättsnätverk med sin bas i Rom och upptäckte då omfattande organiserad handel med stulen konst. Finanspolisen tillsammans med Karabinjärernas Kommandogrupp för bevarandet av det kulturella arvet, leder arbetet med att spåra och konfiskera stulna statyer, tavlor och ovärderliga gamla böcker. Verkens äkthet undersöks sedan av experter. Att åter göra dem tillgängliga för allmänheten är fundamentalt för det italienska kulturdepartementet.
Arbetet med utställningen SalvArti har pågått i många år.
Den öppnade i Rom i oktober i fjol och visades sen i Milano. I februari i år invigdes den i Reggio Calabria under högtidliga former. Innan skålandet och minglandet inleddes höll borgmästare Giuseppe Falcomatà tal och konstaterade att det betydde något särskilt att den stulna konsten nu skulle visas just där, för Kalabriens folk.
Där, långt ifrån makten och pengarna i norr. Där, som bnp per capita blott är hälften jämfört med i de rikaste regionerna. Där i södern, där skillnaderna syns i allt: köpkraft, infrastruktur, jämställdhet, utbildningsnivå, arbetslöshet, graden av svartarbete – allt. Där finns halvfärdiga broar och vägar som slutar mitt i ingenstans. Där bor svindlande skönhet granne med djupaste slum. Turisterna njuter av skönheten, folket sitter fast i hopplösheten. Allt det här utgör en utmärkt grogrund för de kriminella klanerna, när de ska värva nya unga krafter. Staten sviker: då finns maffian där.
SalvArti och andra pågående projekt är ett sätt att få italienarna, inte minst i södern, att se att det finns alternativ. Att maffian kan bekämpas och att konsten är till för dem, inte för rika bossar som köper den med blodspengar.
Maria Rosaria Lagana berättar att verken ska fortsätta att ställas ut runt om i landet, under olika former.
– Det här en återfödelse för dessa konstverk, som varit gömda för allmänheten. Nu kan alla se dem igen, de är tillbaka i ljuset.
***
Utifrån ser det inte mycket ut för världen, Palazzo della Cultura i Reggio Calabria. Men väl inne i kulturpalatsets svalkande skugga bländas besökarna av konstverken som blickar ner mot dem. Tavlor av Salvador Dalí, Andy Warhol och Vincent van Gogh får alla att gå runt trollbundna, i tyst beundran. Det här är konst i en klass som aldrig brukar visas här i Kalabrien, regionen längst nere i södern, Italiens fattigaste och mest eftersatta. Hit kommer inte de stora utställarna. SalvArti är ett undantag – och ett mycket viktigt sådant.
– Konstverk som riskerade att förbli dolda för allmänheten, som cirkulerade bara inom nätverken för den organiserade brottsligheten, de återbördas nu till samhället, säger Maria Rosara Lagana.
Hon är sedan september 2024 chef för myndigheten ANBSC. Det är den nationella byrå som bevarar och administrerar tillgångar som konfiskerats från den organiserade brottsligheten. I Italien innebär det ett lika stort arbete som tungt ansvar. Kampen mot den organiserade brottsligheten pågår oavbrutet och tycks ofta tröstlös.
Likt striden mot det åttahövdade monstret Hydran i den grekiska mytologin: hugger man av ett huvud växer två nya ut. Maffian finns överallt i samhällskroppen, som ett gift i dess blod, från underhuggarna som utför rån, drogsmuggling, människohandel och mord, till ytligt sett välartade men korrupta tjänstemän, politiker, advokater och investerare – och konsthandlare.
– Den här utställningen är viktig för att visa att vår konstanta kamp mot den organiserade brottsligheten har effekt, att vi aldrig får ge upp. Den har ett stort symbolvärde, säger Maria Rosaria Lagana.
Utställningens namn SalvArti betyder ”rädda konsten”. De drygt 80 konstverken representerar modern konst från många italienska kända konstnärer, som Enzo Cucchi och Carlo Carrà, men också internationella tungviktare som Andy Warhol och Salvador Dalí.
