Som att äta kola med papper

Vi glider genom de kala rummen i Accelerators nya utställningssalar för »konst, vetenskap och samhällsfrågor« på Stockholms universitet. Spretiga konstverk ur Johanna Gustafsson Fürsts utställning »Ympa orden, piska min tunga« står, ligger och hänger utspridd a i salarna.

Det gäller att vara uppmärksam, för kameran väntar inte på kvardröjande blickar, där den följer i guiden Birt Berglunds spår. Han stannar upp vid verket »Vågen«, trädelar och vrilar med utväxter (eller genomborrningar) av metall, och förmedlar sina tankar om vågrörelsen som finns i vatten, i ljud och även i folkmassor, ett neutralt fenomen som kan ha både positiva och negativa verkningar. Accelerator har som så många andra konsthallar stängt för corona, men vi är sex personer som på valborgsmässoafton följer den halvtimmeslånga rundvisningen av  utställningen via skärm.

Dagen därpå tittar jag på de tre svenska flaggorna bakom Stefan Löfvens rygg, medan han pratar till svenska folket om uthållighet. Det fanns ingen likhet med den lite exalterade kampretorik som kikar fram likt den lynniga vårsolen på första maj under normala år. Karl-Petter Thorvaldsson som kliver in i skärmen efter Bo Kaspers orkester är rivigare och mer förstamajig i tonen. Ändå stänger jag av mitt i det historiska förstamajfirandet. Med gratis popcorn och vårsol och framför allt folksamlingen hade jag kanske stannat längre.

Vid sidan av de fruktansvärda förlusterna av människoliv utspelar sig ett annat drama. Mindre ödesmättat, men ändå kännbart. En gång i tiden brukade mina somrar rivstarta med Roskildefestivalen. Fem dagar av fest, konserter och unga möten. Årets Roskildefestival ställdes in redan i början av april, ett par veckor efter att Eurovisionsschlagerfestivalen ställts in. Jag lägger till listan av inställda folkfester: Almedalen, denna Roskildefestival för vuxna i karriären; åtta dagar av fest, seminarier, möten. Hotell i stället för tält. fotbolls-EM, OS, Gothia cup, studentfirandena, Oktoberfestivalen, Dreamhack summer, Kirunafestivalen, Storsjöyran. Bokmässan, Pridefestivalen och Helsingforsbiennalen.

Det är en kompensatorisk vilja som får mig att boka upp mig på digitala teaterpjäser, onlineseminarier och guidade rundvandringar på Accelerator. Det funkar över förväntan bra, med en entusiastisk guide som försöker översätta atmosfären i ord medan han pekar på verken eller rummets helhet. Det är lärorikt. Det är ganska roligt. Det är som att äta kola med papper. Det är också gott, till sist, även om pappret fastnar mellan tänderna.