Sexistisk soppa

»Får jag se din bh?«

Terry Richardson låg raklång på en skinnsoffa. Jag satt på en stol bredvid, intervjuade honom för Bon Magazine, försökte få honom att prata om sin relation till pappan, Bob Richardson, även han modefotograf, stor och inflytelserik på sextio- och sjuttiotalen.

Terry Richardson och jag hade redan utkämpat en mindre brottningsmatch i soffan efter att han slitit pappren med frågorna jag tänkte ställa ur min hand.

Veckan före hade vi träffats i hans lägenhet på Bowery Street, för att han själv skulle plåtas av fotografen jag reste med. Då hade jag »bjudit på« att bli jagad runt ett bord av en smått manisk Richardson för att få honom att ta på sig en kostym.

Nej, min bh skulle han inte få se.

Till en början hade jag tyckt det var befriande med någon som var lite galen, som sket i konvenansen. Men sen tröttnade jag  på att köpslå för att kunna genomföra min intervju. Priset var för högt: min värdighet. I samma sekund jag slutade att vara medgörlig var jag ute i kylan. Hans manager gick från att vara mer än älskvärd mot mig till att ägna sig åt regelrätt utfrysning. Han lät hälsa, via ombud, eftersom han inte längre pratade med mig, att jag nog borde tappa några kilon.

Det har gått åtta år sedan jag gjorde intervjun med Terry Richardson i en fotostudio i Meatpacking District, men jag kan inte sluta tänka på det. Att jag förväntades stå ut med sexistiska kommentarer för att det var så det var. Spelet.

Jag var trettio år, inte direkt en del av modevärlden och kunde knappt stå emot. Hur hade det då varit om jag var sexton år, modell och beroende av denna osköna sexistiska soppa?

Ända sedan Terry Richardson fick sitt stora genombrott i mitten på nittiotalet, har hans pornografiska estetik skapat rubriker. Vår svenska flickfotograf Bingo Rimér framstår som rena frikyrkoprästsonen i jämförelse. Minns bara upprördheten över Richardsons reklamkampanj för klädkedjan Sisley 2001, i vilken man ser kvinnliga modeller förlusta sig i halmen med svin (alltså grisar) och glatt suga mjölk från spenar. Men kritiken har egentligen aldrig bitit vare sig på honom eller på hans uppdragsgivare. Han är fortfarande flitigt anlitad av redaktörer på världens mest mäktiga modemagasin och av klädföretag, däribland H&M.

Frågan är om detta nu kommer att förändras? I artiklar som delas flitigt i sociala medier anklagar  modeller Terry Richardson för sexuella trakasserier. Oavsett sanningshalten i anklagelserna säger de samstämda reaktionerna på nätet en del. Är någon förvånad, tycks alla undra. Sunkiga värderingar i modebranschen möts ofta med en axelryckning eller på sin höjd med en uppgiven suck.

Tyvärr är det nog heller inget attitydskifte vi ser, snarare ett förnyat medialt intresse för Terry Richardson som ju gjort den omtalade nakenvideon till Miley Cyrus »Wrecking Ball«.

Anklagelserna då? Äh, han snackar sig ur det. Gör tummen upp. Säger att han själv är som ett barn. Han lyckades charma mig, tills att en man kom in och avbröt vår intervju.

– Första sextonåringen redo!