Techlashen är här
I juli 2007 blev jag vän med min fru. Det föregicks inte av bråk och vi hade redan varit gifta i några år. Nu blev vi också vänner i ett nätverk som funnits i Sverige en tid. Det kallades Facebook och var mycket spännande. Jag lade till nya vänner med känslan av att knyta världen närmare mig. Snart kunde jag också läsa nyheter där och på så sätt hålla mig uppdaterad om det mesta. Trodde jag.
Drygt elva år senare, efter en rad avslöjanden om hur Facebook och andra it-företag vårdslöst hanterar sina användares data, i kombination med ett alltmer förutsägbart flöde av annonser, har min nyfikenhet mattats rejält. I stället för att scrolla news feed läser jag kritiska böcker om sociala mediers baksidor. Jag är en av många som funderat över vilken roll jag tilldelas när jag använder sociala medier.
– Du är ingen användare. Du är produkten, säger Jaron Lanier i telefon.
Jaron Lanier ringer från Silicon Valley. Han är en föregångare inom virtual reality och har länge arbetat för de ledande it-företagen. Vid sidan om sitt arbete på Microsoft skriver han i dag böcker som »Tio skäl att genast radera dina sociala medier«, nyligen utgiven på svenska. Lanier menar bland annat att vi förlorar vår fria vilja när vi använder sociala medier och att vi blir skitstövlar som skriver grova kommentarer i syfte att få reaktioner. Dessutom anser han att sociala medier ödelägger våra relationer och gör oss olyckliga. Förutom att de alltså gör oss till produkter som säljs till annonserande företag.
– Internet har tagits över av företag som Google och Facebook som använder sig av beteendemanipulation för att styra oss.
Laniers bok riktar sig främst till enskilda individer. Men hans kritik gäller också hela systemet så som det byggts upp. I slutänden är det en fråga om demokratin.
– När alla ser sin egen skräddarsydda news feed är det svårt att känna att vi alla upplever samma sak. Du och jag delar inte upplevelser av världen. Detta utnyttjas av högerpopulister och andra som är ute efter att söndra. Varför tror du att Brasilien och Sverige upplever en våg av högerpopulism just nu? För att länderna påminner om varandra så mycket? Inte direkt. För att våra beteenden ständig manipuleras och modifieras av konstig teknologi som får oss att bli lättretade och egoistiska? Ja.
Jaron Lanier är inte ensam om att kritisera sociala medier just nu. Hösten 2017 myntade The Economist begreppet techlash för att beskriva den begynnande motreaktionen mot de amerikanska it-företagens dominans av nyhetsflöden, deras kontroll av användarnas information och deras brist på ansvarstagande.
En som har spelat en viktig roll i denna motreaktion är journalisten Carole Cadwalladr. Det var hon som med hjälp av visselblåsaren Chris Wylie avslöjade Cambridge Analytica. Skandalbolaget håvade in uppgifter om 87 miljoner Facebookanvändare utan godkännande – och använde dessa data i ökända kampanjer för Trump och brexit. Efter Cadwalladrs artiklar i The Observer tvingades Facebooks vd Mark Zuckerberg vittna inför amerikanska kongressen, hans företags aktievärde störtdök och Cambridge Analytica upplöstes.
Jag träffade Carole Cadwalladr på ett hotell i Stockholm i mitten av november förra året, när hon var i Sverige för att ta emot Stieg Larsson-priset och medverka i paneldebatten »Kan Facebook döda demokratin?«. Svaret på den frågan hade hon klart redan innan debatten:
– De har redan dödat demokratin. Det går inte att säga något annat efter att de blandat sig i och stört valrörelser och valresultat i så många länder. Jag lyckades avslöja Cambridge Analytica, men det finns såklart massor av andra, liknande företag som använder sig av våra data på ett dubiöst sätt.
Som journalist använder Carole Cadwalladr sig av sociala medier. Via Twitter har hennes avslöjande nått ut till en större läsekrets och hon använder också mikrobloggen för research.
