Skolsystemet är riggat

DN-journalisten Peter Letmark bjuder på både bredd och djup i sin nyutkomna bok Svensk skola AB (Mondial, 2022). Strålkastarljuset är inställd på ett närstudium av de marknadsskolor som kursändringen av svensk skolpolitik på nittiotalet beredde väg för. Men inte bara. 

Det är en granskning som ger grundliga exempel både på vinstjakten i AB-skolorna, och visar hur ett system med skolpeng, val och konkurrens sätter griller i huvudet på kommunledningar, uppenbart omogna uppgiften att säkerställa en likvärdig utbildning. 

Här möter vi Solna kommun som obekymrat gör webbreklam för Internationella Engelska Skolan (IES) och bistår föräldrarna med direktlänk till kösystemet. En kort tid efter läggs den kommunala skolan ned. Och Trelleborg som så hett önskar etablering av IES att kommunstyrelsens ordförande lovar saftig hyresrabatt, samt diverse förmåner. 

Den som följer skoldebatten vet att friskolornas urvalssystem gång efter annan avslöjas som rå cherrypicking. Sällan går det att få reda på vilken köplats en elev håller, eftersom det inte finns en väntelista i traditionell bemärkelse. Det som verkar finnas är en lång rad namn där skolan väljer de till synes mest självgående eleverna. De som inte kräver särskilt stöd eller extrainsatser. 

Letmark stannar emellertid inte vid denna orättvisa; han vänder den kritiska blicken även mot bristande transparens i hur kommuner beräknar skolpeng. Några kilometers avstånd plus en kommungräns kan ge en differens på 20 000 kronor per grundskoleelev, per läsår. På gymnasienivå ökat skillnaderna skarpt. Varje kommun har sin taxa, sitt system och räknar lite som de vill. Uppföljning görs sällan. 

Trots att jag har gått igenom förloppet av nittiotalets reformer på både längden och tvären, drabbar ånyo politikernas hybris under de systemförändringar som raskt tröskades igenom. Ett skifte som underminerade en skola som faktiskt fungerade väl, långt bättre än dagens. De ansvariga och deras sakkunniga ignorerade dem som varnade, iddes inte läsa OECD-rapporter och gnuggade händer av upphetsning vid tanken på de sköna slantar skulle inhöstas när väl reformen var på plats. 

Det som Svensk skola AB framför allt tillför är rösterna från föräldrar som söker stabil och god utbildning för sina barn, men fastnar i ett system som är riggat till fördel för näringsidkaren och inte medborgaren. 

Jag blir stundtals nästan rasande när jag läser. Och hur kan man bli annat när man möter en elvaåring som förtvivlar över att skolan (Dibber International Sollentuna) från en dag till en annan växlar från svenska som undervisningsspråk till bruten engelska. Profilbytet var i skarp strid med regelverket, men likväl framhärdar skolan och myglar vidare. Skolinspektionen förmår inte att stoppa. 

Hur kan man inte uppröras av nioåringen som äntligen kallas till en ny skola (IES) för att stifta bekantskap med lokaler, kamrater och lärare, men som på ett förnedrande vis kategoriseras som ”weak” efter ett försåtligt test i svenska, matematik och engelska. Då fanns inte längre plats för den lille gossen. 

Finns det någon som finner allt detta rimligt? 

Peter Letmark lägger ett sorgligt skol-Sverige i dagen. Han visar hur missgreppen på skolan förstärkts av ignorans på andra politikområden, främst skenande boendesegregation och svag integration. Det är inte alls märkligt att föräldrar i ett sådant läge främst ser till sig och de sina. Man gör det som man tror gagnar barnen bäst. Det är inte möjligheten att välja som i sig är den onda källan här, utan ett system där inget och ingen längre är att lita på. 

***

Läs även: Wyndhamn: Så lät vi den svenska skolan förfalla

Läs även: Lärare kan mista sin legitimation efter hen-vägran

Läs även: Sämst för de svagaste