Sven Hedin – den siste svenske hjälten
En gång världens mest beundrade svensk, nu närmast undangömd. Antologin Sven Hedin och hans tid kastar ljus på den siste svenske hjälten.
Bild: Bokförlaget Stolpe / TT
Sven Hedin skrev sin världsgeografi Från pol till pol (1911) som en lärobok för den svenska folkskolan. Den liberale ecklesiastikministern Fridtjuv Berg gav rikets mest framträdande kulturpersonligheter uppdraget att skriva litterära läseböcker direkt till skolelever. Verner von Heidenstam berättade landets historia i Svenskarna och deras hövdingar (1910) och Selma Lagerlöf tog sig an den inhemska geografin i den internationella klassikern Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (1907).
Sven Hedin och hans tid
Svante Nordin, Nils Uddenberg m. fl.
Redaktör: Elias Lindén
Bokförlaget Stolpe
På den store upptäckaren Sven Hedin föll lotten att berätta för de unga landsmännen om hur omvärlden såg ut och det gjorde han förstås i form av en fascinerande reseskildring, en svindlande färd genom kontinenterna.
Hedin var själv inget ljus i skolan, men ägde tidigt förmågan att berätta och ett stort intresse för världen, redan som pojke ritade han föredömliga kartor. Det hindrade inte heller en akademisk karriär, 1892 disputerade Hedin 27 år gammal vid universitetet i tyska Halle.
Lärdomsnestorn Svante Nordin skriver i den nya antologin Sven Hedin och hans tid om den om den nietzscheanska anda som präglade den ojämförligt rika svenska sekelskifteskulturen. Hur begåvade skönandar kände sig manade att i enlighet med den tyske filosofen Friedrich Nietzsches övermänniskoideal resa sig över hjorden och som urtida kulturheroer kliva fram och göra stordåd. Det gjorde de också, alla från August Strindberg, Hjalmar Söderberg, Gustaf Fröding, Erik Axel Karlfeldt, Ellen Key, Anders Zorn, Carl Larsson, Alfred Nobel, Hugo Alfvén och Heidenstam till Hedin, för att inte tala om dennes egen favorit Lagerlöf.
Hedin blev under sitt liv världens mest kände svensk, under långa expeditioner kartlade han stora delar av Centralasien, framför allt Persien, Tibet och Mongoliet och lärde sig utöver tyska och engelska även persiska, tartiska, kirgisiska, mongoliska, tibetanska och kinesiska. De föremål och den dokumentation han samlade på sig under sina resor förvaltas i dag av Statens museer för världskultur. Hans företag var i sann bemärkelse aristokratiskt och mycket riktigt var Hedin också den siste svensken att adlas 1902.
Han var inte endast vetenskapsman. I den rikligt och vackert bildsatta boken får vi också lära känna honom som tecknare, målare och fotograf. Även om Hedin inte var den främste av skalder, var han en romantisk reseskildrare inspirerad av Jules Verne och Rudyard Kipling och tog plats bland De Aderton i Svenska Akademien 1913.
Hedin var traditionalist och kristen, hans Gudstro var också tydligt en viktig del i hans förmåga att kunna ta in och på djupet förstå de kulturer och religioner han mötte under sina upptäcktsfärder.
Hedins ärkekonservatism tog sig politiskt bland annat uttryck i när han skrev det borggårdstal med vilket Gustav V skapade en konstitutionell kris 1914 när han kritiserade den liberala regeringens försvarspolitik.
Hedin, själv väl berest i landet, var också enormt och med rätta misstänksam mot det kommunistiska Ryssland. Han hade täta relationer med den stora kulturnationen Tyskland och dokumenterade under första världskriget livet på östfronten.
Hedin välkomnade nazisterna till makten och såg urskuldande på deras politiska radikalism, Tysklands prekära situation mellan världskrigen var för honom en förlåtande omständighet. Han ville inte se något nationalsocialistiskt styre hemma i Sverige, men även om han själv till en sextondel var jude, delade han uppenbart nazisternas antisemitiska vanföreställningar. Han blev inte bara god vän med Hermann Göring utan framför allt med Adolf Hitler som sedan barnsben beundrade honom.
I boken lyfts den relationen fram, men också det faktum att den spelade roll för det neutrala Sveriges diplomatiska förhållande till Nazityskland, ingen annan svensk träffade Hitler så många gånger och under så lång tid som Hedin. Han höll fast vid sitt stöd för tyskarna in till krigsslutet och skrev sedan en nekrolog över Hitler i Dagens Nyheter där denne beskrevs som "en av de största män som världshistorien ägt".
Nazismen marginaliserade Hedin och kontaminerade hans eftermäle. Hedin dog som den ständige ungkarl han var 87 år gammal 1952. Med honom gick ätten Hedin i graven, men också en människotyp som inte finns längre. Hedin var Sveriges siste tragiske hjälte.
