Svenska folkets stora förälskelse
Semlor finns numera att köpa före jul och i alla möjliga varianter. Men till Fettisdagen den 4 mars anbefalls en klassiker.
Bild: TT
Livsfarligt goda är de, fastlagsbullarna. Fråga bara kung Adolf Fredrik som mötte sitt öde fettisdagen den 12 februari 1771 efter att ha frossat loss på semlor.
Vi ska återkomma till det men börjar från början, med fastan, den som kommer mellan jul och påsk. I moderna sekulära tider är den inget vi ägnar någon större uppmärksamhet. Vi har till och med bytt ut de fjäderprydda fastlagsrisen mot tulpaner och nöjer oss med bara påskris. Enbart fastlagsbullarna har förblivit tradition.
Från början skulle de goda bakverken blott ätas på fettisdagen, den dag som tillsammans med fläsksöndagen och korvmåndagen, även kallad bullmåndagen och blå måndagen, föregick fastan.
Då fick folket frossa, innan det var dags att späka sig i 40 dagar, fram till påsk. Samma tradition finns även i södra Europa och andra katolska delar av världen: fest och frosseri, före fastan.
I stora delar av Europa nöjer man sig dock inte med att äta goda bakverk som är typiska för perioden, som till exempel italienska spröda chiacchiere, utan man festar loss rejält – med karneval.
På italienska heter det carnevale från latinets "carne levare", "ta bort köttet". En rejäl fest alltså, innan det var dags att dra åt svångremmen.
Den mest kända karnevalen i Europa är den i Venedig, som i år inleddes den 5 februari. Den lockar stora mängder besökare från hela världen, som klär ut sig i fantastiska kreationer och åker gondol mellan maskeraderna som hålls i palatsen vid Canal Grande.
Men även minsta småstad i södra Europa bjuder på karnevalståg på helgerna, utklädda barn i skolorna och gator beströdda med konfetti i flera veckor. I Tyskland kallas det här firandet bland annat för Fasching, kärt barn har som bekant många namn. På samma sätt kan semla som ni vet heta även fastlagsbulle, fettisdagsbulle och hetvägg. Det sistnämnda namnet kommer från tyskans heisse wecken, heta kilar. Bullarna var förr just kilformade, inte runda som de är nu.
Nu för tiden är hetväggen inte lika populär men vi som varit med ett tag vet att det är en semla som serveras i ett djupt fat med het kanelmjölk och äts med sked. Förr i världen brukade den rentav kokas i mjölken.
Alla ville ha kvar semlorna
Ordet semmel betyder på tyska liten bulle men har sitt ursprung i latinets simila, riktigt fint mjöl, vetemjöl. Likt så mycket annat på den tiden var semlorna som ni märker en tysk influens som kom på allvar till Sverige på 1700-talet. Till att börja med var semlorna dock släta bullar, kryddade med kummin och senare med kardemumma. Fyllningen med mandelmassa kom först längre fram, liksom vispgrädden – delikatesser som länge bara var något de välbesuttna hade råd att unna sig.
En som älskade semlor var tidigare nämnde kung Adolf Fredrik. Den 11 februari 1771 var kungen och drottning Lovisa Ulrika av Preussen på fastlagsbal på Ulriksdals slott. Det sägs att konungen inte ville stanna för sent för att kunna vara i form på fettisdagen, följande dag. En som inte var i form då var däremot den något fyllsjuka drottningen och Adolf Fredrik fick dinera ensam och gjorde det med den äran. Ostron, hummer, kaviar, böckling, kött, kål och rovor sköljdes ner med rikligt med champagne. Efter denna nätta måltid var kungen redo att sig an sina älskade semlor. Inte mindre än tretton hetväggar ska han ha hunnit mumsa i sig innan hans kropp gav upp. Konungen ska enligt historieskrivarna ha gett upp ett högt skri, fallit omkull och strax därpå dött i ett slaganfall.
Det finns kritiska röster till denna historieskrivning, som menar att han skulle avlidit ändå och att det inte går att skylla just på semlorna.
Kungens betydligt mer kände son Gustav den tredje, som ju som bekant mördades på maskeradbal, fick även han en dramatisk död, dock kanske lite mer ärofull än faderns.
Den svenske poeten och politikern Johan Gabriel Oxenstierna tog hur som helst så illa vid sig av Adolf Fredriks bortgång att han yrkade på att fettisdagen skulle strykas ur almanackan men fick inget gehör för det – alla ville ha kvar semlorna.
