»Twittrandet kan störa koncentrationen«

Du har skrivit en modern Jeanne d’Arc-pjäs för Dramaten. I pjäsen kämpar Johanna för skogen och miljön, till skillnad från Jeanne som stred mot ­engelsmännen. Varför?

– Jag skriver alltid om det som upptar mig för stunden och just nu är det miljön. Efter att jag besökt min barndoms skogar i Hälsingland, där det skövlats hänsynslöst, började jag också intressera mig för skogen. Jenny Andreasson, som är regissör till pjäsen, föreslog att den skulle handla om Jeanne d’Arc, vilket jag först kände mig tveksam till, men sen när jag läste mer om henne blev jag intresserad. Då ville jag skriva om en Johanna som är född på landet här i Sverige och om det krig vi för mot naturen, hur vi våldtar den och inte inser att det är naturen som bestämmer villkoren.

Vilka ska se pjäsen?

– Jag tänker inte på publiken när jag skriver, då får jag skrivkramp, men jag hoppas att alla möjliga kommer. Det vore kul om unga kom och såg den som förhoppningsvis kan känna kraft och energi till att förändra.

Du har tidigare sagt att du skriver dina verk för hand. Varför då?

– Det känns närmre mig när jag skriver med penna mot papper. Då antecknar jag allt jag tänker på vare sig det är slutet på pjäsen eller en replik. När jag sätter mig framför datorn blir det en viktig omskrivning, då bearbetar jag på ett sätt jag inte hade gjort om jag skrev direkt på datorn.

Dramaten har bjudit in utvald publik för att twittra under föreställningen. Hur känner du för det?

– Jag kan bli lite orolig över att twittrandet kan störa koncentrationen, det låter lite underligt. Men jag har ingen aning om hur de tänker med det.

Är folk verkligen intresserade av att se en pjäs om skövlade skogar?

– Det hoppas jag. Jag tycker att det saknas pjäser och skönlitteratur som handlar om miljö.

Fakta | Fem frågor

Mirja Unge är författare och dramatiker. Hon har bland annat belönats med Katapultpriset och Tidningen Vi:s litteraturpris. Nu är hon aktuell med pjäsen »Johanna« som sätts upp på Dramaten i Stockholm.