Sankta Lucia på bebisspråk är det sista dagens unga behöver
Det är en rättighet även för Tik tok-generationen att få veta vad tunga fjät är.
Toppbild: TT
Jag får ett sms av en väninna. Skandal! skriver hon uppbragt. De har ändrat Luciasången, förenklat den, tagit själen ur den. Väninnan har barn på dagis och nu kom barnet hem och hade tränat på en förenklad och moderniserad version av Luciasången som går såhär: ”Ute är mörkt och kallt, i alla husen, lyser nu överallt, de tända ljusen. Då kommer någon där, jag vet nog vem det är, Sankta Lucia, Sankta Lucia.”
Praktskandal! svarar jag med vändande sms. I detta står vi enade, och inte vill man missa att hoppa upp på en gammal käpphäst när den dyker upp. Vad hände med den underbart gammeldags Natten går tunga fjät? Nänä, den är förstås för krånglig för Tik tok-generationen. Vi suckar gemensamt.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Nu ska ni inte tro att vi är två reaktionära femtioåriga gamla käringar. Min väninna är i trettioårsåldern. Dessutom är hon vänsterradikal för att inte säga anarkosyndikalist. Vi är med andra ord mycket olika. Inte för att jag är reaktionär, men ja, ni fattar. Upprördhet över förfulande ändringar av gamla fina traditioner skär genom alla generationer och ideologiska, religiösa och sexuella läggningar. Vi är helt enkelt många som gillar traditioner. Jag tror att det ligger i människans natur att uppskatta upprepningen och igenkännandet. Det knyter ihop mänskligheten genom generationerna.
Men tillbaka till Luciasången. Texten på den äldre varianten lyder: ”Natten går tunga fjät, runt gård och stuva. Kring jord som sol’n förlät, skuggorna ruva. Då i vårt mörka hus, stiger med tända ljus, Sankta Lucia, Sankta Lucia.” Alldeles för många antika ord bara i första versen. Fjät, till exempel, vad är det? Det vet ju då alla vi som vuxit upp med den icke förenklade Luciasången. Det betyder steg. Så har vi nästa svåra ord – stuva och strax därpå dessutom ruva.
Alla sådana ord utrensade och ersatta med simpelt bebisspråk. Att beröva barn ovanliga ord på det viset är inget mindre än ett brott. Det finns ingen dagisunge som inte klarar att ta till sig ett nytt ord i en sång. I den åldern är även den dummaste unge som en svamp, suger i sig allt. Just på dagis bör man peppra barnen med arkaiska ord och uttryck så att det lagras i bakhuvudet inför vuxenlivet.
När jag går i skogen med mina barn brukar jag till exempel peka på stenarna som ligger längs stigen och uppfordrande säga: ”De är mossbelupna.” Eller, så gjorde jag när de var små. Nu när de är tonåringar pekar jag bara på en mossbelupen sten: Vad heter det där? Ibland får jag upprepa frågan flera gånger för att de tycker att jag är så töntig. Eller cringe, som det heter numera. Till slut muttrar någon motvilligt svaret och jag säger: ”Bra! Det kommer ni att ha nytta av, för det kommer på högskoleprovet.” Fast vem vet. Högskoleprovet tycks innehålla allt enklare ord i språkdelen för varje år. Påtår är till exempel ett ord som få unga förstår i dag.
Nåväl, just som jag är som mest uppe i mitt trivsamma decembergnäll googlar jag Luciasången, för att reda ut hur originalversionen lyder. Följande framkommer då: Det finns tre Luciasånger. Melodin är från södra Italien och importerad till Sverige vid mitten av 1800-talet. Den första, ”Sankta Lucia ljusklara hägring”, skrevs 1924, medan ”Natten går tunga fjät”, som jag hållit för originalet, i själva verket kom senare, 1928. Och tvärtemot vad jag trott är den trivialiserande vanarten ”Ute är mörkt och kallt” inte från det fördärvade 2000-talet utan skrevs redan 1958, av en förskolelärare. Enligt Wikipedia då. Men det betyder inte att den är bra.
Det är en rättighet även för Tik tok-generationen att få veta vad fjät är. Eller ruva. Låt oss inte falla för frestelsen att ha på tok för låga förväntningar på barn i dag.
***