Toppbild. Den nya antologin Sven Hedin och hans tid berättar om den en gång så berömde upptäcktsresanden, då världens mest kände svensk. Foto: Bokförlaget Stolpe/TT
***
Sven Hedin skrev sin världsgeografi Från pol till pol (1911) som en lärobok för den svenska folkskolan. Den liberale ecklesiastikministern Fridtjuv Berg gav rikets mest framträdande kulturpersonligheter uppdraget att skriva litterära läseböcker direkt till skolelever. Verner von Heidenstam berättade landets historia i Svenskarna och deras hövdingar (1910) och Selma Lagerlöf tog sig an den inhemska geografin i den internationella klassikern Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (1907).
Sven Hedin och hans tid
Svante Nordin, Nils Uddenberg m. fl.
Redaktör: Elias Lindén
Bokförlaget Stolpe
På den store upptäckaren Sven Hedin föll lotten att berätta för de unga landsmännen om hur omvärlden såg ut och det gjorde han förstås i form av en fascinerande reseskildring, en svindlande färd genom kontinenterna.
Hedin var själv inget ljus i skolan, men ägde tidigt förmågan att berätta och ett stort intresse för världen, redan som pojke ritade han föredömliga kartor. Det hindrade inte heller en akademisk karriär, 1892 disputerade Hedin 27 år gammal vid universitetet i tyska Halle.
Lärdomsnestorn Svante Nordin skriver i den nya antologin Sven Hedin och hans tid om den om den nietzscheanska anda som präglade den ojämförligt rika svenska sekelskifteskulturen. Hur begåvade skönandar kände sig manade att i enlighet med den tyske filosofen Friedrich Nietzsches övermänniskoideal resa sig över hjorden och som urtida kulturheroer kliva fram och göra stordåd. Det gjorde de också, alla från August Strindberg, Hjalmar Söderberg, Gustaf Fröding, Erik Axel Karlfeldt, Ellen Key, Anders Zorn, Carl Larsson, Alfred Nobel, Hugo Alfvén och Heidenstam till Hedin, för att inte tala om dennes egen favorit Lagerlöf.
Hedin blev under sitt liv världens mest kände svensk, under långa expeditioner kartlade han stora delar av Centralasien, framför allt Persien, Tibet och Mongoliet och lärde sig utöver tyska och engelska även persiska, tartiska, kirgisiska, mongoliska, tibetanska och kinesiska. De föremål och den dokumentation han samlade på sig under sina resor förvaltas i dag av Statens museer för världskultur. Hans företag var i sann bemärkelse aristokratiskt och mycket riktigt var Hedin också den siste svensken att adlas 1902.
Han var inte endast vetenskapsman. I den rikligt och vackert bildsatta boken får vi också lära känna honom som tecknare, målare och fotograf. Även om Hedin inte var den främste av skalder, var han en romantisk reseskildrare inspirerad av Jules Verne och Rudyard Kipling och tog plats bland De Aderton i Svenska Akademien 1913.
Hedin var traditionalist och kristen, hans Gudstro var också tydligt en viktig del i hans förmåga att kunna ta in och på djupet förstå de kulturer och religioner han mötte under sina upptäcktsfärder.
Hedins ärkekonservatism tog sig politiskt bland annat uttryck i när han skrev det borggårdstal med vilket Gustav V skapade en konstitutionell kris 1914 när han kritiserade den liberala regeringens försvarspolitik.
Hedin, själv väl berest i landet, var också enormt och med rätta misstänksam mot det kommunistiska Ryssland. Han hade täta relationer med den stora kulturnationen Tyskland och dokumenterade under första världskriget livet på östfronten.
Hedin välkomnade nazisterna till makten och såg urskuldande på deras politiska radikalism, Tysklands prekära situation mellan världskrigen var för honom en förlåtande omständighet. Han ville inte se något nationalsocialistiskt styre hemma i Sverige, men även om han själv till en sextondel var jude, delade han uppenbart nazisternas antisemitiska vanföreställningar. Han blev inte bara god vän med Hermann Göring utan framför allt med Adolf Hitler som sedan barnsben beundrade honom.
I boken lyfts den relationen fram, men också det faktum att den spelade roll för det neutrala Sveriges diplomatiska förhållande till Nazityskland, ingen annan svensk träffade Hitler så många gånger och under så lång tid som Hedin. Han höll fast vid sitt stöd för tyskarna in till krigsslutet och skrev sedan en nekrolog över Hitler i Dagens Nyheter där denne beskrevs som ”en av de största män som världshistorien ägt”.
Nazismen marginaliserade Hedin och kontaminerade hans eftermäle. Hedin dog som den ständige ungkarl han var 87 år gammal 1952. Med honom gick ätten Hedin i graven, men också en människotyp som inte finns längre. Hedin var Sveriges siste tragiske hjälte.
