Världens mest mytomspunna grekiska ö

”När man har bott på Hydra kan man inte bo någon annanstans”, säger den unga norskan Marianne Ihlen i dramadokumentären So long, Marianne från 2024. Medhåll får hon genast av en ung man vid sin sida, en sjungande författare från Kanada som bosatt sig på denna karga lilla ö i den grekiska arkipelagen. Hans namn är Leonard Cohen och några av hans texter om Hydra har gått till historien. Dit hör den sång som gav filmen dess namn. 

Marianne Ihlen hade kommit till Grekland tillsammans med sin pojkvän, den notoriskt opålitlige succéförfattaren Axel Jensen. På Hydra blev hon snabbt dumpad, men omhändertogs i stället av Leonard Cohen. Det blev inledningen till en kärleksrelation som efter många år tonade ut i en livslång vänskap.

För den som vill veta mer om Cohens och Marianne Ihlens liv på Hydra är dramadokumentären So long, Marianne en guldgruva. Manusskrivarna – en av dem är thrillerförfattaren Jo Nesbø – måste ha gjort omfattande efterforskningar på plats. Sannolikt har de också pluggat basfakta i avsnitten om Hydra i Sylvie Simmons lysande biografi I’m Your Man. The Life of Leonard Cohen. Där framgår det att Cohens kärlek till Hydra och hans passion för Marianne egentligen var två sidor av samma mynt.

I Leonard Cohens författarskap skulle livet på Hydra bli ett återkommande motiv. Ett exempel är den version av sången So long, Marianne, som han presenterade på en konsert i Oslo den 1 maj 1993. Här inleddes den av en nyskriven strof, vars första rad är lokaliserad till vattnen utanför Hydras hamn. Det visar en film om denna märkliga konsert som alltjämt är tillgänglig på nätet. Här är texten dessutom illustrerad av svartvita fotografier – ofta svindlande vackra – från det tidiga 60-talets Hydra. Där ser vi Leonard och Marianne solande på stadens badplats eller festande i hamnen tillsammans med några av de celebriteter som vid denna tid gästade ön.

Men So long, Marianne är inte den första film som utspelar sig på Hydra. Därom vittnar en lång rad av de dokumentärer och spelfilmer som finns tillgängliga på offentliga filmdatabaser som SvTPlay, YouTube, med flera.

Ett exempel bland många är Marianne & Leonard: Words of Love. Det är en dokumentärfilm om Cohen och Ihlen som ligger ännu närmare den historiska verkligheten än So long, Marianne.

Ett annat exempel är Boy on a Dolphin, en internationell samproduktion som bygger på en roman med samma namn av den sydafrikanske författaren David Divine. Här spelas huvudrollerna av italienskan Sophia Loren och amerikanen Alan Ladd. Här sjungs också en av de sånger som vid sidan av So long, Marianne bidragit allra mest till romantiseringen av ön, dvs Ti Ein’ Afto Pou to Lene Agapi? (Vad är det här som kallas kärlek?).

Boy on a Dolphin är nog den viktigaste anledningen till att Hydra vid slutet av 50-talet blev en oväntad turistmagnet. Filmen är en romantisk kärlekshistoria med många bottnar och med marinarkeologiska inslag som nog lockat många äventyrslystna arkeologistudenter till ön. Därtill bidrog säkert filmens stjärna – en underskön och välsjungande Sophia Loren – men säkert också de nästan lika vackra bilderna från staden Hydra och från den närbelägna Mandraki-viken.

Sophia Loren spelar i filmen en fattig fiskarflicka – Phedea – som tillsammans med sin albanske pojkvän försörjer sig genom att dyka efter tvättsvamp i djupen utanför Hydra. Av en tillfällighet finner hon på bottnen en antik staty av en egeisk pojke som rider på en delfin. Statyn var under antiken Hydras stolthet men har nu varit förlorat i 2 000 år. Phedras försök att sälja sitt fynd till högsta möjliga pris leder henne till två konkurrerande köpare: Den ene är den hederlig arkeologen James Calder som spelas av Alan Ladd; den andre är en cynisk antikhandlare som bara tänker på sin vinst. Till en början vill Phaedra sälja till antikhandlaren, men efter att ha förälskat sig i den hederlige Calder ändra hon sig. Tack vare kärleken förblir statyn därmed kvar i det grekiska folket ägo.

Boy on Dolphin var dock inte den enda film som vid denna tid spelades in på Hydra. Andra exempel var ett antal grekiska lågbudgetfilmer som gått till filmhistorien. Dit hör Michael Cacoyannis’ To koritsi me ta mavra (Girl in black) och Andreas Labrinos’Taxeidi me ton erota (Betrayed Love). 

Miljöskildringarna i dessa filmer har säkert spelat stor roll för den nu aktuella dramadokumentären So long, Marianne. I den nya filmen ligger fokus dock på den gata som numera heter numera ” Οδός Leonard Cohen”, dvs Leonard Cohens gata. Där eller i dess omedelbara närhet bodde ju en lång rad av de författare och konstnärer som vi möter i So long, Marianne. Dit hör inte bara Leonard Cohen utan också Göran Tunström, Allen Ginsberg, Gregory Corso, Carmian Clift, George Johnston, Marc Chagall, Lena Cronqvist, Sidney Nolan och Jean Claude Maurice.

Cohens gata är numera ett populärt turistmål, och den är ganska lätt att hitta. Från den sydvästra delen av kajen följer man gränden mellan Pirate Bar och bageriet upp till den branta gatan Kriezi. Där går man i sydsydvästlig riktning och när man passerat kyrkan Ekklesia Agii Pantes tar man än en gång till höger. Efter en stunds letande upptäcker man strax en skylt med texten Οδός Leonard Cohen.

Någon gata uppkallad efter Marianne Ihlen verkar det ännu inte finnas, men förhoppningsvis är det bara en tidsfråga. Hon har visserligen inte efterlämnat några sånger eller tryckta texter men i likhet med brevskrivande eller berättande författarhustrur som Siri von Essen eller Monica Tranströmer ska hon ändå ha haft ordet i sin makt. Därför hoppas man att de brev mellan Cohen och Ihlen som år 2019 såldes för 876 000 dollar snart ska göras offentliga.

Fotnot: Skribenten är historiker, samhällsvetare och docent i litteraturvetenskap

***

Läs även: Drömmen om att vara en skön förlorare

Läs även: Neapels fantastiska väninnor