Svensk media slarvar med Suomi

BLOGG

Finland största polisrättegång genom tiderna inleddes förra veckan. Tre tidigare och två nuvarande polischefer står åtalade för att ha försummat hanteringen av informationskällor – tjallare för den som vill uttrycka sig konkret. En av dem, tidigare chef för Helsingfors knarkpolis, är misstänkt för inblandning i ett mord och har blivit dömd till ett tioårigt fängelsestraff för grova narkotikabrott. Gällande mordet i fråga, så sitter den svenska hiphop-artisten Leo »Kinesen« Carmona fängslad på livstid för att ha varit beställare.

Till sist, efter att hela den sanslösa historien vecklades ut, blev fallet något intressant för en svensk publik.

Svenskkopplingen tycks alltid vara viktig, på ett nästintill lokaltidningsvis. Finns det någon svensk på plats? Har hen svenskt påbrå? Får man med det i rubriken så säger det »klick, klick, klick«.

»Så reagerar omvärlden på Akademikrisen«. »Så skriver omvärlden om det svenska valresultatet«. »Vad tycker du om Sverige?« frågar man celebriteter på turné eller till oss som flyttat hit.

Svenskar verkar älska att spegla sig själva i andras ögon. Självbelåtenhet eller ängslighet? Kanske lika delar.

Samtidigt rapporterar Sveriges nordiska grannländer enträget om vad som försiggår i Sverige. Ibland in absurdum. När de svenska skogarna stod i brand skrev Yle en ursäktande artikel om varför Finland inte skickat hjälp – brandmännen behövdes för att släcka bränder hemmavid.

Kanske är det lillebrorskomplexet som skaver, men ibland tycker jag att finländska händelser skulle förtjäna större rubriker, också här i Sverige. Som för tre helger sedan då en polisoperation med 100 beväpnade poliser och 300 andra myndighetspersoner riktades mot det ryskägda företaget Airiston Helmi och dess fastigheter i den Åboländska skärgården. Officiellt rör ärendet grov ekonomisk brottslighet, men många frågar sig om inte det finns säkerhetspolitiska kopplingar

När Putin och Trump möttes i Helsingfors drogs blickarna undantagsvis österut. Men på sociala medier var många finländare besvikna. Skärmdumpar spreds på artiklar där president Sauli Niinistö fick titeln premiärminister och om toppmötet som börjat i Helsingborg. Slarvfel kanhända, men det kändes symptomatiskt.

Det fanns en tid då den svenska folksjälen förbarmade sig över Finland. Stred sida vid sida, mättade hungriga magar och tog emot tiotusentals finska krigsbarn. Finlands sak må ha varit Sveriges, men vad som hände sedan bryr ni er inte om.