Varenda jävel vill bli författare – men få vill läsa
Problemet är inte att färre läser utan att färre kan läsa ordentligt. Visserligen blir man inte automatiskt en bättre människa av att läsa – men man får ett roligare liv.
Bild: TT
Fyra dagar i en bokmässemonter, en dag till och jag hade blivit misantrop, sorl och larm och rörigt i detta mammonstempel. Det roliga är samtalen med läsare, antingen de köper något eller inte, men varje bokmässebesökare är en plånbok och för vad öppnas den? För det finns pengar och det gäller att komma åt dem. Allt i bokbranschen är inte i kris.
En besökare säger: ”Varenda jävel vill ju vara författare.” Drastiskt uttryckt men statistiken ger min sagesman rätt. Mängden utgivna böcker ökar, det ges ut uppemot 8000 böcker per år och antalet böcker om hur man blir författare, är uppe i cirka åttio per år. Paradoxen är att samtidigt som mängden böcker som ges ut ökar så minskar själva läsandet av böcker, det senare råder det närmast hysteri kring.
En snillrik kommunikationsstrateg vid namn Robert Johnsson kommenterar i Göteborgsposten Debatt Svenska förläggareföreningens förslag om hur bokläsandet ska fås att öka: ”… om inte svenska förlag och den svenska bokbranschen gör en gedigen analys av hur man ska paketera boken i det nya medielandskapet, och göra den relevant för fler, så kanske det (förslagen) inte spelar så stor roll”, skriver han.
Svenska förläggareföreningen är inte sämre när det gäller tjusiga ord, för att inte demokratin ska hotas och folk bli lättlurade av desinformation måste bland annat litteraturstödet fördubblas, anser de. Till nästan varje pris måste människor fås att läsa böcker annars väntar Harmagedon, är budskapet.
Men det stora problemet är inte att färre läser böcker, det stora problemet är att färre kan läsa ordentligt. En färdighet som bäst tragglas in genom ”nyttoläsning” för skolbarn och personer som inte har svenska som modersmål. Att människor i Sverige som grupp idag har sämre läsförståelse än för femtio år sedan, har inte att göra med att de inte läser böcker. Det har att göra med ett skolsystem som inte levererar. Därför måste själva läskunnigheten stärkas. Det går knappast att vare sig tvinga eller locka vuxna att förbättra dåliga läskunskaper genom att sätta en bok i handen på dem, många får nog ses som förlorade för läsningen av böcker. Så ta itu med grundskolan, sedan kan vi resonera kring de som kan och gärna vill läsa böcker.
Vilar verkligen samhällets fortbestånd på bokläsarnas axlar? Nej, det som är hotat av minskat bokläsande är inte demokratin och förmågan att motstå desinformation. Det som är hotat är i själva verket talang och kvalitet, litteraturen som konstform. Det är en myt att bokläsande förädlar sinnet. Men vissa av oss får genom läsandet del av andras allmänmänskliga erfarenheter och gott så. Det är som att lyssna på vacker musik eller njuta av en tavla, det höjer över vardagen, ger en aning om något större än jaget. Det är konstens gåva. Och den finns där för alla. Läsning är det mest jämlika som finns.
Således kanske bokläsandet minskar för att de böcker som ges ut helt enkelt inte tilltalar läsarna. De vill inte läsa vad som helst för läsandets skull, de vill läsa det som är bra. Men hur hitta till det?
Kanske skulle Svenska Förläggareföreningen, kommunikationsstrateger och andra så kallade läsfrämjare skippa de stora orden och i stället kräva en skola som lär barn att läsa. Sedan kunde de slå ett slag för litteraturen som konst, komma på ett sätt att informera läsare om vilka böcker som ges ut och vad de handlar om i stället för att bara mata dem med försäljningssiffror: ”Hallå där, här har vi en av Gerhart Hautpmann, den måste ni läsa, särskilt novellen om banvaktare Thiel är rörande och tänkvärd.”
Ingrid Kampås är författare och översättare.
***
Läs även: Titta, lyssna och fördummas
