Svensken kan vinna prestigefullt litteraturpris: »Boken får nytt liv«
Bild: TT
Grattis! Stort. Hur känns det?
– Jättebra. Det är kul att förlaget ville översätta och att det bär frukt. Och det är roligt att se hur boken får nytt liv och fortsätter att bli läst.
Berätta om Eländet – vad ville du med den romanen?
– Vet inte om det går att sammanfatta. Alla läser den på olika sätt. På ett sätt handlar den om en klassresa. Men också om… hur klassamhället består och att man aldrig kan göra den där resan. Den handlar om missbruk och destruktiv maskulinitet och olika strategier för att fly undan sådant. Men den handlar också om konsten i bredare bemärkelse. Vad föreställningskraft och fantasi kan åstadkomma. Jag försöker ge röst åt vissa erfarenheter, som ofta banaliseras och förenklas.
Dina böcker har mörka teman?
– Vissa saker i världen finns. Som självmord eller människor med krigstrauman. Allt som finns i mina böcker finns i våra liv. Alla vet om det. Att då lyfta fram och prata om det, jag ser inte det som något mörkt och negativt. Att låtsas som att det inte finns däremot, att allt tip top, det är för mig dystert, cyniskt och nihilistiskt. Man måste se något slags ljus i att det ens går att prata om vissa saker och bemöta dem konstnärligt.
Vad betyder humor för dig?
– I min senaste roman Renheten finns förutom svärta mycket humor och värme. Den gestaltar människor som kämpar emot… omständigheter som är hårda och svåra. Det finns något positivt och livskraftigt i det. Jag tycker att detta funnits i alla mina verk, i viss mån. Det här med humor är ju svårt, men… även om det är ett mörkt och hårt skratt så är det förlösande. Humor är också intimt. Skrattar gör man ju… i en intim sfär.
Är du rentav en glad lax?
– Haha, jag vet inte om det är rätt uttryck. Jag är ingen dysterkvist. Jag skrattar gärna åt eländet. Jobbar man med ett visst uttryck är det viktigt att vara nyanserad. Ingen vill ju bli förminskad eller förenklad. Skratt kan gå åt olika håll.
Du har själv gjort en klassresa?
– På vissa sätt, ja. Jag är uppvuxen i Holma i södra Malmö, det är ett miljonprogram. Ekonomiskt är jag fortfarande låginkomsttagare och invandrare. Men jag har samtidigt förflyttat mig på många sätt.
Berätta om din bakgrund.
– Jag föddes i Prag 1978. Mina föräldrar kom från Tjeckoslovakien och Polen. De möttes i Warszawa på sjuttiotalet. Pappa var en långhårig jazzmusiker som helst inte ville göra militärtjänst. Vi kom till Sverige 1981. Jag pratade polska, tjeckiska och svenska som barn.
Skulle du kalla dig för ett kulturbarn?
– Inte i den bemärkelse som folk menar i allmänhet. Men jag fick kulturen från mina föräldrar och den blev en tillflykt under min uppväxt.
