Sanslös sorg på teaterscenen

Regissören Daniel Lind Lagerlöf läste Hjalmar Söderbergs roman »Den allvarsamma leken« första gången när han var omkring 20, som så många andra. Och han drabbades av den, som de allra flesta.

– Jag kände att någon plötsligt hade sett mig. Fantastiskt, det fanns en annan människa som hade genomlidit detta… Jag insåg att jag inte var så ensam.

»Den allvarsamma leken« är en av den svenska litteraturens starkaste berättelser om kärlek. Efter ett stort antal filmer debuterar Daniel Lind Lagerlöf nu som teaterregissör på Stockholms Stadsteater med sin dramatisering av romanen.

När teaterchefen Benny Fredriksson ringde för att diskutera ett samarbete gav han Daniel Lind Lagerlöf ett antal vanliga, redan färdiga pjäser att överväga. Han nämnde också »Den allvarsamma leken«, men inte som ett direkt uppdrag. Benny Fredriksson har länge haft en dramatisering av Hjalmar Söderbergs roman som ett älsklingsprojekt. När han ännu var mer regissör än teaterchef hade han avancerade planer på att göra det själv.

– Just för att den är den bästa kärleksroman som finns på det svenska språket. Jag tycker att den handlar om att vi inte vågar älska mer än till 90 procent – av rädsla för sorgen om vi förlorar kärleken, säger Benny Fredriksson, som har döpt en son till Hjalmar efter författaren.

Daniel Lind Lagerlöf blev intresserad och läste om romanen.

– Egentligen är jag emot dramatiseringar av romaner, både på film och teater. Man tror att det går att överföra kvaliteterna i en bok till scenen, men boken är ju alltid bättre. Pjäsen blir ett slags skugga av boken. Men när jag läste om »Den allvarsamma leken« kände jag att det fanns en pjäs i boken, en väldigt modern pjäs, modernt skriven.

Det mesta av det som sägs på scen i Daniel Lind Lagerlöfs dramatisering är också hämtat nära nog ordagrant ur Hjalmar Söderbergs romantext.

– Han har ett otroligt vackert, rent och rakt språk. Han kan kombinera de vanligaste orden i det svenska språket så att det känns som om man aldrig hört dem tidigare.

Det som gör hela projektet extra intressant och roligt, tycker Daniel Lind Lagerlöf, är att Hjalmar Söderberg själv sex år innan han skrev sin roman hade använt samma personliga erfarenheter i dramat »Gertrud« (1906). Det handlar om den högst verkliga, komplicerade och till slut djupt traumatiska kärleksförbindelsen med Maria von Platen mellan åren 1902 och 1906.

– Men »Gertrud« känns daterad till dåtidens teatertradition. Söderberg har skrivit sitt drama utifrån en idé om hur teater fungerade på den tiden – skådespelarna måste hinna byta om, dekor måste bytas. Han anpassar historien till teaterformen.

Men när han skriver »Den allvarsamma leken« är han helt fri och behöver inte ta hänsyn till någonting. Det gör att historien flödar på ett helt annat sätt, säger Daniel Lind Lagerlöf.

I romanens flöde händer mycket även utanför kärlekshistorien mellan Arvid Stjärnblom och Lydia Stille. Dreyfus-processen pågår i Paris, författaren Oscar Levertin och kung Oscar II dör, djävulsdebatten rasar i tidningarna, den politiske aktivisten Knut Wicksell åtalas för hädelse. Arvid och Lydia befinner sig inte i ett vakuum där de älskar och inte älskar. Även i romanen finns ett liv utanför dem. En del av detta finns kvar i Daniel Lind Lagerlöfs dramatisering, men mycket har av nödvändighet strukits.

– Jag har förstås fokuserat på relationshistorien. Hjalmar Söderberg problematiserar ju kärleken, komplicerar den, behandlar den på ett så sant sätt. Arvid och Lydia är helt inkonsekventa, och det gör dem så mänskliga. Denna längtan efter det optimala som man ändå aldrig får fatt i. Det riktigt starka med »Den allvarsamma leken« är att den känns så modern.

Söderberg är inne och krafsar på områden som man egentligen inte pratar om ens i dag, nästan 100 år senare.

– Det finns en väldig kraft i Lydias självständighet, men hon är aldrig helt säker. Och Arvid, i början tror han så mycket om sig själv att han bara inte kan vara tillsammans med den där tjejen. Men samtidigt säger han i nästa replik att han själv aldrig kommer att bli något, att han inte kan bli värdig henne. Och det är ju precis så man kan känna. Det är detta som gör dem intressanta, att man aldrig vet var man har dem. Det är så mänskligt.

Uppsättningen av »Den allvarsamma leken« kan ses som ännu ett tecken på hur ständigt aktuell, och just modern, Hjalmar Söderberg är. För bara knappt ett och ett halvt år sedan gavs »Gertrud« på samma teater. I slutet av mars ger Krister Henriksson de sista föreställningarna på Vasateatern av sin enmansföreställning »Doktor Glas« , som i april vandrar vidare till ett antal svenska teatrar i Finland.

»Den allvarsamma leken« har premiär på Stockholms Stadsteater den 28 mars.