Så fick sekelskiftet ge vika för funktionalismen

"Jag erkänner inte faderskapet och har ingen avsikt att gifta mig med modern" ska den legendariske amerikanske arkitekten Frank Lloyd Wright ha sagt när han konfronterats med uppgiften att huvudpersonen Howard Roark i Ayn Rands idéroman Urkällan var baserad på honom.

Den fiktive arkitekten Roark personifierade Rands idealman, en människa som formade sitt öde utifrån sin egen fria vilja, till synes opåverkad av externa faktorer som familj, klass och socialt sammanhang. Geniet Roark går sin egen väg, i enlighet med Rands individualistiska filosofi. Den kommer också till uttryck i de byggnadsverk som Roark ritar. Med sin moderna estetik går den på tvärs mot rådande konventioner i ett inskränkt etablissemang som gör allt för att fälla krokben för honom.

Urkällan publicerades 1943 och innebar Rands publika genombrott. Den kom att få stort inflytande över den marknadsliberala rörelsen i efterkrigstidens USA, men också bland arkitekter. Roarks vurm för modernistisk arkitektur i allmänhet, och skyskrapor i synnerhet kom att bli stilideal bland tidens amerikanska marknadsliberaler, som inspirerades av Rands romaner.

Detta ideal blev dominerande i den byggboom som inträffade i många amerikanska storstäder under efterkrigstiden. Arkitekturinriktingen kallades International style, växte fram under 1920-talet och influerades av en liten grupp modernistiska arkitekter och teoretiker, varav Le Corbusier, Walter Gropius och Ludwig Mies van der Rohe är de mest kända. Sitt namn fick strömningen i samband med utställningen Modern Architecture: International Exhibition på Museum of Modern Art (MoMa) i New York 1932.

I Sverige kallades inriktningen funktionalism och introducerades för allmänheten i samband med konst- och industriutställningen på Djurgården 1930. Dessförinnan hade den framförallt haft fotfäste vid KF:s arkitektkontor, som redan på 1920-talet ritade funktionalistiska byggnader åt kooperationen. Efter Stockholmsutställningen gick det snabbt: året efter publicerade de ledande svenska funktionalisterna sitt manifest, acceptera, där de slog fast principerna för den nya inriktningen. Det är omtumlande läsning: Allt som människor i allmänhet tyckte var vackert och uppskattade skulle frångås eftersom det bara var uttryck för bakåtblickande sentimentalitet, och alla band till historien och traditionen skulle kapas.

Trots att dessa radikala idéer vann föga gensvar hos allmänheten kom funktionalismen inom loppet av bara några år att bli den dominerande inriktningen inom arkitektur och stadsplanering i Sverige. Anledningen var de täta banden mellan de ledande arkitekterna och den politiska makten. När Socialdemokraterna under Per Albin Hansson 1932 inledde sitt 44 år långa oavbrutna maktinnehav var målet att göra Sverige till världens modernaste land, inte bara genom sociala reformer utan även genom omgestaltning av den fysiska livsmiljön. Funktionalismen blev folkhemmets och den sociala ingenjörskonstens estetik, som kom att implementeras uppifrån och i ett högt tempo.

Den funktionalistiska, utifrån politiska idéer skapade staden, skulle ersätta den äldre stadsmiljön som vuxit fram i huvudsak utifrån marknadsmässiga principer. Det allmänna hade tidigare tillhandahållit ett ramverk inom vilket marknadens mekanismer om utbud och efterfrågan fick styra vad som byggdes. Resultatet blev de stenstäder med täta kvarter och mångfacetterade arkitektur som är så eftertraktade i dag, liksom de trädgårdsstäder och villastäder som växte fram under samma tid. Det var städer som speglade efterfrågan hos de som skulle leva och verka i städerna. Mot allt detta vände sig funktionalisterna som i stället förespråkade storskalighet, centralplanering och en arkitektur som grundade sig i deras teorier.

Även utanför Sveriges gränser spred sig funktionalismen över världen. Genomslaget berodde på skicklig opinionsbildning från framförallt organisationen Congrès Internationaux d'Architecture Moderne (CIAM), ett slags internationellt nätverk eller tankesmedja som leddes av Le Corbusier själv och arkitekturhistorikern Sigfried Giedion. Även svenskar fanns med på kongresserna, bland andra acceptera-författarna Uno Åhrén och Sven Markelius, vilket bidrog till idéernas snabba spridning i Sverige.

Det var dock först efter det andra världskriget som funktionalismens idéer kom att omsättas i stor skala i praktiken. I det sönderbombade Europa fanns många tomter att bebygga på centrala lägen i städerna och den funktionalistiskt drillade arkitektkåren stod redo att hjälpa till. Att Sverige hade undgått bombmattorna och fått behålla sina historiska stadskärnor intakta hjälpte föga. I projektet att göra Sverige till världens modernaste land ingick att fysiskt avlägsna spåren av det gamla.

Det var politiken, inte efterfrågan från medborgarna eller marknadskrafterna, som låg bakom den rivningsvåg som svepte genom landets stadskärnor under 1960- och 70-talen. Den marknadsdrivna arkitekturen från årtiondena kring sekelskiftet 1900 fick ge vika för centralplanerarnas storskaliga visioner. De bästa tomterna vid torgen gick givetvis till kooperationen, där Domusvaruhusen, ritade av KF:s eget arkitektkontor, tog plats i sekelskiftespalatsens ställe. I enlighet med Le Corbusiers och acceptera-författarnas idéer fick även den äldre historiska bebyggelsen med hus från många århundraden stryka på foten. Näringslivet och fastighetsägarna stretade emot, men det båtade föga i de kommuner där Socialdemokraterna hade egen majoritet. I Stockholm var Gösta Bohman, då vice VD vid Handelskammaren, en av de mest talföra och ihärdiga motståndarna mot rivningarna av Klarakvarteren.

Det är onekligen ironiskt att en liten grupp marknadsliberaler idag förväxlar den sociala ingenjörskonstens och centralplaneringens estetik med kapitalismens. Men kanske ligger förklaringen i att funktionalismen på 50-talet i USA kom att förknippas med de stora företagen. Kanske spelade Ayn Rand därvidlag en viss roll. Hon anade nog inte 1943 att funktionalismen inom kort skulle stå för en ännu mer kvävande kollektivistisk likriktning än den hon vände sig mot i sin samtid. Frågan är om motvallsindividualisten Roark ens varit modernist, om Urkällan kommit ut ett decennium senare.

Läs även: Nej, arkitekturen måste inte spegla sin samtid

Läs även: Den oavslutade uppgörelsen med funktionalismen