Bland de främsta verken finns två av Vincent van Gogh, värderade till 55 miljoner amerikanska dollar vardera. De stals från ett museum i Amsterdam år 2002 och konfiskerades av italiensk antimaffia-polis 2016, i en räd mot en lyxig fastighet utanför Neapel, tillhörande Camorra-bossen Raffaele Imperiale. Totalt ett tjugotal mycket värdefulla konstverk återfanns där. År 2021 greps Raffaele Imperiale i Dubai, misstänkt för att vara en av de ledande narkotikasmugglarna inom Camorran.
Den italienska organiserade brottsligheten består av främst tre stora maffiagrupper: Cosa Nostra från Sicilien, Camorran från Neapel-trakten och ’Ndranghetan från Kalabrien. Den sistnämnda är världens rikaste brottssyndikat. Klanerna har sina rötter i det fattiga södra Italien men finns överallt, från huvudstaden Rom där regeringen sitter, till finansnavet Milano där börsen och storindustrin har sin bas. Maffian finns i alla branscher, inte minst restaurang- och turistnäringen liksom de lukrativa apoteks- och begravningsbranscherna. Men de stora pengarna kommer från smuggling av narkotika och vapen, samt människosmuggling av alltifrån migranter till prostituerade. Enligt en uppskattning från Banca d’Italia, Italiens centralbank, omsätter den samlade organiserade brottsligheten i landet oerhörda 250 miljarder euro – om året. I svarta pengar. Maffian skulle kunna köpa alla Milano-börsens företag tre gånger om, varje år. En siffra som kan hjälpa dem som mest ser maffian som något spännande från Gudfadern-filmerna eller tv-serien Camorra, att förstå dess oerhörda världsomspännande makt.
Att köpa dyrbar stulen konst är både ett sätt att tvätta pengar samt visa status, för de obildade nyrika maffiabossarna och deras vänner.
År 2013 slog italiensk polis till mot ett stort illegalt pengatvättsnätverk med sin bas i Rom och upptäckte då omfattande organiserad handel med stulen konst. Finanspolisen tillsammans med Karabinjärernas Kommandogrupp för bevarandet av det kulturella arvet, leder arbetet med att spåra och konfiskera stulna statyer, tavlor och ovärderliga gamla böcker. Verkens äkthet undersöks sedan av experter. Att åter göra dem tillgängliga för allmänheten är fundamentalt för det italienska kulturdepartementet.
Arbetet med utställningen SalvArti har pågått i många år.
Den öppnade i Rom i oktober i fjol och visades sen i Milano. I februari i år invigdes den i Reggio Calabria under högtidliga former. Innan skålandet och minglandet inleddes höll borgmästare Giuseppe Falcomatà tal och konstaterade att det betydde något särskilt att den stulna konsten nu skulle visas just där, för Kalabriens folk.
Där, långt ifrån makten och pengarna i norr. Där, som bnp per capita blott är hälften jämfört med i de rikaste regionerna. Där i södern, där skillnaderna syns i allt: köpkraft, infrastruktur, jämställdhet, utbildningsnivå, arbetslöshet, graden av svartarbete – allt. Där finns halvfärdiga broar och vägar som slutar mitt i ingenstans. Där bor svindlande skönhet granne med djupaste slum. Turisterna njuter av skönheten, folket sitter fast i hopplösheten. Allt det här utgör en utmärkt grogrund för de kriminella klanerna, när de ska värva nya unga krafter. Staten sviker: då finns maffian där.
SalvArti och andra pågående projekt är ett sätt att få italienarna, inte minst i södern, att se att det finns alternativ. Att maffian kan bekämpas och att konsten är till för dem, inte för rika bossar som köper den med blodspengar.
Maria Rosaria Lagana berättar att verken ska fortsätta att ställas ut runt om i landet, under olika former.
– Det här en återfödelse för dessa konstverk, som varit gömda för allmänheten. Nu kan alla se dem igen, de är tillbaka i ljuset.
***
