Storföretag tystar medier

Mediebranschens nedgång började långt före finanskrisen, och än syns inget slut. Har den också lett till en integritetskris hos medierna – större undfallenhet mot företag?

Andreas Ekström är journalist och debattör och menar att svensk medias integritetskris redan är ett faktum.

– Integritet är något för dem som har råd. I kampen för överlevnad blir medierna mer och mer desperata.

Och samtidigt som journalistiken kämpar för sin överlevnad har kommunikationsbranschen och medieträningen en glansperiod, menar Ekström.
– Vi får stryk helt enkelt, av begåvade informatörer. Cynismradarn behöver bli bättre hos oss journalister – hur planteras nyheter hos oss?

I fallet Dole mot »Bananas!*« anser han att företagets strategi har fungerat – fokus har flyttats från sakfrågan till en debatt om stämningen och juridiken, vilket företaget vinner på.

– Det är mycket bättre för Dole att bli utskällda för detta än att de får en verklig granskning av sina metoder; hur ser arbetsvillkoren ut, hur ser det ut med gifter vid bananodlingen?

Dagens relation mellan medier och företag i Sverige tycker han kännetecknas mer och mer av strategi och manipulation, och allt mindre av ren information från företagens sida. Nils Hanson, projektledare på SVT:s »Uppdrag granskning«, är inne på samma linje.

– Man använder strategier för att hantera media på ett helt annat sätt i dag, det blir alltmer organiserat.

Men han menar även att hot om förtalsstämningar blivit vanligare – dock främst utomlands.

– Granskningen av affären med JAS Gripen i Tjeckien och av den katolska ultrakonservativa organisationen SSPX är två exempel där vi blivit utsatta för hot om stämning. Så det finns exempel som visar på att utländska företag och organisationer talar med en hotfullare röst än svenska.  Men det är ingenting vi viker oss för, utan vi fortsätter på samma sätt, säger Nils Hanson.

Att stämningshot verkar vanligare utomlands kopplar Nils Hanson till att det i Sverige är svårt att bli fälld för förtal om kriterierna att publiceringen varit försvarlig, och att det funnits skälig grund att tro på uppgifterna, uppfylls.

– Dessutom är det ju så att i Sverige kan inte företag förtalas, bara enskilda, säger han

Fallet Dole–»Bananas!*« visar även hur dessa frågor i en globaliserad medievärld överskrider nationsgränserna – något som skulle kunna stärka företagens roll och sätta ytterligare press på mediernas integritet.

Hur ser det då ut på andra sidan Atlanten? Bob McChesney är professor i kommunikation vid University of Illinois, och välkänd amerikansk mediekritiker. Han menar att i USA har just bevakningen av företag länge varit en svag punkt hos traditionella medier som dagstidningar. Enligt honom beror mycket på en mediekultur där bara statens och de styrandes maktmissbruk, och inte företags missförhållanden, ses som legitima nyheter.

– Företagen har mer eller mindre varit »off limits«. Historier som Dole-affären fick antagligen en del medieexponering i Kalifornien, där advokaten kommer ifrån, men väldigt lite på annat håll i USA, säger McChesney.

I stället menar han att dokumentärfilmer blivit en tillflyktsort för den undersökande journalistik som nyhetsmedia inte längre gör.

När det gäller förtalsstämningar menar han att hot är vanligare än att de faktiskt sätts i verket.  Själva hoten används däremot ofta som ursäkt av redaktörer för att inte publicera kontroversiella nyheter.

– Men bevisen för att företag verkligen lyckats stänga ned medier är få, medan exemplen på mediernas feghet är många, säger han.

När det gäller Dole är McChesneys teori att företaget trodde att svenska medier skulle agera efter samma mönster som amerikanska, och att Dole nu eventuellt får gå längre än de förväntat sig med rättsprocessen.

– De trodde nog att hotet skulle räcka.

Steve Rendall är analytiker på mediegranskande organisationen Fair, Fairness in Accuracy & Reporting. Under de dryga tjugo år som Fair funnits menar han att företagens inflytande över medierna stadigt har ökat, särskilt över dagstidningar.  Själv har han utsatts för många hot om förtalsmål.
Främsta problemen ser han dock i mediernas ägarstrukturer.

– Tittar du på dagstidningarnas kris är det inte läsare eller annonsörer som är deras största problem utan att de köpts upp av mediekonglomerat. Konglomeraten ser att tv-kanalerna gör 30–40 % i vinst och förväntar sig att dagstidningarna ska göra detsamma, vilket är orealistiskt.

Mediernas nära relation till företag leder enligt Steve Rendall till att journalisterna blir okritiska »hejarklackar« för näringslivet.

– De missade IT-bubblan, fastighetsbubblan och den nuvarande finanskrisen eftersom de är för nära, och beundrar företagskultur och rika och mäktiga människor för mycket. Samtidigt får de fattigaste ingen medietäckning alls.

Fakta
Dokumentären »Bananas!*« av filmaren Fredrik Gertten handlar om ett skadestånds­ärende mellan Dole och 12 nicaraguanska bananarbetare och följer amerikanske advokaten Juan Dominguez arbete med fallet. Filmen slutar med att sex av arbetarna får höga skadestånd av Dole. Övrigas historier bedöms inte som tillräckligt trovärdiga i rätten.

Ärendet utgör del av en större konflikt där tusentals bananarbetare säger sig ha blivit sterila på grund av Doles användning av bekämpningsmedlet DBCP.

Dole hävdar att filmen är ensidig, ger en falsk bild samt skadar företaget. I början av juli stämde Dole Fredrik Gertten och hans filmbolag för förtal.