Tillbaka till texten

»För hennes musikaliska flöde av röster och motröster i romaner och dramer som med enastående språklig lidelse blottar de sociala klichéernas absurditet och tvingande makt«, skrev man i motiveringen till att ge österrikiskan Elfriede Jelinek Nobelpriset i litteratur 2004.

Prisets värde är ödelagt för överskådlig framtid, dundrade Knut Ahnlund om valet och lämnade därefter formellt Svenska Akademien. Kritiken var osedvanligt frän, till och med för att komma från Ahnlund. Han kallade författarskapet monomant och enkelspårigt, och böckerna »i stora stycken en på en gång kvidande och lustfylld våldsporno«. Man kan tycka vad man vill om Ahnlunds läsning av Jelinek, men tio år senare kan man konstatera att han delvis hade rätt om prisets minskade värde.

Sällan har väl valen av nobelpristagare handlat så lite om vad de hedras för – sina litterära kvaliteter – och så mycket om deras åsikter och politiska sympatier, vilka Akademien av somliga tolkas stå bakom. Sådan kritik har givetvis funnits tidigare, till exempel när Aleksandr Solzjenitsyn förärades priset 1970, något som väckte kritik från de sovjetiska myndigheterna och ledde till inblandning av det svenska utrikesdepartementet.

Men det är slående hur lite texterna diskuteras numera, trots Akademiens ständiga påminnelse om att priset endast ges på litterära meriter.

Som när Mo Yan, medlem i Kinas kommunistiska parti, tilldelades priset 2012, och Herta Müller, pristagare 2009, berättade att hon ville gråta när hon hörde nyheten. Hon såg valet av Mo Yan som »en örfil för alla som arbetar för människorätt och demokrati«. Det kom också hård kritik från den kinesiske konstnären Ai Weiwei. Mo Yan var alltså ännu en pristagare som bidrog till det, enligt Ahnlund, devalverade värdet på Nobelpriset.

Huruvida prisets »värde« är ödelagt beror på vad man lägger i ordet, menar Karin Nykvist, studierektor i litteraturvetenskap vid Lunds universitet. Uppståndelsen i sig skapar ju ett slags värde. Pristagarna uppmärksammas och får till exempel ofta fina inbjudningar till amerikanska universitet och så vidare. Och det är väl just det som ger upphov till all denna kritik, att »värdet« inte uppfattas likadant av alla. Då spelar det mindre roll att Akademien påstår att det går att separera person från sak (nivån på författarskapet). Somliga väljer ändå att inte tolka det så, vilket gör att Nobelpriset fortsatt kommer att graderas annorlunda än vad Akademien önskar.

Vem som tilldelas priset i år vet vi inte förrän troligtvis nästa torsdag. Men en sak är säker – därefter kommer pristagaren diskuteras till leda. Antagligen mer för sitt moraliska anspråk och sin nationella tillhörighet än för hens förmåga att skriva enastående prosa.

Nobelpriset i litteratur tillkännages med största sannolikhet den 9 oktober.