Varför måste folk påpeka att Isaac Grünewalds fru var bättre?
Sigrid Hjerténs öde har av konstvetarna passats in i den feministiska mallen om osynliggjord kvinna i patriarkalt samhälle. Men är det korrekt?
Toppbild: Isaac Grünewald / Nationalmuseum
”Sigrid är bättre? Vad fan! Brukar du säga emot med den sortens snipiga kommentarer när man nämner andra konstnärer också?”
Bernhard Grünewald förklarar vad han tänker skriva på min Facebook-vägg, där jag postat bilder från den nyöppnade utställningen med verk av Isaac Grünewald (1889–1946) på Waldemarsudde i Stockholm. En person har kommenterat att Isaac var fantastisk – men att hustrun Sigrid Hjertén var bättre. Den personen kommer snart att få sina fiskar varma.
Bernhard Grünewald har nämligen fått nog. Han är trött på att Isaac Grünewald jämt och ständigt ska plockas ner, exakt med de där orden: ”Men jag tycker Sigrid var bättre.” Bernhard är Isaacs barnbarn och, enligt egen utsago, världens främste Grünewaldkännare. Nu ger han privata visningar på Waldemarsudde för vänner och bekanta, lite utanpå muséets officiella guidningar, och jag får följa med på en.
Det är en magisk utställning. Jag golvas av Isaac Grünewalds färger, uttryck och djup. Det är närmast beroendeframkallande att vistas i hans suggestiva, expressionistiska universum. Han och Sigrid Hjertén gifte sig 1911, bägge var i tjugoårsåldern, och blev ett känt konstnärspar. På den tiden var det Isaac Grünewald som fick störst erkännande. I dag är det Sigrid Hjertén som återupprättats och ställs ut, mer än Isaac.
Och, säger Bernhard Grünewald, jämt ska det av någon anledning påpekas, när Isaac Grünewald kommer på tal, att hans första fru var en bättre konstnär. Bernhard säger att han hört den kommentaren tusentals gånger genom livet. Varför är det så?
Berättelsen om Sigrid Hjertén är ett slags feministisk ursaga. Enligt den var hon mer begåvad, men stod i skuggan av sin man, medan han låg runt och hade kul. Hon blev psykiskt sjuk, inlagd på sjukhus och till slut lobotomerad, vilket tog död på henne. Det sistnämnda två år efter att Isaac hade dött i en flygkrasch 1946.
Sigrid Hjerténs öde har av konstvetarna passats in i mallen som osynliggjord kvinna i patriarkalt samhälle. Men är det korrekt? Inte enligt Bernhard Grünewald. Visst ramade samtidens könsroller in mottagandet av hennes konst, men att Isaac skulle ha tryckt ner eller hindrat sin fru finns det inte belägg för, säger han. Konstnärsparet hade ett öppet förhållande, även hon hade en eller annan affär vid sidan av. Konstnärligt sett var Isaac den skickligare rent tekniskt, men i offentligheten höjde han upp sin hustrus talang över sin egen.
Bernhard Grünewald har skrivit boken Orientalen (2011) om hur Isaac Grünewald beskrevs i svensk press (som en främling och falsk). Han konstaterar att hans farfar ställts ut väldigt lite postumt, med tanke på dennes viktiga roll under tidig svensk modernism. Utställningen på Waldemarsudde är den första stora separatutställningen sedan 1989, innan dess var det 1959. Moderna museet har aldrig haft någon.
Sedan pekar Bernhard roat ut gaytemat i Grünewalds berömda verk Det sjungande trädet (1915), som visar Berzelii park, på den tiden ett tillhåll för matroser som bjöd ut sexuella tjänster. Han misstänker att Isaac Grünewald kan ha att haft en kort affär med poeten Pär Lagerkvist, som därpå ska ha skrivit sin dikt ”Ångest, ångest är min arvedel”. Det var fängelsestraff för sex mellan män på den tiden.
Efter guideturen rear Bernhard ut fem exemplar av sin bok. Innan vi skiljs åt säger han att nu visas äntligen Isaac Grünewalds konst i sin egen rätt. Sigrid Hjertén klev på 1980-talet fram ur hans skugga. Nu kliver Isaac fram ur hennes.
***
Läs även: "I mina filmer är kvinnan förövaren"
