Trångt i heta förortskök

I samma förort som Janne Josefssons »Fittja Paradiso« och »Pojkarna från Fittja« utspelar sig finns Mångkulturellt centrum. Just nu pågår utställningen Internationell Psykos! med bland annat en gummibåt som symboliserar den livsfarliga flykten från ett land till ett annat. Samtidigt som den närmar sig en hamnstad på ett stormande  hav, anländer ett flygplan från ett annat håll. Flygkaptenen önskar glada resenärer trevlig resa och fortsatt härlig semester.

I anknytning till utställningen serveras en vegetarisk buffé. Den är populär. Reservation görs  en månad i förväg.

Det är svårt att undgå att lägga märke till den homogena folkskara som samlas i förorten. Skådespelaren Björn Kjellman har slagit sig ner vid ett av borden. En amatörmässig trendspaning – Mångkulturellt centrum lockar innerstadsborn. Spaningen får stöd i en trendrapport som Livsmedelsföretagen tagit fram. Svenskar lägger mest pengar på kultur och nöjen, följt av bostad. På tredje plats kommer restaurangbesök.

Vi trängs vid borden som är dukade med veganska och vegetariska rätter. På alla nivåer diskuteras den grönare och medvetnare matkonsumtionen. Enligt en rapport från SCB nådde försäljningen av ekologiska livsmedel 213 389 miljoner kronor. Den högsta sedan mätperioden inleddes 2004.

Men att beskriva den gröna förortsmaten som »trendig« är att förminska samhällsengagemanget som kulturen och maten på Mångkulturellt centrum och andra sociala företag ger uttryck för.

Samhällsengagemang och mat är tätt sammankopplade. Göteborgskrögaren Leif Mannerström och journalisten Britt-Marie Mattsson har skrivit en bok i ämnet. När statminister Stefan Löfven meddelade att restaurangmomsen skulle höjas om de rödgröna vann valet 2014 bjöd Mannerström in honom till sin restaurang Kometen. Löfven gick med på att träffas, men bara om det serverades fläskpannkaka. De rödgröna vann men restaurangmomsen höjdes aldrig. Mannerström påpekar i boken hur viktig maten är som maktfaktor. En samlingspunkt och en isbrytare, möjligtvis nötknäckare vid svårhanterliga situationer.

I den nyutgivna boken »Fienden på tallriken« hävdar journalisten och författaren Daniel Rydén att människan inte alls är allätare utan att vegetariska matvanor kan spåras långt bakåt i historien. 500 år före Kristus skrevs första Mosebok i Bibeln som  innehåller ett vegetariskt påbud. Två hundra år tidigare i Homeros berättelse om kung Odysseus går hemfärden från det trojanska kriget mot den vegetarianska ön Ithaka. Rydén lyfter också fram den amerikanska antropologen Robert Aungers forskning om orsaker till att människor äter så olika. Bland de mest förekommande förklaringarna finns hälsa, ekonomi och identitet.

Vad människor äter skiljer helt enkelt grupper från varandra. De skandinaviska ländernas matidentitet har på senare år sammanfattats i det nordiska köket, med ett starkt intresse för matens ursprung, säsong och produktion. Det omprövas nu. Sociala företag använder maten och kulturen som redskap för att främja det mångkulturella samhället. Matidentiteten vidgas och internationaliseras. Det är kön i Fittja och den omskrivna Yallatrappan i Rosengård bara några exempel på. <