Toppbild. Den nya antologin Sven Hedin och hans tid berättar om den en gång så berömde upptäcktsresanden, då världens mest kände svensk. Foto: Bokförlaget Stolpe/TT
***
Sven Hedin skrev sin världsgeografi Från pol till pol (1911) som en lärobok för den svenska folkskolan. Den liberale ecklesiastikministern Fridtjuv Berg gav rikets mest framträdande kulturpersonligheter uppdraget att skriva litterära läseböcker direkt till skolelever. Verner von Heidenstam berättade landets historia i Svenskarna och deras hövdingar (1910) och Selma Lagerlöf tog sig an den inhemska geografin i den internationella klassikern Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (1907).
Sven Hedin och hans tid
Svante Nordin, Nils Uddenberg m. fl.
Redaktör: Elias Lindén
Bokförlaget Stolpe
På den store upptäckaren Sven Hedin föll lotten att berätta för de unga landsmännen om hur omvärlden såg ut och det gjorde han förstås i form av en fascinerande reseskildring, en svindlande färd genom kontinenterna.
Hedin var själv inget ljus i skolan, men ägde tidigt förmågan att berätta och ett stort intresse för världen, redan som pojke ritade han föredömliga kartor. Det hindrade inte heller en akademisk karriär, 1892 disputerade Hedin 27 år gammal vid universitetet i tyska Halle.
Lärdomsnestorn Svante Nordin skriver i den nya antologin Sven Hedin och hans tid om den om den nietzscheanska anda som präglade den ojämförligt rika svenska sekelskifteskulturen. Hur begåvade skönandar kände sig manade att i enlighet med den tyske filosofen Friedrich Nietzsches övermänniskoideal resa sig över hjorden och som urtida kulturheroer kliva fram och göra stordåd. Det gjorde de också, alla från August Strindberg, Hjalmar Söderberg, Gustaf Fröding, Erik Axel Karlfeldt, Ellen Key, Anders Zorn, Carl Larsson, Alfred Nobel, Hugo Alfvén och Heidenstam till Hedin, för att inte tala om dennes egen favorit Lagerlöf.
Hedin blev under sitt liv världens mest kände svensk, under långa expeditioner kartlade han stora delar av Centralasien, framför allt Persien, Tibet och Mongoliet och lärde sig utöver tyska och engelska även persiska, tartiska, kirgisiska, mongoliska, tibetanska och kinesiska. De föremål och den dokumentation han samlade på sig under sina resor förvaltas i dag av Statens museer för världskultur. Hans företag var i sann bemärkelse aristokratiskt och mycket riktigt var Hedin också den siste svensken att adlas 1902.
Han var inte endast vetenskapsman. I den rikligt och vackert bildsatta boken får vi också lära känna honom som tecknare, målare och fotograf. Även om Hedin inte var den främste av skalder, var han en romantisk reseskildrare inspirerad av Jules Verne och Rudyard Kipling och tog plats bland De Aderton i Svenska Akademien 1913.
Hedin var traditionalist och kristen, hans Gudstro var också tydligt en viktig del i hans förmåga att kunna ta in och på djupet förstå de kulturer och religioner han mötte under sina upptäcktsfärder.
Hedins ärkekonservatism tog sig politiskt bland annat uttryck i när han skrev det borggårdstal med vilket Gustav V skapade en konstitutionell kris 1914 när han kritiserade den liberala regeringens försvarspolitik.
Hedin, själv väl berest i landet, var också enormt och med rätta misstänksam mot det kommunistiska Ryssland. Han hade täta relationer med den stora kulturnationen Tyskland och dokumenterade under första världskriget livet på östfronten.
Hedin välkomnade nazisterna till makten och såg urskuldande på deras politiska radikalism, Tysklands prekära situation mellan världskrigen var för honom en förlåtande omständighet. Han ville inte se något nationalsocialistiskt styre hemma i Sverige, men även om han själv till en sextondel var jude, delade han uppenbart nazisternas antisemitiska vanföreställningar. Han blev inte bara god vän med Hermann Göring utan framför allt med Adolf Hitler som sedan barnsben beundrade honom.
I boken lyfts den relationen fram, men också det faktum att den spelade roll för det neutrala Sveriges diplomatiska förhållande till Nazityskland, ingen annan svensk träffade Hitler så många gånger och under så lång tid som Hedin. Han höll fast vid sitt stöd för tyskarna in till krigsslutet och skrev sedan en nekrolog över Hitler i Dagens Nyheter där denne beskrevs som ”en av de största män som världshistorien ägt”.
Nazismen marginaliserade Hedin och kontaminerade hans eftermäle. Hedin dog som den ständige ungkarl han var 87 år gammal 1952. Med honom gick ätten Hedin i graven, men också en människotyp som inte finns längre. Hedin var Sveriges siste tragiske hjälte.
Toppbild. Den nya antologin Sven Hedin och hans tid berättar om den en gång så berömde upptäcktsresanden, då världens mest kände svensk. Foto: Bokförlaget Stolpe/TT
***
