Sexkoreografi: Så skapas intima scener på vita duken

Skådespelerskan Maria Schneider var 19 år när hon spelade mot 48-årige Marlon Brando i det erotiska dramat »Sista tangon i Paris«. Filmen handlar om en ung fransyska och en amerikansk änkling som inleder en anonym, sexuell relation med våldsamma inslag. Inspelningen blev en traumatisk upplevelse för Schneider, när regissören Bernardo Bertolucci (som hade byggt berättelsen på sina egna sexuella fantasier) presenterade en nyskriven scen som skulle spelas in samma dag – en anal våldtäkt där Brandos rollfigur använder smör som glidmedel. »Jag kände mig förödmjukad, nästan våldtagen på riktigt«, har Maria Schneider senare sagt om händelsen.

Till viss del går åsikterna isär om vad som hände. Bertolucci hävdade att våldtäktsscenen fanns i originalmanuset, men att han och Brando bestämde sig för att överraska Schneider med smöret, för att »få en mer realistisk reaktion«. Han rättfärdigade beslutet med att »flickan var inte tillräckligt mogen för att förstå vad som pågick«. Men för Maria Schneider fick inspelningen fruktansvärda konsekvenser. Under sju år kämpade hon med missbruksproblem och depression, och gjorde flera självmordsförsök. Senare i livet blev hon en aktivist för kvinnors rättigheter i filmbranschen.

»Sista tangon i Paris« är skräckexemplet när det gäller sexscener på film, hämtat från en tid då den moderna kvinnorörelsen var i sin linda. Men mellan då och nu har många skådespelare vittnat om sexscener som en plåga att filma – ofta hastigt avrivna av generade regissörer, ibland utan någon egentlig planering eller kommunikation om vad som ska hända.

För fyra år sedan berättade skådespelerskan Elizabeth Debicki om hur jobbigt det var att spela in den omtalade sexscenen med Tom Hiddleston i miniserien »The night manager«. »Vi gjorde det på en tagning, det var en lättnad när det var över«, berättade hon i en tv-intervju. När skådespelarna sågs vid fikabordet tio minuter senare nämnde de inte scenen med ett ord. När Debicki såg avsnittet fick hon en chock – hon hade inte insett att Hiddlestons rumpa var exponerad under hela tagningen.

Intimitetskoordinatorn Ita O’Brien arbetar med sexscener på film och tv, och hon reagerade starkt på intervjun med Elizabeth Debicki.

– Jag tänkte direkt att »det här gjordes inte på ett professionellt sätt«. För att skådespelare ska känna sig trygga är det viktigt att de har koll på graden av nakenhet. Det fanns en skamkänsla efteråt, de låtsades som om det aldrig hade hänt. Och hur kan en regissör förverkliga sin vision om man bara gör en tagning?

O’Brien är en av pionjärerna i en växande yrkesgrupp. Efter Weinsteinskandalen 2017 har yrvakna film- och tv-producenter tvingats inse att slarvigt genomförda sexscener är ett arbetsmiljöproblem. Ingen skulle komma på tanken att låta skådespelare genomföra en slagsmålsscen utan vägledning från en stuntkoordinator, eller en komplicerad dansscen utan en koreograf .

– Man har äntligen förstått att det finns en risk när man laborerar med en skådespelares kropp på det här sättet, att hen kan få skador som inte syns men som kan ge livslånga men. Jag har träffat många skådespelare som har lämnat yrket på grund av en dålig upplevelse av en intim scen, säger Ita O’Brien, som har arbetat med produktioner som »Sex education« och hyllade »Normala människor«.

Vi pratar via Skype, och på bokhyllorna i hennes Londonkontor står rader av sexhandböcker. På skrivbordet har hon lagt fram några av de plagg och barriärer som används för att skydda skådespelarna från onödig exponering och obehaglig kroppskontakt. Hon visar suspensoarer och bröstlappar som gör att de bara ser nakna ut bakifrån, underkläder stoppade med lammull och specialsydda kuddar som förhindrar att könsorganen kommer i kontakt med varandra (»den här kan man luta pannan mot när man simulerar oralsex«).

I sitt arbete vill Ita O’Brien helst vara med så tidigt som möjligt. Hon läser manus, och pratar med regissören om den övergripande visionen och vad hen vill berätta med de intima scenerna. Sedan går hon igenom scenerna med skådespelarna, var och en för sig, för att ta reda på vad de behöver för att genomföra scenen, och vad som känns svårt eller obehagligt. Sedan arbetar man fram en koreografi, där varje beröring testas så att skådespelarna kan ge sitt samtycke, eller säga nej. Före, under och efter inspelningen stämmer hon av med skådespelarna så att det överenskomna fortfarande gäller.

– Om en kroppsdel inte längre är tillgänglig  så hittar vi ett annat sätt att berätta historien, en annan kroppsdel – och det gör faktiskt alltid scenen mer spännande. Som när någon har ett munsår och inte kan kyssas på munnen utan i stället kysser handen, det blir något oväntat som förhöjer scenen, säger Ita O’Brien.