– Samtidigt vet jag att vi blir manipulerade även där hela tiden, oklart av vem och varför. Jag känner mig rejält kluven till allt som heter sociala medier och funderar mycket över hur jag ska förhålla mig.
Att journalister verksamma i traditionella medier behöver fundera mer över sin hållning till sociala medier håller Aftonbladetjournalisten Karin Pettersson med om. Tillsammans med Martin Gelin har hon skrivit boken »Internet är trasigt. Silicon Valley och demokratins kris« som kom ut i oktober 2018 och Augustnominerades direkt.
– Journalistiken i dag utsätts för mycket påverkanstryck. Tyvärr förstärker och speglar traditionella medier ofta sociala medier i stället för att granska dem kritiskt. Som i valrörelsen när många tidningar rapporterade om att Alternativ för Sverige och Sverigedemokraterna är så bra på sociala medier. Det är inte säkert att de är bättre än andra partier, men de gynnas av de algoritmer som exempelvis Facebook använder.
På vilket sätt?
– De gynnar material med högt känsloinnehåll. För dessa annonsfinansierade plattformar är det viktigt att folk stannar så länge som möjligt. Inlägg som maximerar användarnas engagemang premieras. Ilska, vrede och hat är extra engagerande och det gör att politiska rörelser som har intresse av att piska upp sådana stämningar har en fördel rent teknologiskt.
Bilden av de stora it-företagen i »Internet är trasigt« är mörk och skildrar hur cyniska dessa företag är inför sina användare. En kraftig kontrast mot den vänliga hippie-möter-nörd-bild dessa företag sprider om sig själva.
– De är lika vinststyrda som andra företag. Och de har ingen aning om frågor som berör mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och demokrati. Med vår bok vill vi inleda en mer nyanserad debatt som inte bara handlar om teknik. Diskussionen kring sociala medier måste också handla om demokrati och vilken typ av samhälle vi vill ha.
»Internet är trasigt« slutar med en kort redogörelse för positiva tendenser som kan innebära en förändring. Som hur tidigare Google-medarbetaren Tristan Harris i dag arbetar för ett sundare sociala medieanvändande i organisationen Time Well Spent. Implementeringen av lagen GDPR – som många klagade på för att den var så krånglig och bökig (minns hur många mejl du fick om GDPR när det begav sig i våras) – ser Pettersson och Gelin som ett positivt steg mot mer användarmakt.
– GDPR är ett första försök att ge användare mer kontroll över sina data. Det intressanta är att techlashen kommer från politiskt håll, men också från till exempel psykologer som varnar för vad överdrivet användande av smartphones och sociala medier gör med vårt mående. Och från vanliga användare som hoppar av. Jag har ingen aning om var vi är om fem år, men jag tror vi kan konstatera att vi lämnat den naiva fasen av vårt sociala medieanvändande bakom oss.
Den 31 januari är det åter dags för en av världens främsta festivaler för digital konst och kultur: transmediale i Berlin.
Sedan 30 år sätter festivalen kritiskt och konstnärligt fokus på den digitala kulturen. Begynnande trender märks inte sällan här. Men när festivalledningen i höstas annonserade att de skulle sluta meddela sig via Facebook var de inte före sin tid.
– Det var ovanligt sent för att vara transmediale. Avhoppen har ju pågått en längre tid, säger konstnärlige ledaren Kristoffer Gansing på Skype från kontoret i Berlin.
Tidigare var Facebook festivalens viktigaste informationskanal – och med 50 000 användare var det en risk att plötsligt sluta.
– Samtidigt vill vi vara en festival som lyfter kritiska förhållningssätt, alternativa plattformar och DIY-kultur. Och det är så långt från Facebook man kan komma.
Festivalledningen för transmediale tog inte Jaron Lanier på orden och raderade kontot. Det är kvar, men hänvisar endast till festivalens sajt.
Mitt eget nyårslöfte var att läsa mer böcker och tidningar och tillbringa mindre tid på sociala medier. Kanske följer jag också Laniers förslag och raderar mina konton helt. Vi får se.
