Sten Widmalm: Demonstranterna utfärdar fotoförbud – för andra
De som tältar på svenska universitet tar sig rätten att inskränka andras frihet.
Bild: TT
Fotograferat har jag gjort i nästa hela mitt liv. Bilderna har använts i artiklar och böcker. Det har blivit några utställningar, och framför allt har jag använt kameran för att dokumentera min forskning. Det har inte varit riskfritt. En gång i Uganda togs min utrustning i beslag med våldsamma metoder. När jag fotograferade ockuperade universitetsbyggnader i Exarcheia i Aten, rusade en högröd anarkist ut som skulle ge mig spö. Det jag minns mest var att han var så lik Kristofer Hujiv som spelade ständigt arg rebell i Game of Thrones.
Numera behöver jag inte resa utomlands längre för att träffa dem som vill stoppa fotograferandet.
Vid ett besök i Lund nyligen passerade jag av en händelse ett av de tältläger som upprättats av Palestinarörelsen vid svenska universitet. På ungefär 75 meters avstånd tog jag bilder för eget bruk och eventuella framtida publiceringar. I Sverige har vi som bekant rätt att fotografera andra på allmän plats, också för publicering. Efter bara någon minut kom emellertid en person från lägret fram och började förhöra sig om vem jag var och vad jag hade för syfte. Jag svarade på frågorna, samtidigt visade jag att mobilen spelade in vår konversation.
Fler personer från lägret anslöt. Några betedde sig anständigt. Andra inte. De insisterade på att jag måste fråga om lov före fotografering och att om någon bild skulle publiceras så krävdes deras tillstånd. De sa att vissa som protesterade inte ville bli fotograferade. Jag svarade att om man valt att tälta på en offentlig plats så kan man fotograferas utan tillstånd.
En upprörd person, som oavbrutet tog bilder av mig, utgav sig för att komma från Röda Korset. Hon bar organisationens logotyp och informerade mig å Röda Korsets vägnar att all fotografering ska föregås av en förfrågan. Till slut hade sex personer ställt sig i halvmåneformation framför mig och gjorde fortsatt fotografering omöjlig. Eller riskfylld. En av dem, som bar munktröja och dolde ansiktet med munskydd, ställde sig mycket nära mittemot mig.
Vi stod där och utbytte ståndpunkter ett tag. "Kan någon fotografera honom", sade en av deltagarna från tältlägret. När detta gjorts utförligt gick ockupanterna därifrån, men det var uppenbarligen inte läge för mig att ta fler bilder eller ens gå nära lägret.
Tillbaka i Uppsala dagen därpå gick jag förbi tältlägret i Engelska parken på universitetets campus. Där har det satts upp skyltar om fotoförbud. Intill finns en minnesplats med en byst föreställande Folke Bernadotte. Runt hans hals hade någon knutit en keffiyeh dekorerad med Palestinska flaggan. Inga andra statyer i Engelska parken har fått någon keffiyeh runt halsen. Det skulle kunna vara för att hedra minnet av en person som försökte bygga fred i mellanöstern men blev mördad av den israeliska Sternligan. Eller så är det bara en grovt förolämpande protest mot att Folke Bernadotte räddade även tusentals judar från tyska koncentrationsläger.
Vad den egentliga avsikten var lär det inte bli så lätt att få svar på. För demonstranterna skriver egna regler för vem som får och inte får åtnjuta våra lagstadgade fri- och rättigheter, som att röra sig fritt i det offentliga rummet.
Det är synd. Det avslöjar också dubbla måttstockar. Hade en högerextrem organisation betett sig på ett liknande sätt hade det helt säkert uppmärksammats på ledarsidor, tältlägren hade avvecklats, ingen hade tillåtit att de som protesterade begränsade andras friheter. Och pynt på statyer – oavsett vilka symboler som använts – hade tagits bort.
Tyvärr tycks varken stat eller medier ta objektivitetsprincipen på allvar. Det straffar sig i längden för alla.
***