Det är inte för inte som frosseri anges som en av de sju dödssynderna. Men det struntar vi moderna tiders gourmander glatt i när vi knappt hunnit gå från julbordet innan vi springer till bageriet i snömodden. Ett rejält traditionsbrott som förr i världen skulle givit upphov till böter. Jodå. Under de kärva åren efter andra världskriget rådde brist på många jordbruksprodukter eftersom Sveriges produktion gått på lågvarv när många män, även bönder, låg inkallade och importen samtidigt minskat kraftigt. Socker och grädde var inget man kunde slösa med och därför fick semlor bara säljas och ätas i fastlagstider och priserna reglerades. Allt enligt direktiv från Jordbruksverket. Den 23 januari 1952 rapporterade Göteborgs-Posten om hur en konditor i Skåne bötfällts eftersom han börjat sälja fastlagsbullar redan efter tjugondag Knut. Efterhand luckrades förbudet upp, när tiderna blev bättre.
Att priserna hölls nere vore däremot något att önska även i dag då semlorna på många ställen är hutlöst dyra. En 65 grams semla fick år 1952 inte kosta mer än 62 öre. Det skulle motsvara 11,50 kronor i dag. Helt andra bullar än dagens överpriser alltså.
Några laktosfria, veganska semlor fanns förstås inte heller förr, lika lite som wiener-semlor, kanelbullesemlor och andra varianter. Avarter, för oss puritaner.
Mina egna bästa semmelminnen är två: när jag i åttonde klass 1987 i februari gjorde praktik på Västra Bageriet i Falkenberg och fick äta deras delikata semlor varje dag. Samt när jag var med i Expressens semmel-testarpanel 1996, som purung reporter. Det var ingen lek, bakverken flögs in från hela landet och allt värderades noggrant: smak, storlek, konsistens, utseende och pris. Bullen, mandelmassan, grädden – allt. En glupsk kollega åt sig sjuk även om det inte slutade så illa för honom som för kung Adolf Fredrik. Själv trodde jag att jag aldrig mer skulle vilja se en semla efter testet. Men jodå, de slinker ner ännu. Dock aldrig förrän i februari och bara den klassiska sorten – och självklart bara med äkta grädde, eller hur?
***
Läs även: Semmeltjafset
Livsfarligt goda är de, fastlagsbullarna. Fråga bara kung Adolf Fredrik som mötte sitt öde fettisdagen den 12 februari 1771 efter att ha frossat loss på semlor.
Vi ska återkomma till det men börjar från början, med fastan, den som kommer mellan jul och påsk. I moderna sekulära tider är den inget vi ägnar någon större uppmärksamhet. Vi har till och med bytt ut de fjäderprydda fastlagsrisen mot tulpaner och nöjer oss med bara påskris. Enbart fastlagsbullarna har förblivit tradition.
Från början skulle de goda bakverken blott ätas på fettisdagen, den dag som tillsammans med fläsksöndagen och korvmåndagen, även kallad bullmåndagen och blå måndagen, föregick fastan.
Då fick folket frossa, innan det var dags att späka sig i 40 dagar, fram till påsk. Samma tradition finns även i södra Europa och andra katolska delar av världen: fest och frosseri, före fastan.
I stora delar av Europa nöjer man sig dock inte med att äta goda bakverk som är typiska för perioden, som till exempel italienska spröda chiacchiere, utan man festar loss rejält – med karneval.
På italienska heter det carnevale från latinets ”carne levare”, ”ta bort köttet”. En rejäl fest alltså, innan det var dags att dra åt svångremmen.
Den mest kända karnevalen i Europa är den i Venedig, som i år inleddes den 5 februari. Den lockar stora mängder besökare från hela världen, som klär ut sig i fantastiska kreationer och åker gondol mellan maskeraderna som hålls i palatsen vid Canal Grande.
Men även minsta småstad i södra Europa bjuder på karnevalståg på helgerna, utklädda barn i skolorna och gator beströdda med konfetti i flera veckor. I Tyskland kallas det här firandet bland annat för Fasching, kärt barn har som bekant många namn. På samma sätt kan semla som ni vet heta även fastlagsbulle, fettisdagsbulle och hetvägg. Det sistnämnda namnet kommer från tyskans heisse wecken, heta kilar. Bullarna var förr just kilformade, inte runda som de är nu.
