Terapisnack utan tryck
Filmaren Errol Morris arbetar med en lite underlig uppfinning. Han kallar den The Interrotron. Namnet kom hans fru på eftersom hon tyckte att den gav intervjusituationen ett terrorliknande inslag.
The Interrotron funkar till stor del som en vanlig teleprompter – den skärm som programledare läser från för att det ska se ut som om de vänder sig direkt till tv-tittaren.
Men i stället för nyhetstext projicerar Errol Morris upp en bild av sig själv. När den som ska intervjuas talar med honom ser det ut som att hen talar med tittaren.
När en före detta amerikansk försvarsminister satte sig framför den skapas filmhistoria.
»Vad det än är, så gillar jag det inte,« sa Robert McNamara första gången han såg manicken.
Sedan började han prata. Mannen som var med om att avvärja ett tredje världskrig, men som också släckte hundratusentals liv i Vietnam, öppnade sig som en politiker aldrig gjort förr.
Bilderna av den gråtande McNamara, i filmen som kom att heta »The Fog of War«, var omöjliga att glömma. Och Morris vann en Oscar för bästa dokumentär 2004.
Tio år senare sitter ännu en försvarsminister framför The Interrotron. Ännu ett svårförståeligt krig ska dissekeras.
Men i nya »The Unknown Known« finns ingen av den omprövning eller avväpnande ärlighet som gjorde »The Fog of War« unik.
Kanske beror misslyckandet på att Morris metod kommer till korta här. Intervjuformen fungerade med McNamara, men för att förstå Rumsfeld – liksom hans vapendragare Dick Cheney – vore det lättare att rota i den kulturella bakgrunden.
Född i trettiotalets Mellanvästern, och betydligt fattigare än sina studiekamrater på prestigeuniversitetet Princeton, formades Rumsfeld till en underdog. Och trots att han endast var 32 år när han blev stabschef under president Gerald Ford, och därefter utnämndes till den yngsta försvarsministern någonsin, var hans syn på den amerikanska nationen alltid intakt: sedan det sena sextiotalet hade den förfallit i relativism och karaktärssvaghet.
De omvälvande åren kring 1960- och 70-talen beskrivs ofta som vänsterns stora tid. Men det fanns två 1960-tal, som Martin Gelin skrev förra året i sin DN-recension av Kurt Andersens roman »True Believers«: »Dels fanns vänsterns väldokumenterade 1960-tal. Dels fanns högerns 1960-tal, som var lika radikalt och präglat av samma utbredda frustration över sakernas tillstånd.«
De delade segrarna mellan sig. Vänstern vann rättigheter för kvinnor, och svarta. Högern vann den ekonomiska politiken.
När George W Bush vid sekelskiftet flyttade in i Vita huset vann man även säkerhetspolitiken. Rumsfeld utsågs på nytt till försvarsminister – nu som den äldsta i USA:s historia. Den nya presidentens misstro mot auktoriteter och expertis, i kombination med 11 september-attackerna, skapade ytor för Rumsfeld.
»The Unknown Known« är sevärd på många sätt. Inte minst för titten in i Rumsfelds hjärna. Han är stundtals briljant, stundtals helt insiktslös. Men vad Morris föresatte sig – att vi skulle förstå kriget – misslyckas han med.
Inte ens The Interrotron kunde hjälpa honom.
