Tolka den som vill

Leo Tolstoj var visst en jäkel på att damma. I sin dagbok noterade han hur han dammade sitt rum och när han kom till soffan visste han inte om han redan varit där eller inte. Allt hade skett med sådan automatik. Han var ju inte Tolstoj för intet så han drog en slutsats. »Om hela det sammanfatta livet för många människor går omedvetet förbi, så är detta liv som om det aldrig hade varit.«

Dagbokshändelsen finns med i uppsatsen »Konsten som grepp« av den ryske formalisten Viktor Sklovskij, och återges i Birgitta Holms nyutkomna essäsamling, »Språnget ut i friheten – om ögonblicket då konsten blir revolutionär«.

Hon använder hans idéer om konstens funktion. Enligt Sklovskij är konstens uppgift att göra världen sinnligt närvarande. Underförstått: så vi inte går med damm-trasan i hand hela livet utan att ens veta det.

Att konsten återskapar förnimmelsen av livet är det ena spåret litteraturprofessorn Birgitta Holm utgår ifrån i sin bok, det andra är att konsten handlar om att undersöka villkoren för frihet.

Sedan läser hon böcker och ser på film. Letar efter det där särskilda ögonblicket då känslan av frihet och revolt uppstår. Ögonblicket av eufori, epifani, förhöjd livskänsla. Ett språng ut i friheten. Kalla det vad man vill. Stunder av klarhet, kanske?

Det är uppmuntrande att läsa Birgitta Holm. Hon får mig att vilja fastforwarda »Dirty Dancing« till scenen då Johnny tränger sig in på Kellermans årliga avslutningsbaluns och säger att Baby har lärt honom betydelsen av to stand up for other people no matter what the costs are. Söka upp sidan i »Mrs Dalloway« där Clarissa ser hur Ralph Lyon motar tillbaka en gardin med paradisfåglar på och inser att festen inte var ett fiasko trots allt. Läsa om Sami Saids »Väldigt sällan fin« fast denna gång läsa den högt.

Okej, ibland har jag svårt för Birgitta Holms omvärldsanalys. Tillvaron utmålas som något som liknar Dantes nionde krets där konsumtionen, reklamen, nöjesindustrin och penningflödets osynliga rörelser frusit fast våra själar. »Den värld vi lever i just nu i Sverige är förvisso i många avseenden privilegierad. Men vi kvävs i den.«

Samtidigt lämnar Birgitta Holm alla tolkningsmöjligheter på glänt; frihet kan lika väl vara att skymta ett annat tillstånd bortom det nattsvarta. När hennes man är döende tar hon med en dvd med »Dirty Dancing« till sjukhemmet.

Essäsamlingen slutar med en reservation. Konstens mening låter sig egentligen inte formuleras, menar hon. »Vad denna uppgift i grund och botten är lämnas kanske bäst öppet.«

I mörka tider som våra ska alla på konsten och pilla. Söka definiera och söka begränsa den. Med kulor, som i helgens blodiga terrorattack i Köpenhamn där konstnären Lars Vilks var trolig måltavla. Eller med resonemang som nu börjar höras där folk tycks villiga att beskära konstens handlingsutrymme.

Den konst som inte är fri är inte konst, och den tolkning som inte kan ersättas med en annan är inte en tolkning. Det är en fastslagen sanning. Sådant hör inte hemma i konsten.

»Språnget ut i friheten« ges ut på Ordfront.