Tidigare har skådespelarna ofta själva fått styra upp och säga ifrån när regissören inte har axlat det ansvaret. Kate Winslet har med stor galghumor berättat om hur hon fick peka med hela handen åt både alfahannen Idris Elba (som var rädd för att få erektion) och en mycket förlägen regissör, för att få ordning på en sexscen i filmen »The mountain between us«.

När skådespelerskan Emily Meade hade gjort sin första säsong som den unga porr-aktrisen Lori i tv-serien »The Deuce« fick hon nog av att känna sig besvärlig varje gång hon drog gränser kring sin kropp. Med metoo-uppropet i ryggen gick hon till HBO-cheferna och krävde att de skulle anlita någon som kunde föra hennes talan i sexscenerna. Det ledde i förlängningen till att alla HBO:s produktioner med intima scener nu använder sig av intimitetskoordinatorer.

På ett seminarium om sexscener på Londons filmfestival berättar skådespelarna Tom Cullen och Halina Reijn om sina egna skräckupplevelser. Cullen (”Weekend«, »Downton Abbey«) hade fått en roll i en amerikansk tv-serie, och det första han fick göra var att simulera ett samlag med en motspelare som han precis hade träffat.

– Det var förfärligt, inspelningen skulle pågå i sex månader men vi var tvungna att göra den scenen första dagen. Vi kände direkt att vi inte kunde lita på regissören, eller filmteamet.

Holländska Halina Reijn berättar om regissören som bara uppmanade henne att göra »något som ser sexigt ut«.

– Hemskt! Man oroar sig alltid för att man är en utomjording och att ens egen sexualitet är superkonstig. Om jag gör mina grejer kommer alla att skratta åt mig. Som människa har man en djup skräck för att inte vara normal, säger hon.

Malin B Erik­son är Sveriges första – och än så länge enda – intimitetskoordinator. Hon har gått i utbildning hos Ita O’Brien och arbetat med Riksteatern, och tv- och filmproduktioner som den kommande långfilmen »Magisterlekarna«. Hon menar att det är viktigt att hjälpa skådespelaren att skilja på sin egen och roll-figurens sexualitet.

– Skådespeleri är ett yrke, och du ska kunna gå hem och känna att du har gjort en bra dag på jobbet. Du använder ditt känsloliv så klart, men vi vill inte att du ska hämta situationer från ditt eget sexliv, säger hon.

När skådespelarna får fundera på djupet kring vad en sexscen berättar, blir den något mer än bara en uppvisning, förklarar Erikson. Ett av skälen till att »Normala människor« har blivit en sådan succé är att sexscenerna ger publiken en chans att uppleva Conor och Mariannes stormiga relation inifrån.

– Eftersom vi fördjupar oss i scenen och karaktärerna så mycket, så ser vi den genom deras blick, nästan per automatik. När man jobbar på det här viset blir det svårt att göra scenen genom betraktarens öga, säger hon och tillägger:

– När regissören säger »gör något sexigt«, då är det ju för betraktaren som det ska se sexigt ut. Och det blir rätt ointressant, eftersom vi inte jobbar med porrfilm. Vi jobbar med att berätta en historia.

Men att prata om sex är fortfarande knepigt för många. När Ita O’Brien skulle visa en producent hur ett bröst kunde vidröras – och använde sitt eget (påklädda) bröst för att demonstrera  – fick hon senare veta att han hade tagit illa vid sig. Själva orden som beskriver sexuella aktiviteter kan också upplevas som problematiska.

– Jag har blivit väldigt bekväm med att prata om analsex, oralsex, penetration, cunnilingus, orgasmer. Det är dit vi vill komma, att man ska kunna prata om det här öppet och professionellt. Men ibland påminns jag om att jag måste vara försiktig, och att många – särskilt medelålders män – tycker att det här är väldigt provocerande. <

***

Intimitetskoordinerad underhållning

»The Deuce« (2017–2019). Serieskaparen David Simon (»The Wire«) har lovprisat samarbetet med intimitetskoordinatorn Alicia Rodis, i denna dramaserie om 70- och 80-talets porrindustri i New York.

»Sex education« (2019–). Blyga 16-åringen Otis (Asa Butterfield) blir sexterapeut åt sina skolkamrater i en dramakomediserie som utforskar pinsamt tonårssex och smärtsamt vuxenblivande.

»Euphoria« (2019–). Amanda Blumethal har blivit Hollywoods flitigast anlitade koordinator, efter succén med denna dramaserie om några ungdomars liv i skuggan av dickpicks, dysfunktionella familjer och droger.

»No time to die« (kommande). I 58 år har James Bond förfört kvinnor framför kameran. Inför Daniel Craigs sista film som agent 007 guidar en intimitetskoordinator Craig och motspelaren Ana de Armas genom inspelningen av sexscenerna.

»Magisterlekarna« (kommande). Ylva Forner långfilmsdebuterar med Kristofer Folkhammars »sodomitiska melodram«, en roman som skildrar homosexuell erotik i tillspetsad läroverksmiljö.