Nu för tiden är hetväggen inte lika populär men vi som varit med ett tag vet att det är en semla som serveras i ett djupt fat med het kanelmjölk och äts med sked. Förr i världen brukade den rentav kokas i mjölken.
Alla ville ha kvar semlorna
Ordet semmel betyder på tyska liten bulle men har sitt ursprung i latinets simila, riktigt fint mjöl, vetemjöl. Likt så mycket annat på den tiden var semlorna som ni märker en tysk influens som kom på allvar till Sverige på 1700-talet. Till att börja med var semlorna dock släta bullar, kryddade med kummin och senare med kardemumma. Fyllningen med mandelmassa kom först längre fram, liksom vispgrädden – delikatesser som länge bara var något de välbesuttna hade råd att unna sig.
En som älskade semlor var tidigare nämnde kung Adolf Fredrik. Den 11 februari 1771 var kungen och drottning Lovisa Ulrika av Preussen på fastlagsbal på Ulriksdals slott. Det sägs att konungen inte ville stanna för sent för att kunna vara i form på fettisdagen, följande dag. En som inte var i form då var däremot den något fyllsjuka drottningen och Adolf Fredrik fick dinera ensam och gjorde det med den äran. Ostron, hummer, kaviar, böckling, kött, kål och rovor sköljdes ner med rikligt med champagne. Efter denna nätta måltid var kungen redo att sig an sina älskade semlor. Inte mindre än tretton hetväggar ska han ha hunnit mumsa i sig innan hans kropp gav upp. Konungen ska enligt historieskrivarna ha gett upp ett högt skri, fallit omkull och strax därpå dött i ett slaganfall.
Det finns kritiska röster till denna historieskrivning, som menar att han skulle avlidit ändå och att det inte går att skylla just på semlorna.
Kungens betydligt mer kände son Gustav den tredje, som ju som bekant mördades på maskeradbal, fick även han en dramatisk död, dock kanske lite mer ärofull än faderns.
Den svenske poeten och politikern Johan Gabriel Oxenstierna tog hur som helst så illa vid sig av Adolf Fredriks bortgång att han yrkade på att fettisdagen skulle strykas ur almanackan men fick inget gehör för det – alla ville ha kvar semlorna.
Det är inte för inte som frosseri anges som en av de sju dödssynderna. Men det struntar vi moderna tiders gourmander glatt i när vi knappt hunnit gå från julbordet innan vi springer till bageriet i snömodden. Ett rejält traditionsbrott som förr i världen skulle givit upphov till böter. Jodå. Under de kärva åren efter andra världskriget rådde brist på många jordbruksprodukter eftersom Sveriges produktion gått på lågvarv när många män, även bönder, låg inkallade och importen samtidigt minskat kraftigt. Socker och grädde var inget man kunde slösa med och därför fick semlor bara säljas och ätas i fastlagstider och priserna reglerades. Allt enligt direktiv från Jordbruksverket. Den 23 januari 1952 rapporterade Göteborgs-Posten om hur en konditor i Skåne bötfällts eftersom han börjat sälja fastlagsbullar redan efter tjugondag Knut. Efterhand luckrades förbudet upp, när tiderna blev bättre.
Att priserna hölls nere vore däremot något att önska även i dag då semlorna på många ställen är hutlöst dyra. En 65 grams semla fick år 1952 inte kosta mer än 62 öre. Det skulle motsvara 11,50 kronor i dag. Helt andra bullar än dagens överpriser alltså.
Några laktosfria, veganska semlor fanns förstås inte heller förr, lika lite som wiener-semlor, kanelbullesemlor och andra varianter. Avarter, för oss puritaner.
Mina egna bästa semmelminnen är två: när jag i åttonde klass 1987 i februari gjorde praktik på Västra Bageriet i Falkenberg och fick äta deras delikata semlor varje dag. Samt när jag var med i Expressens semmel-testarpanel 1996, som purung reporter. Det var ingen lek, bakverken flögs in från hela landet och allt värderades noggrant: smak, storlek, konsistens, utseende och pris. Bullen, mandelmassan, grädden – allt. En glupsk kollega åt sig sjuk även om det inte slutade så illa för honom som för kung Adolf Fredrik. Själv trodde jag att jag aldrig mer skulle vilja se en semla efter testet. Men jodå, de slinker ner ännu. Dock aldrig förrän i februari och bara den klassiska sorten – och självklart bara med äkta grädde, eller hur?
***
Läs även: Semmeltjafset
