»Svenska nyheter« skrämmer politiker

Blogg | Genomslaget för tv är större än någonsin, sjuttio år efter de första gryniga sändningarna. Med hjälp av internet och streamingtekniken har tv gått från att vara avgudabilden i vardagsrummet till att bli allestädes närvarande. Och det började med en italienskamerikansk mafiosos uppgång och fall. Som sedelärande historia är HBO:s tv-serie »Sopranos«, trots sin olyckliga not, föga danande för publiken, men det har alltid varit den starka berättelsen som avgör vad folk vill se och höra, inte budskapet i sig.

I dag finns streamade tv-serier av extremt hög kvalitet över hela världen via världsledande streamingjättar som bland andra Netflix, Amazon och Cmore. Tiden när public service som BBC och SVT stod som fyrbåkar (nåja, låt oss inte överdriva) för kvalitet i ett hav av (mestadels) kommersiellt trams är över.

Och när HBO Nordic och Netflix Sverige dessutom börjar producera eget svenskt innehåll så kan det till och med verka ofarligt att SVT de senaste veckorna attackerats av flera framträdande företrädare från Sverigedemokraterna och Moderaterna som i flera utspel föreslagit att anslagen till SVT ska minskas, att delar av SVT ska säljas ut eller till och med läggas ned.

Tillgången på svenskproducerad film verkar ju ändå säkrad.

Men då har man glömt att Sverige inte är någon jättemarknad. De skandinaviska språken ses, som alla små språkområden, internationellt som jobbiga och lite onödiga språk, ännu mer så eftersom de envisas med att vara fyra i stället för bara ett. Den som länge prenumererat på någon av de amerikanska kabelkanalerna kan inte undgå att upptäcka vad svårt det är att hitta svenska, eller nordiska, filmer, om man inte längtat just efter att åka på semesterresa med Sune eller jaga efter Jakob Eklunds tuffa agent Johan Falk.

I själva verket är det just nu studioskylten för »ramaskri« bör åka upp. Alla maratonlopp börjar steg för steg. Vi borde vara väldigt rädda om »Fråga Lund« och »Vi i femman«, om alla våra tv- och radiotraditioner som genom årtionden lärt så många att skapa film, tv-serier, dokumentärer, humorprogram och kunskapsprogram, på svenska, om Sverige. De är inte alltid kommersiellt gångbara i ett så litet språkområde, men de är betydelsefulla delar av vårt kulturarv för många av oss.

När ordföranden för Sverigedemokraterna i Blekinge län i veckan dessutom föreslog att politisk satir bör vara förbjudet i public service, eftersom »det slagit fel när de har gjort satir om Sverigedemokraterna« är det som en stor blinkande reklamskylt för ett satirprogram som »Svenska nyheter«. Det är dubbelmoral av det grövsta slag att höga företrädare för detta parti som så blodfullt påstår sig vilja stå upp för den svenska kulturen, för svenska språket, vill strypa en av de främsta arenorna för just detta språk och denna kultur.

För att i stället föra fram vadå? Sverigedemokraternas egen kultur? Den där politisk satir är förbjuden. Där så småningom alla skämt är förbjudna. Där människan själv till sist är förbjuden.

Nina van den Brink, kulturredaktör. Läs hennes artiklar och krönikor här.