Släpp tuttarna loss!
Det är ett ständigt skav någonstans, som ett barr i bh:n.
Obehaget inför en mage som sväller över eller under byxlinningen, överarmar som svajar, orena linjer, svett under brösten. En kropp som är fastlåst i det ena könets misslyckade fysik.
Extra underhudsfett, depåer för barna-födande, jada jada, nästan alla kvinnor jag känner har en historia som innehåller kroppskomplex i någon form. Nästan alla bär på rädslan för att lukta illa, för att dallra, fladdra, spreta någonstans. Rädslan för att tappa kontrollen över kroppens uttryck.
När någon bryter detta tabu är känslan en hisnande glädje. Jag tänker på Lena Dunham som i »Girls« klär fram sina valkar och låter brösten guppa i otakt i en halvtaskig sexakt. Eller systrarna Kronlöf som i »Full patte« förstärker sina dubbelhakor och mysbajsar i tv utan att göra sig underdånigt fåniga.
Eller när jag i våras råkade se Little Jinder i Filip och Fredriks talkshow »Breaking News«. Hon satt där med snygg klänning och dålig hållning och styrde intervjun, tog över, pratade om att hon vill känna sig som »en säck ved« när hon ligger med någon. Jag såg en kvinna som erkände sin kropp som något annat än ett objekt för en kåt blick.
Näthatets aggressiva armé såg något annat. Little Jinder kallades hora, luder, white trash och allmänt osmaklig. Men hennes brott var inte i första hand att hon fläkt ut sig, utan att hon druckit tequila tillsammans med programledarna under intervjun.
För kvinnokroppen som konsumerar alkohol blir ännu mer konturlös, den väcker anstöt och äckel.
Barret skaver och i min hand får jag den nya boken »Som hon drack« av Jenny Damberg och Lisa Wiklund. Den handlar om svensk dryckeshistoria och kvinnans plats i den och är mycket intressant. Jag läser om alkoholens historia och allt jag ser är samma gamla förakt för kvinnans kropp och sexualitet.
Därför kan det på något omvänt sätt bli kvinnan som är problemet, trots att män dricker dubbelt så mycket, i högre grad är alkoholister och lider tre gånger högre risk att dö av alkoholrelaterade orsaker.
På 1950-talet sågs den berusade kvinnan som synonym med en prostituerad och satt hon ensam på krogen var det givet att hon var ute efter att ligga med valfri man. Därför var det heller inte olagligt att genomföra samlaget, en berusad kvinna kunde juridiskt sett inte bli våldtagen förrän år 2005.
En kvinna som är berusad anklagas inte främst för sin berusning utan för att hon inte har kontroll över sin fladdrande kropp. En full kvinna kanske bresar och visar hudveck i stället för att knipa och raka sig. En full kvinna står för den otyglade kvinnokroppen.
Jag är så in i märgen trött på detta förakt, också hos mig själv. Jag drömmer om att släppa ut kvinnokroppen på grönbete. Jag föreställer mig ett vardagsmotstånd mot självtukten. Att svaja med armhålan eller låta magen hänga över linningen. Och för bövelen: Att sitta ensam i en bar! Sitta bredbent och svaja med tuttarna så att barret trillar ut och försvinner. Och dyker det upp en människa att ligga med så ska känslan vara som en säck ved, annars kan det lika gärna vara.
