Svenskarnas skvallrande bra för välståndet

Du är på en begravning och upptäcker att en av deltagarna lyssnar på musik i hörlurar. Hur agerar du? Går du fram och ger dig på personen fysiskt med en knuff? Öppnar du munnen och säger till på skarpen? Väljer du att göra ingenting alls?

Är du svensk kanske du väljer att skvallra om händelsen för dina bekanta.

Överallt i världen straffar vi beteenden som bryter mot sociala normer. Vilket tillvägagångssätt som anses bäst varierar.

Kimmo Eriksson är forskare på Stockholms universitets Centrum för evolutionär kulturforskning. Tillsammans med 107 internationella forskare har han undersökt hur människor i olika delar av världen bemöter sociala normbrytare. 23 000 individer i 57 länder ingick i studien som nyligen publicerades i Nature Com­munications. Studiedeltagarna fick ta del av tio scenarier där personer agerar antingen själviskt eller tvärs emot rådande normer. Därefter fick de ta ställning till vilket bemötande de ansåg vara mest lämpligt i olika fall. Deltagarna fick välja mellan fem olika sätt att agera för att straffa normbrytaren: fysisk konfrontation, verbal konfrontation, berätta och skvallra om agerandet för någon annan, undvika personen i framtiden eller att inte göra något alls.

– Jag hade trott att vissa länder skulle gilla straff mer än andra – och att männi­skor i de länderna skulle vara mer intoleranta mot normbrytare över lag, men den teorin visade sig vara helt fel, säger Kimmo Eriksson.

Vid milda normöverträdelser ansåg de flesta att man bara skulle låta händelsen passera. Däremot ansågs det lämpligt med straff vid allvarligare icke-accepterade beteenden. Vilken straffmetod som ansågs bäst varierade kraftigt mellan länder.

– Ett exempel som man fick ta ställning till var en animation av en grupp som behöver dela på en gemensam resurs, där en av deltagarna i gruppen tar hela resursen själv. Det anses som ett grovt normbrott överallt, säger han.

I de flesta länder anser man att det klart bästa man kan göra vid allvarliga norm­överträdelser är att verbalt konfrontera personen. Men så ser det inte ut överallt. I Algeriet och Armenien ansågs det nästan lika lämpligt med fysisk konfrontation – till exempel en knuff. Ett annat undantag är Thailand, där det ansågs ännu bättre att reagera genom att undvika personen än att konfrontera den. 

– Medan en grupp länder är typiska konfrontationsländer finns en annan grupp som främjar skvaller. I Storbritannien, Finland och Island tyckte deltagarna i studien att skvaller var att föredra. Sverige är också ett typiskt skvallerland, säger Kimmo Eriksson. 

– Här tycker man i stället att det är väldigt dåligt att fysiskt straffa eller undvika personen. 

Gemensamt för länder som uppskattar skvaller är hög medianinkomst.

Förutom ekonomiskt välstånd tittade Eriksson även på två andra indikatorer: jämlikhet mellan könen och moralnormer – till exempel synen på homosexualitet och skilsmässa. Synen på homosexualitet var det som starkast korrelerade med val av straffmetod.

– Skvaller ses som lämpligast i moderna länder med emancipativa moralnormer, där man gillar homosexuella, säger han.

Tidigare forskning visar att negativt prat om en icke närvarande person håller samman grupper, eftersom det ger viktig och skyddande information om hur man bör bete sig. Att skvallra behöver inte bara vara dåligt, ibland kan det till och med vara hjälpsamt och bra, anser Kimmo Eriksson. 

– Vår forskning visar också att skvaller verkar ha en potentiellt positiv funktion när det gäller upprätthållandet av sociala normer.

I en ännu opublicerad studie har Kimmo ­Eriks­son intresserat sig för hur synen kring en lämplig straffmetod korrelerar med hur mycket man värderar samarbete och osjälviskt beteende i ett land. 

– Där skvaller uppskattas mest tycker man också mest illa om icke-samarbetare.

I studien tillfrågades deltagarna också om vilka viktiga egenskaper som de tycker att barn ska få med sig hemifrån.

– Bland alternativen ingick religiositet och lydnad, som ansågs väldigt viktiga i vissa länder. Men det fanns också andra alternativ som till exempel tolerans och respekt för andra människor, som ansågs väldigt viktigt i bland annat Sverige. Tolerans var viktigast i de länder som föredrar skvaller som bästa sätt att bemöta sociala normbrytare, säger han.

Men hur har det blivit så här? Är det skvaller som leder till mer tolerans och bättre samarbete i ekonomiskt framgångsrika länder eller är det tvärtom så att synen på skvaller förändras i takt med ökad medianinkomst? 

– Det skulle kunna vara så att skvaller verkligen är positivt för samarbete. Men vi vet också att ekonomiskt välstånd förändrar värderingar. Med ekonomiskt välstånd finns utrymme för att vara mer tolerant och samarbetsinriktad. Och då verkar det komma med en större olust för de individinriktade straffen. Det blir mer okej med informationsutbyte i allmänhet – och skvaller i synnerhet, säger han.